Kalorierna raskar över isen!

På torsdag är det julafton. Den julstressade medmänniskan rusar fram och tillbaka i gångarna på Maxi eller Willys i jakten på de billigaste matvarorna i förhållande till energiinnehåll. Skinka, korv, sylta, ål, ost, julmust och choklad i alla former. Överkonsumtion! Vagnarna i butiken skulle behöva vara i Ullared-storlek under december för att kunna klara detta överflöd av mat och dryck som vi i stillasittande läge vräker i oss under en helg av överflöd. Vi har inte tagit hänsyn till nutidens levnadsvanor utan har anammat dåtidens avslutningsfest av de frukter som sommarens överskott gav i form av fläsk, mjöl och mumma. Vi tar tillvara nutidens nya trend att förhäva kaloriintaget utan att tänka på morgondagen. Samvetet får sig som vanligt en rejäl käftsmäll på nyårsdagen då baksmällan från 33.000 kalorier väcker hjärnan i god till tid till Ivanhoe. Kroppen som är inbäddad i fett har satt igång alla reservsystem för att på bästa sätt spola rent alla igensatta kärl och rensa mage och tarm från ovanligt mycket mat. Nu skall jag börja ett nytt liv - igen för fytiotredje gången...

Vad är det egentligen vi talar om? Jo, en liten kalori definierades ursprungligen som den nödvändiga energin för att höja temperaturen i ett gram vatten med en grad Celsius. Definitionen ger lite olika värden på en kalori beroende på vilken ursprungstemperatur vattnet har. Därför har man med nyare termodynamik omdefinierat en kalori som den mängd energi det krävs för att värma ett gram vatten från 14,5 till 15,5 grader Celsius under ett tryck av en atmosfär. En vuxen man som rör sig lagom mycket förbrukar ca: 2000-2500 kalorier/dygn. 500 gram kexchoklad ger en dagsförbrukning av energi men inte de näringsämnen som kroppen behöver för att må bra.

I en snabb kalkyl konsumerar en normal vuxen person ca: 14.000 kalorier mer än vanligt under jul- och nyårshelgen jämfört med jämförbar vecka. 14.000 kalorier motsvarar nästan 2 kg fett som lagrats i kroppen. 2kg fett kan förbrännas genom att man som jag väger 92 kg springer 10 km i lagom lugn takt (6 minuter/kilometer) på ca: 1 timme varje dag i 12 dagar..... vilket innebär att man bör springa 1-2 mil om dagen vid julbordsätning för att hålla vikten.

Känns det hopplöst? Inte alls. Vid ett normalt liv (om man inte firar jul året runt...) kan man klara sig mycket bra på långa promenader tre-fyra gånger i veckan. Jag själv har tappat 17 kg på ca:4 år till min nuvarande normalvikt (BMI=25). Om jag räknar om detta till mitt vardagsliv - 17 kg fett motsvarar 119.000 kalorier. Om jag dividerar med 4 år och 52 veckor får jag ner detta till 560 kalorier i veckan som hade förbrukats om jag sprungit 5 km/vecka i tempot 6 min/km...... Detta motsvarar 800 meter per dag! Hmmm! Mindre än 1 km per dag. EN kilometer!

Jag är kategoriskt emot alla konstiga bantningskurer där man å ena sidan skall avhålla sig från alla godsaker och det som gör livet värt att leva, å andra sidan vräka i sig ensidig fet kost dagligen för att lura hjärnan och de inre organen att felproducera. Nej! Ät det du tycker om och i de mängder du behagar utan att överkonsumera eller frossa (gäller EJ Ben & Jerry-glass på lördagar!!) och kompensera detta med en lång rask promenad/löprunda varje dag. Jag välkomnar en Jul-kilo-meter.

Imorgon är det långpass på cykeln (inomhus) som gäller. Minst 5 mil med Matrix på DVD framför. En Järnman vilar aldrig!!
Sen skall sillen läggas och skinkan grillas inför dopparedagen! Blir nog en halv pava rödvin imorgon kväll oxå! :-)

"Syftet med upptäcktsresor är inte att se nya land utan att se dessa land med nya ögon." - Marcel Proust

//Håkan

Vägen mot målet har inletts

Järnmannen eller IronMan som det heter på tävlingsspråk är den ultimata prövningen för en människa på tävlingsarenan. Idioti eller utmaning? Det beror på vem man frågar och när man frågar.

Jag har många års hård träning i bagaget från min tid som ishockeyspelare. I många fall var inte träningen strukturerad och anpassad för ändamålet utan bara ett sätt att spjälka kroppen för att orka öka grundkonditionen. Idag tränar eliten på ett helt annat sätt och uppföljningen av prestationen och kroppens funktioner är minutiös. Det är kanske därför som vanliga motionärer kan prestera mer idag genom att lära av experterna.

Efter drygt 10 år av försoffning tog jag tag i mitt liv när vågen visade 107 kg, midjan gick över 40 tum och hjärtat slog volter i villatrappans uppförsbacke. Cykeln blev mitt sätt att skapa ordning i kroppens obalans och successivt fick jag bättre kondition och nådde ett sundare liv. Målet var inte att göra ett kort träningsprojekt av denna satsning utan jag ville ha en total förändring av min livsstil. Kändes utmärkt att cykla 2-3 ggr per vecka under årets 8 varmaste månader och köra crosstrainer under resten. Fullt nöjd.

Vikten föll sakta från toppnoteringen på 107 kg ner till nuvarande 91 kg. Midjemåttet letade sig ner till 32 tum och garderoben fick successivt bytas ut. :-) Dyrt, men värt varenda krona.
Endorfinerna i kroppen skapar längtan till träning och olust till soffsittning med ohämmat ätande som bieffekt. Man längtar helt enkelt efter att vara mer aktiv när formen stiger. Det är en skön känsla att komma över ångesten som normalt sett kommer när man skall snöra på sig löparskorna under november månad. Nu längtar jag ut i löpspåret oavsett väder och vind.

Grabbarna på kontoret är ystra som kalvar på grönbete, och samtidigt mer aktiva än mig själv, körde på med Lidingölopp och marathon. Jag höll mig utanför dessa vansinnesprojekt med ursäkten att jag var för gammal, ända tills Vasaloppet kom på tal.... Nu skulle soffpotatisarna sättas på prov. Ett gemensamt projekt inleddes i syfte att stärka "lagmoralen" på kontoret och ge friskvårdskontot en smäll. Hela kitet handlades in; rullskidor, stavar, pjäxor, skidor, pulsmätare, GPS ......osv. Träningen inleddes i grupp men blev efterhand individuellt betingad och slutligen var vi 5 tappra som genomgick en idrottslig frälsning. Målgången efter flera timmar i spåret, när snön har vräkt ner och vallningen spruckit efter 7 mil, kändes som en enorm förlösning. Sanslös glädje.

Vasaloppet avklarades med bravur och följdes av Ringsjön Runt (MTB), Vansbrosimmet, Cykelvasan, AIM Challange Multisport och Lidingöloppet. Vilken prestation!! Trodde aldrig någonsin att jag skulle springa ett Lidingölopp (se sparat text). Efter ett lyckat tävlingsår har vi fortsatt att peppa upp varandra för att hitta nya och roliga utmaningar. Inför 2010 har vi redan planerat in Broloppet och Vättern runt.

Nu är man i klistret. Hur skall man kunna fortsätta att hitta nya utmaningar? Risken är att ribban höjs och höjs....tills?? Man blir ju inte yngre precis men jag tror ändå att man klarar mer än vad man själv tror. Det är bara en fråga om vilken plan man har och vilken uppladdning man kan prioritera. Efter en lunch för två månader sedan framkom att det fanns en hemlig dröm/utmaning under ytan hos flera av oss. IronMan. Detta ouppnåeliga. Detta magiska. Detta skrämmande. Detta ultimata testet. Utmaningen!!

Kan vi verkligen ge oss på en IronMan? Vi tog hjälp av en rutinerad "Järnman" som delade med sig av sina erfarenheter och idéer. Framförhållning, god planering och envishet skall ta oss dit.
Sagt och gjort! Iron Man 2012 med en mellanlandning i St Pölten (Österrike) för en Iron Man 70,3 (halv distans) den 30 maj 2010.

Tröjan med IronMan-tryck kom i postlådan igår. Svinpeppad!!

Jag ser redan framför mig när jag korsar mållinjen. Glädje! Tårar! Eufori! Lättnad! Ont....

Träningsplanen är fastlagd. Jag skall bli en Järnman!

Livet är inte de dagar som gått utan de dagar man minns." - Pavlenko

//Håkan

Barn gör som man gör och som man säger

"Akta dig din jävla snigel!", sa min dotter plötsligt häromdagen när vi var på väg till skolan.
Framför oss låg en bil och drygade sig fram 10 km under gällande hastighet samtidigt som vi var väldigt sena (som vanligt).
"Vad är det du säger???", röt jag till henne. Hakan drogs ihop och hon började snyfta.
"Jamen det brukar du ju säga, pappa.......när nån kör jättelångsamt." Gör JAG???

Vad svarar man på den snytingen?? Samvetet föll ihop som ett korthus och jag ville bara ta henne i famnen och trösta på grund av mitt tanklösa utbrott. Hon gjorde ju bara som jag gör eller rättare sagt - säger som jag säger. Otroligt! Hur många gånger har man inte tjatat om enkla saker som att ta upp kläder från golvet eller gå och slänga clementinskalen som ligger i soffan och möglar. Vem lyssnar då - INGEN! Ibland tror jag nästan att barnen har en inbyggd dövhet mot föräldrarnas röster. Förutom när något fult/spännande skall sägas eller orden GODIS, GLASS och LÄSK uttalas.

Har ni aldrig varit med när man sitter i bilen och barnen för ett öronbedövande väsen, bråkar och skriker. Man försöker göra sin röst hörd för att lugna dem men inget händer. 35 mil senare i samma oväsen sänker man rösten för att säga något till Lotta som barnen INTE skall höra.
Knäpptyst!! På en sekund står sex öron upp som nyutslagna salladsblad. Barnens ögon stirrar stint mot oss. Ingen rör sig och INGET kan nu passera från min mun till Lottas öron UTAN att det har registrerats i barnens minne till 100%. Hur har det blivit såhär?? Och - var skall det sluta?

Jag vet att jag inte är ren som Jesusbarnet och jag kan bli lite rädd att alla mina dåliga sidor appliceras på barnens snövita moral. Svordomar, alkoholförtäring och övriga beteenden som man lagt sig till med kommer alltså ograverat att präntas in i barnen under deras uppväxt...... Huh!

Fick höra en historia från en kollega i veckan att sonens förskolefröken frågat honom vid hämtningen varifrån sonen lärt sig ordet "brunöga".... den du!!! :-D

Nej, framöver gäller det att vakta tungan och skärpa upp beteendet så att man med stolthet kan lämna ifrån sig barnen ut i det Svenska moralsamhället!

Jag kör ut från skolans parkering och en förvirrad kvinna svänger ut mitt framför mig utan att se sig för!
"Jäv.......!". Yoga andning! Det var skolans rektor.... Inga onda ord fälldes och oskuldsfulla leenden utbyttes. Jag är en ny människa!

"Det är lätt att tala men svårt att handla." - Pra Thepkavi

//Håkan

Traditioner tynar

Julen lackar. Stressen ökar. Julens placering i slutet av året innebär ett upplopp av årets alla aktiviteter. På jobbet skall de sista kronorna i budgeten dras in. Alla barnens aktiviteter har avslutning och uppvisning av allt de tränat in under året. Butikerna skall enligt di.se slå alla försäljningsrekord i år igen. Vart tog alla jultraditioner vägen? Eller har vi fått nya traditioner: REA, stress och TV....

När jag upplevde mina första levnadsår hade vi helt andra traditioner som jag tyvärr inte själv tagit vara på senare i livet. Min mamma är född 1940 på en gård utanför Degeberga i Skåne. Tillsammans med hennes fem syskon hade de jular och traditioner som under flera generationer sakta växt fram. Allt detta har förändrats de senaste 20 åren i takt med att 'syskonen' åldrats till övre pensionsgränsen.

Jag ställde lite kontrollfrågor om julen till barnen häromdagen. Var kommer osten ifrån? Hur gör man korv? Vad är en kalvsylta? Hur gör man en klenett och en struva?
Vad tror ni svaren blev? Ja, inga svar som hade gjort varken Ernst Kirchsteiger eller Carl-Jan Granqvist julaftons-glada.

Jag och kusin Peter gick ut i bakstugan som luktade mjöl och surdeg. Värmen slog emot ansiktet när vi borstade av snön från stövlarna och sorlet bland de klutförsedda kvinnorna/mammorna träffade öronen. Den murade ugnen, som kunde grädda upp till 40-50 bröd i taget hade 'eldats upp' sedan 3 dagar tillbaka för att ge jämn värme, lyste vit och nykalkad.
Sex kvinnor, för detta var kvinnornas örnnäste, stod vid ett baktråg av trä och knådade tillsammans en deg som skulle bli 50 nya surdegsbröd. På bänken bredvid ugnen låg 50 bröd upportionerade och jag var snabbt framme och ristade in 'H' i två av dem. Detta skulle bli mina bröd till jul.

Bröden fick en stenhård skorpa i ugnen och kunde, trots avsaknaden av E-tillsatser och konserveringsmedel, förvaras långt efter jul om de fick ligga torrt och svalt. Jag minns till och med smaken när vi skar upp de första nybakade bröden inne i bakstugan. Nykärnat smör och ljummen, enrisrökt korv stod för kompletteringen av helhetsupplevelsen.

Korvsmeten rördes ihop av mormor. Hennes tre generationer gamla recept funkade fortfarande och rökningen gjordes i rökugnen bakom bakugnen med gemensam skorsten. Här höll också männen/papporna till. Kalvsyltor, korv och julskinkor fick sin slutfinish i kombination med ett antal kryddade snapsar och hemgjord julglögg. Här var stämningen hög!!

Kan ni tänka er att mormor samlade ihop sina barn med respektive familjer i tre dagar för att 'ställa till jul'. Hemma på gården gjordes allt förhand. Hela grisen togs tillvara. Ja, jag gillar faktiskt grisfötter i gelé. Vi barn sprang mest omkring, men hjälpte ändå till med att ysta ost, blötade lutfisk och stoppade korv. Mormor var noga med att vi skulle lära från barnsben.

Dofter, smaker, gemenskap och stämning!!

Mormor dog 1990. Med henne försvann den sammanlänkande kraften. Ostystning blev istället ett evigt köande i delikatessen. Brödbaket i bakstugan blev till en snabbversion av pepparkaks-kväll med barnen två dagar innan jul med inköpt färdig-deg i plastpåse med hållbarhet i 12 månader..... Klenetter finns inte längre och kalvsylta har mina barn aldrig smakat. Nu känner jag mig som en dålig människa. Vart tog smakerna och dofterna vägen. Inte ens granarna doftar någon längre. Såg ifjor att man kunde köpa grandoft i sprejflaska..... Men för i helv....

Jag skall föreslå för familjen att vi skall återuppta någon av dessa TRADITIONER och slopa lite av den kommersiella våldtäkt som gjorts på julen (och på andra storhelger oxå för den delen). Jag tror att detta kommer att emottagas med glädje. Skall ringa min kollega som numera har ett slott och försöka lägga in korvstoppning och ostystning på julschemat!!

"Även det svagaste bläck är starkare än minnet." - Kinesiskt ordspråk

//Håkan

Bonuspoäng - veckans dumstrut!

Plånboken svämmar över. Stadiumkort, ICA-kort, SAS-kort. Listan kan göras oändlig. Till och med Claes Ohlsson har sina egna kort. Förutom att korten tar stor plats (så att man måste lämna några kort hemma) så hamnar man alltid i situationen att då man behöver sitt lojalitetskort, så ligger det hemma.....

Känner ni igen syndromet? Företag som säljer konsumentprodukter/tjänster MÅSTE tydligen ha sina egna betalkort och lojalitetsprogram. PR-konsulterna och Strålfors tjänar multum på att införa dessa meningslösa poängsystem som i grund och botten lurar konsumenten. Om det finns någon som lyckats utnyttja en bonuspoäng i något befintligt system så hör av er till mig så blir det nog månadens nyhet.
Man blir ju dessutom extra upphetsad när man får dessa "personliga" förtryckta månadsbrev där man kan läsa:
"Hej, Håkan! Vi är glada att du också denna månaden har handlat....... och för detta har du belönats med 100 nya poäng som du kan.....Grattis!!". Kräkvarning!! Att ingen reagerar och byter ut den här skiten!! Det skulle i alla fall spara miljön.

Efter att ha handlat (lojal stamkund) på kortet får man poäng som man sedan kan köpa fler av bolagets produkter för. Tror man... Jag har i 3 års tid försökt hitta något som jag kan nyttja mina Amex-poäng till (har massor). Njet! Helt hopplöst.
I förra veckan hade jag behov av en hyrbil för 4 vuxna med bagage. Bingo. Ringde till Amex (American Express) och konstaterade glatt att det gick utmärkt att hyra bil hos Hertz eller Avis för mina intjänade poäng. Jag fick t o m ett speciellt telefonnummer till respektive hyrbilsbolag som kändes lite VIP-inspirerat för Amex-kunder. Nu kände man sig lite speciell minsann.

Jag talade med Rebecca på Hertz biluthyrning. Trevlig och serviceinriktad förklarade hon att det gick bra att hyra bil med Amex-poäng som betalning. Jag tog tillfället i akt och drog till med en stor snygg SUV (som jag slagit upp på Hertz hemsida) eftersom vi var 4 vuxna MED bagage. Nu var det roliga slut!
"- Jag är ledsen, men Ni kan bara hyra bil ur kategorierna A, B eller C för Era poäng!" sade hon med en sjunkande entusiasm i tonen.
"- A, B eller C??" svarade jag frågande. "- Vad betyder det??"
"- Hmm, ja. Klass A är en Ford KA, klass B är Ford Fiesta och klass C är VW Golf." fick jag till svar.

Ford KA är måttligt större än en brevlåda, Ford Fiesta är en bil för ensamstående kvinnor över 60 och VW Golf är det inget fel på förutom storleken (vilket ju inte skall ha betydelse....) i detta fallet.
"- Men vi behöver en bil i storleken av Volvo V70." klämde jag fram.
"- Ja, det har vi men då kan du inte använda dina Amex-poäng!"........nämen visst. Självklart! Det fanns givetvis en begränsning - dumstrut!! Men vi kan ju hyra 4 st Ford KA istället!!!!!!

Jag var lite för entusiastisk när jag ringde Hertz. Borde förstått att de förbannade poängen inte skulle vara värda något i realiteten. I själva verket har jag ju givetvis redan betalat för alla dessa intjänade poäng och vinnaren är - ja gissa..... inte Håkan i alla fall. Man är grundlurad igen av dessa glättiga broschyrer som visar vältrimmade människor som ligger i solen på en palmbeströdd strand med kritvit sand och "utnyttjar" sina poäng. Bullshit!!

Jag skall bojkotta alla lojalitetskort fr o m med nu! Ge mig 5% rabatt istället!!

"Kunskap utan vishet kan förvränga och lura." - P.M.H. Atwater

//Håkan

Vintern skapar dåligt humör

Blygråa och tunga moln täcker himlen på låg höjd. Temperaturen nöjer sig med att stanna på 4 grader. Kö till parkeringen på skolan. Faen vad folk har svårt att ställa sin bil på en markerad plats. Alla tänker i stereo att "Jag skall ju bara släppa av lille Kalle!!" och så stannar de mitt i vägen för alla andra. Eller ännu värre PARKERAR mitt i det smala fält som skall framstå som körfält. Jävla egoister!

Klockan är bara 7.58 men jag har vaknat 6.20 i kompakt mörker och med duggregn på sovrumsfönstret. Snoozade 3ggr och tyckte såååååå synd om mig själv. Vinterångest.
Till slut kommer jag upp ur sängen och kallar på barnen första gången - "mmmmmmm ja e vaken", hörs det från 2 håll. Den minsta tjejen är helt okontaktbar.
Tänder upp lite lampor i novembermörkret. Trött! Gör morgontoaletten i ett släckt badrum. Tittar ut på de stackars kaninerna som sitter i sin bur tätt, tätt för värmens skull. Stackars djur.

"- Upp med Er NU!". Andra gången. Ännu har hoten inte tagit form. På mornarna gäller bara hot. Mutor funkar bara på kvällarna. Varm dusch. Länge. Jag hör frun kallar på barnen två gånger under min duschmeditation. Kallat fyra gånger nu! Klockan visar 6.58. Fortfarande mörker!

7.18 lämnar den lilla medvetslösa loppan kudden. Hotet var att hon nu får vara kvar på ovanvåningen ensam när vi andra äter frukost. Mörkrädd. Frukost på en vardagsmorgon handlar om att optimera näringsintag per sekund. Trist. Vi tar igen det på lördag......croissanter! :-)

Till slut är alla tänder borstade, kläder påsatta och väskor packade. Pappa är svettig och irriterad. 7.53! Ut till bilen med de två yngsta. Slagsmål om vem som skall sitta fram.... Hjälp mig, någon!!! Båda barnen blir förvisade till baksätet, en gråter. Ångest! Orkar inte spänna fast bältet. Efter 2 minuter tvingas jag kapitulera av det jävla varningspipet. Snart lördag!

Blygråa och lågt hängande moln täcker himlen. Temperaturen nöjer sig med att stanna på 4 grader. Kö till parkeringen på skolan.......

Lukas mamma korsar vår väg när vi springer över den regnvåta pakeringen. 8.00!! Klockan ringer in.
"- Sen idag?", säger hon med skadeglädje.
"- Lite körigt idag." säger jag och tänker sedan, idag OCKSÅ!

De andra barnen har redan ställt upp för morgonpromenad. Starkt gjort i detta vädret. Jag lämnar barnen, kramas och fadäsen med framsätet är glömd. Puss och puss!
Rundar skolbyggnaden mot parkeringen. Drar upp kragen. Trist att vara människa idag, tänker jag. Varför bor vi här?

Hoppar in i bilen. Blöt i håret. Mobilen har ringt 3 gånger redan. Står på ljudlös.

Nu är man motiverad för ännu en dag i fabriken....!
Äh, snart är det sommar, tänker jag. Startar SUVen och gasar lite extra för att släppa ut mer koldioxid.

"Den som inte har förstånd på att åka vilse ser inte så mycket." - Jolo

//Håkan

Barbarer till frukost

Höstregnet strilar ner när jag drar upp kragen på jackan och cyklar ner mot konditoriet, idag - lördag morgon. Vi har en helgtradition i familjen - croissanter. Detta fantastiska bakverk. Frasigt och luftigt. Smakrikt och neutralt gott. Jag kan få euforiska smakupplevelser på en lördagsmorgon med en kopp kaffe med skummad mjölk. I de bästa av morgnar har vi oxå nykokt fikonmarmelad och en vällagrad Gruyèreost.
Någon lördag har jag kommit lite sent till bageriet och därför missat croissanterna. Idag var jag iväg kring 8-snåret. Folktomt i butiken. Rakt fram till kassan.
- "Fyra croissanter i en separat påse tack!". Den separata påsen är viktig för att inte krossa bakverken av efterföljande bagels. Nästa påse innehåller bagels, "italienare" och rågbullar.

Nytt pålägg, nybryggt kaffe med skummad mjölk och färskpressad juice. Ljusen fladdrar på köksbordet och frukosten intas i lugn takt till det svaga ljudet av Lottas nyinköpta meditations-CD (ja, vi har Spotify oxå!!!) "Buddha Nature".
Jag börjar alltid med bagel och rågbulle. Gärna med brunost (enda norska uppfinningen av värde) och hallonmarmelad. Underbart! Sparar mitt kaffe med skummad mjölk till croissanten.

Frasig och luftig möter den tungan och gommen. Mmmmmmm. Underbart gott. Doppa lite i fikonmarmelad eller i kaffets skum. Mina ögon sluts. Lördag. Första dagen på höstlovet.

Den härliga atmosfären avbryts abrupt med tre sammanlänkade ljud som låter exakt som när man går ut på ny tunn skare en vinterdag och skaren ger efter för de grova kängorna. En slags krasande oljud. Mina ögon vidöppnas ofrivilligt. Framför och bredvid mig runt bordet ser jag tre av familjemedlemmarna (den minsta tjejen har ej smakat croissanter ännu pga mjölkallergi) sitta med händerna mot croissanterna och armbågarna upp mot taket som om de tänkte göra armhävningar mot bakverket för att se om det håller. Smulor i form av lövtunna flarn flyger över hela bordet. Skadan är skedd! Coissanterna är platta!!! Jag kvider fram ett:
- "Neeeej!! Vad gör ni!!!???"
- "Vi plattar till bullen. Den blir godare då!" säger Vera med ett leende och börjar tugga i sig.
- "Det har mamma lärt oss!", säger Erika och viker den platta livlösa degflärpen dubbel.

Platta till en croissant.... Platta till en croissant.....PLATTA TILL EN CROISSANT!!!
Vem i helvete plattar till en croissant???? Jag är helt stum. Min morgon har krossats som en Mingvas i ett stengolv.

Här har bagarmästare i århundraden experimenterat fram en formula för att uppnå maximal luftighet och frasighet för att tre barbarer skall platta ut mästerverken till att likna dagsgamla skivor av sirapslimpa från Skogaholmsbröd. Fy faen!! Protest!

Imorgon skall jag bara köpa EN croissant. Till MIG!

"Vad vi anser vara sant är antingen sant eller blir sant genom våra erfarenheter." - John Lilly

//Håkan

Våldtagen av myndigheterna

Jag har levt som en god medborgare i drygt 40 år. Jag betalar (privat och via mina bolag) hundratusentals kronor i skatt årligen. Jag har direkt och indirekt varit med att skapa 400 nya jobb i Södra Sverige de senaste 6 åren. Jag ser mig själv som en person som har en rimligt hög moral. Okej, jag har 2 fortkörningar och 6 p-böter sedan 2001, men i det stora hela ett snövitt samvete. Trots detta eller kanske PÅ GRUND AV DETTA - så ser jag en tendens att jag förföljs mer och mer av staten i form av enskilda tjänstemäns myndighetsutövning.

En myndighet inrättas (vi har över 500 av dessa inrättningar) för att utföra uppgifter mot den enskilda medborgaren som staten eller kommunen beslutat, vilket betyder att tjänstemän utövar med egen godtycklighet det offentligas maktbefogenheter i förhållande till den enskilda människan. Här råder inte en glasklar regel- eller lagtolkning utan här råder tjänstemannens bedömning av situationen. Det är inte förrän en fråga eller tvist når högre rättsinstanser som medborgaren för sin sak prövad av professionella lagmän. Ett gigantiskt slöseri med allmänna medel!!

Om en person mot sin vilja och mot rådande rättspraxis blir illa behandlad så definieras detta som våldtäkt! Men när det gäller myndigeter och deras tjänstemän så verkar det inte finns några regler. Nej, låt avundsjuka och nepotism styra!! Det är vad som sker i Sverige idag. Grova brottslingar blir behandlade med dalt och återställningsprogram - entreprenörer blir jagade som dödsdömda fångar av exekutionsplutoner. Med stöd av invecklade skattesystem och regler som borde vara förpassade sedan länge, har man utsett samhällets fiender #1 - företagarna.

Grundregeln är enkel, alla pengar tillhör staten - därefter återlämnas ett stöd till medborgarna i form av väl kontrollerade statsbidrag (löner eller pensioner). Alla pengar skall dessförinnan ha passerat statens och/eller myndigheternas armar ett antal gånger så att allt noga kontrolleras och ingen får ut mer bidrag än någon annan. Staten skall styra dessa utbetalning till 100%. OM någon går utanför ramen och OM det dessutom är ett lagligt förfarande (för det finns många sådana sätt) så blir man automatiskt förklarad som brottsling och granskad ända in på skinnet. Hur kan annars deklarationsblanketten vara så in i helvete noggrannt fördefinierad. Alla detaljer om ens förvärvsliv finns där på pränt vilket innebär att det som skall fyllas i för hand INTE är tillåtet.... Har ingen reagerat på detta?? Eller tänker alla hjärntvättade medborgare att - "Det är ju skitbra att allt finns med i deklarationen för då behöver jag ju inte göra någon mer än att signera!!" Snart kan väl länsstyrelsen signera till oss oxå!!!!!

Idag lever vi inte i små Socknar utan i ett globalt samhälle där handel med tjänster, varor och värdepapper sker i realtid via internet samtidigt som vi numera kan titulera oss Europamedborgare. Tyvärr har inte de gängse systemen följt med. Jag får gåshud och funderar på hur länge det dröjer innan mitt motstånd oxå försvinner och jag kapitulerar till de hjärndödas värld. Matrix!

"Låt människor tro att de styr och de kommer att låta sig styras." - William Penn

//Håkan (en bitter jävel med åsikter från en utdöende art)

Jag är säker på att jag är osäker

Svininfluensan. Vilket hemskt ord. Jag förknippar det med lortiga grisar som ligger och dör i en stia någonstans under förfärliga förhållanden. Nu har det drabbat oss människor. Kanske rätt åt oss med tanke på hur vi behandlar världen och dess tillgångar. Någon sorts straff "från ovan" för att vi på ett oansvarigt sätt inte bryr oss om omvärlden, djur, natur eller andra människor. Vi är egoististiska och roffar.......

Nej ingen moralpredikan. Virus kommer och går oavsett om bankdirektörerna har bonus eller inte.

Tillbaka till realiteten. Svininfluensan, eller AH1N1 som viruset heter på forskarspråk, är ett virus som muterat från att bara drabba grisar till att sedan 1 år tillbaka också drabba människor. Första utbrottet hos människor skedde i Mexiko 2009 och nu hotar en pandemi eftersom det inte finns några människor med motståndskraft mot denna sjukdom. Det som står för dörren är att alla i-länder kan massvaccinera sina medborgare. Alla i-länder.....

Med den ringa kunskap jag har kan jag inte förstå hur man så snabbt lyckats ta fram ett vaccin som på ett säkerställt sätt kan ges till människor utan förbehåll. Läser man på Smittskyddsinstitutets hemsida får man presenterat flera rapporter som ger en svag bild av vaccinets trovärdighet.

- Det har inte testats på någon under 18 år.
- Man har fler och starkare biverkningar än vanligt.
- De olika komponenterna i vaccinet har ej testats tillsammans utan bara var för sig

Jag har pratat med ett tiotal läkare om vaccinets vara eller inte vara och alla verkar vara överens om att man skall vaccinera sig för att hindra smittspridning men inte för att viruset är farligare än vanligt. Jag och Lotta har därför vägt detta många gånger om vi skall vaccinera oss själva och/eller barnen. Minsta dottern är allergisk mot ägg och utesluts därför automatiskt. Vånda! Vi tog beslutet för två veckor sedan att inte vaccinera någon i familjen.

Nu verkar det som att viruset fått grepp om ett antal skolor och områden i norra Sverige. Många har blivit sjuka innan det helgade vaccinet kommit på plats. Otur.... men sant.
Trots detta uteblir alla skräckrubriker om döende patienter. Skönt. Vi har ett antal tusen personer som nu drabbats av viruset i Sverige och endast 2 rapporterade dödsfall. Båda dessa personer var i de så kallade riskgrupperna. Känns som om att dessa siffror ligger innanför ramen för en vanlig influensa.

Idag slår jag upp morgontidningen. "Fjärde dödsoffret av vaccinet", står det. Jag slår upp och läser att under vaccineringens fjärde vecka har konstaterats att 4 personer nu avlidit av vaccinet (alla fyra var också i riskgrupperna dock). Va?? Vaccinet har alltså krävt dubbelt så många döda som viruset. 4-2 efter första perioden!
Jag surfar in på Smittskyddsinstitutets hemsida för biverkningar. Nästan 200 rapporterade fall varav 75 allvarliga...... Genast känns som att vaccinet är farligare än viruset självt.

Konspirationsteorin. Vaccinet produceras i Kina. Utbrottet startar i Mexico - Kinas näst största importmarknad. Hmmm.
Kineser tar fram ett ganska harmlöst influensavirus som ingen har motstånd mot. De placerar ut viruset på ett ställe som har låg utveckling men som har nära kontakt med hela i-världen och då framför allt USA. Man eldar på massmedia (som alltid på ett ohämmat sätt hakar på skandal/skräckrubriker för att sälja lösnummer - journalistisk integritet.....) inför den förestående pandemin. Kineserna utvecklar ett vaccin som nu kommer att massinjeceras i västvärldens population via gigantiska kampanjer genom viljelösa tjänstemän inom statliga folkhäsoinstitut. Skräcken sprids!! Timingen är viktig! Alla måste ju hinna få en spruta innan viruset slår till - många kan ju dö!!!! Eller?? Om nu viruset inte är så farligt så avslöjas ju bluffen. Det får ju inte hända... Fler skräckkampanjer av fler viljelösa tjänstemän som står i TV och bedyrar ".. att nu har vi världens chans att hindra en pandemi". I själva verket är det vaccinet som dödar - långsamt....

Den som överlever får se!

"En del människor byter parti för sin övertygelses skull. Andra byter övertygelse för sitt partis skull." - Winston Churchill

//Håkan

Manliga kvalitetsbloggar

"Var finns alla manliga kvalitetsbloggar?"
Den frågan kastar Hugo Rehnberg ut på sista sidan i senaste numret av King (modemagasin för män). Hugo Rehnberg kallar sig journalist och medieentreprenör och har skrivit en artikel i King som berör den könsmässiga snedfördelningen av bloggarna på nätet.
Han påstår att var tredje ung tjej idag har en egen blogg. Majoiteten av dessa vill vara Blondinbella eller Elin Kling-kopior och bloggar korta ointressanta inlägg varje dag om vilka plagg man köper och vilken latte man dricker.

Frågan han ställer: "Varför bloggar inga män?". Hans korta förklaring är att det inte finns någon publik. Jag citerar:
"Jag hade själv en blogg ett tag. Rapp, rolig och självutmanande - men jag lyckades aldrig få mer än 5000 besökare i veckan. Detta smärtade mitt massiva ego oerhört, så jag lade ner bloggen. En annan anledning är att fenomenet blivit så tajt förknippat med kobenta tonårstjejer att killar betraktar bloggande bröder som fjolliga. Att uttrycka sina åsikter och tankar på nätet är ett integritetsöverskridande som bara lämpar sig för överkänsliga Marcus Birro-typer och inte riktiga män."

Jag slår upp ordet blogg.

Blogg, en förkortning eller förenkling av webblogg; av engelskans blog, kortform av weblog från de engelska orden web och log, är en webplats som innehåller periodiskt publicerade inlägg och/eller dagboksanteckningar på en websida där inläggen är ordnade så att de senaste inläggen oftast är högst upp.

Varför bloggar inga män?
Ja, det är väl inget korrekt påstående i frågeformat. Män bloggar definitivt, men håller sig kanske till andra ämnen och andra intressen än shopping, smink och smaksatta kaffesorter från olika innebarer kring Stureplan. Själv läser jag gärna bloggar som innehåller erfarenheter från utmanande idrottsprestationer, äventyr eller ren fakta från träningsupplägg eller tester av fritidsutrustning. Den skillnad man kan se är att kvinnor aktivt söker en läskrets i behov av att döva sin ensamhet (massor av hemmafruar eller "radhusmammor" bloggar) eller att få "fame & glory" (tonårstjejer) med Blondinbella och andra utseendefixerade bimbos som förebild. Substansen i dessa bloggar känns tunn och ointressant och är mer frukten av att det måste skrivas lite varje dag än att faktiskt skriva någon som man själv tycker är intressant.
Män däremot delar erfarenheter från utmanande händelser i syftet att föra dagbok över sina egna prestationer och kanske oxå bevisa för andra hur duktiga de varit. Gladiatorernas tid är förbi men hur skall jag kunna veta att grannen korsat Antarktis om jag inte kan läsa om det i efterhand eller kanske i realtid.

Dagens blogginlägg från Blondinbella:
"Åh varje gång jag går in i Julias rum vill jag bara sätta mig och leka med hennes Barbiehus. Men jag har liksom glömt bort hur man gör, hur trist är inte det? Det är lyx att få vara liten. Nåja, nu ska vi åka till Annelie Alhankos balettskola för Julia har träning i 1,5 timma, ska bli kul och se hur det går till. Ha en trevlig lördag allihopa!"

Hon har 550.000 läsare.....

Senaste inlägg från Ole Skinnarmo (äventyrare som passerat Nordostpassaren):
"Underbart härligt! Vi har lyckats att segla hela Nordostpassagen. I natt svensk tid kunde vi runda Kap Deshnev, Euroasiens östligaste punkt! Vi befinner oss nu i Beringsund. Det känns som om det var en evighet sedan vi lämnade Stockholm den 15 juni. Inte för att tiden gått långsamt utan snarare för att vi har fått uppleva så otroligt mycket på vägen. De sista dagarna har varit omtumlande. Besöken i Rirkarpi och Vankarem har gett minen för livet. Alla i dessa byar har visat en otrolig gästfrihet. Men det har även varit skrämmande att se alla de tiotusentals strandade valross som på grund av lite havsis varit tvungna att ta sig in till land."

Ole har 1500 läsare/vecka.

Varför bloggar jag själv? Hugo Rehnberg (han med BARA 5000 läsare i veckan ni vet...) verkar ju bara blogga om han kan finna en läskrets som ligger i nivå med Bimbobloggarna annars blir egot förstört.
Jag kan nämna som bakgrund till detta att varje boktitel som släpps i Sverige köps i snitt av ca: 5000 personer. Hugo borde skämmas för att han lägger ner sin blogg pga låg läskrets om den nu var så jävla bra som han gör det gällande. Ego-tomte!

Tillbaka till mig själv..... När jag var yngre blev jag alltid fascinerad över personer som kunder uttrycka sig i tal och skrift. Jag ville gärna själv skriva om intressanta händelser. Jag gjorde försök flera gånger men fastnade alltid i tråkigt språk och svårbegripligt innehåll. Min lilla svarta "dagbok" som jag skrev i bl a på resor och vid tillfällen då kul grejer hände, blev trist att läsa i efterhand. Korta meningar, dåligt språk och slarvig handstil gjorde omöjligt att återuppleva gamla händelser. Kändes som att titta på suddiga fotografier från förr...

Denna blogg skriver jag i första hand för mig själv. Jag har förbättrat mitt språkbruk och min retorik. Jag blir mer skärpt i mitt skrivande för jag vet att någon KAN läsa det jag skrivit. Gränsen mellan allvar och trams stramas åt och tydligheten skärps. Jag blir glad om någon läser mina texter och kommer med kommentarer. Men jag sitter ofta själv och läser min egen blogg för att återuppliva minnen men samtidigt lära mig mer och förbättra mig.

Till Hugo kan jag till sist säga att hade du varit i närheten av Birros kapacitet och kvalitet skulle du sluppit att hamna på sista sidan i King med ditt skräp och istället blivit prisad och belönad för god journalistik.

Heja Marcus Birro - vi är dina lärjungar!!

"De som vilse vandra, nya stigar leta, varav sedan andra hava gagn att veta." - Gustav Fröding

//Håkan

Fin under

Där ligger de. Ensamma i botten på kalsonglådan. De urtvättade och omoderna "myskalsongerna" som av någon anledning inte hamnat i runda arkivet. En snabb blick in mot tvättkorgen vittnar om omprioritering senaste tiden. Alla snygga kalsonger av märkena Calvin Klein, Björn Borg och Quicksilver behöver ett möte med Via.

Nu kommer jag ihåg varför jag skonade detta gråa Jockey-par i förra sorteringsrundan. Kan vara bra att ha om alla andra är i tvätten! Det var så jag tänkte. Just nu en räddning men bara kortsiktigt - till imorgon.
Myskallingarna är inte bara urtvättade och omoderna de är dessutom slappa i resåren och 2 nummer för stora. Då bortser jag från det lilla, lilla hålet i grenen som ger tilluft. Känner mig som Spike i "Notting Hill" när jag framför spegeln, på alla sätt försöker få dem att sitta uppe. Shit! Tänk om jag krockar och hamnar på akuten. Sjuksköterskorna kommer att garva ihjäl sig om de ser dessa reliker från en svunnen tid. Tror att de är minst 15 år gamla.
Kan dock inte förmå mig att ta ett par från tvättkorgen. Gula fram och bruna bak. Mottot är "Hel, ren och funktionsduglig!"

I min familj är det bara jag som är kille vilket utesluter lån av underkläder. Nu skrattar jag faktiskt när jag tänker på "akutscenen" om jag hade haft ett par spetstrosor under jeansen, ha, ha! De som jobbar på akuten får nog se ett och annat.
Fick en mankini (Borat-badbyxor) av min kollega förra julen......nej!! Det är inget alternativ.
Sjukskrivning? Nej, för radikalt!

Jag tvingar på mig jeansen och känner hur det knölar i midjan. Laddar tvättmaskinen innan jag går hemifrån. En dag går väl bra. Imorgon skall myskallingarna i sopen.

Sitter i bilen och småmyser med Morgonpasset i P3 på väg till jobbet när min telefon piper till. Jag har för vana att ställa in kalendern med signaler för viktiga händelser. Glömsk.
Lyfter upp luren och klickar fram kalendern: "Stor läkarundersökning, 9.00".......

"Den som mister huvudet bryr sig inte längre om håret." - Nikita Chrustjov

//Håkan

Pina är skönt

Målgången skymtar mellan träden. Benen värker. Huvudet manar till kroppen att stanna. Ändå får man en enorm adrenalinkick när man tar de första löpstegen ut på det gräsbeklädda upploppet. Den stora klockan vid sidan om mållinjen visar 17.25,28. Solens sista strålar lyser upp mig när jag ökar steglängden och insuper publikens värmande jubel och applåder. 21 sekunder senare lyfter jag armarna mot skyn och stannar upp det löpsteg som nu hållit mig springande i exakt 3 timmar, 55 minuter och 49 sekunder. Jag får en klump av stolthet, glädjerus och eufori i magen. Det sprider sig i kroppen och precis som på Vasaloppet för 6 månader sedan så har jag inte långt till tårarna. Fy faen vad jag är lycklig!!! Jag kan inte med ord beskriva känslan. Så skööönt!
Hakan drar i hop sig och jag fäller en tår. Jag klarade det!! Tre mils löpning, inte klokt.

Efter att ha stått still i 30 sekunder stelnar musklerna till i hela kroppen och jag tar mig stapplande fram till en målkontroll där man klipper av min sensor från skon och jag får en stor medalj runt halsen som bevis på att jag klarat Lidingöloppet på 30.260 meter i terräng. Efter medaljreget väntar torra vetebullar, ljummen blåbärssoppa, bananer och sportdryck. Jag häller i mig flera muggar av den blå drycken och försöker trycka ner en halv banan men utan att lyckas.

Nu börjar jakten på ombytesväskan och en dusch. Benen vill inte. Minsta lilla höjdskillnad i marken känns som en pina. När 15.715 löpare samtidigt skall tävla blir det massor av väskor och mycket logistik. Jag blir förvånad varje gång hur arrangörerna lyckas så väl i sin planering och sitt utförande av uppdraget. Jag hittar mina grejor, med nummer 70472, under skylten "70000-70500" där man placerat alla väskor på rad i rätt nummerordning. Imponerande struktur. Tur för dem att jag inte sprang snabbare för då hade de nog inte hunnit få dit väskan i tid, ha, ha!

Jag letar mig in i det enorma tältet där duscharna finns. Man har byggt ett duschgolv av lastpallar och på detta ställt ut 6 stolpar av trä med vardera 5 armar. På varje arm har man spänt fast två duschmunstycke i vit plast. Vattnet sprutar hela tiden. 10 nakna män vid varje duschstolpe samtidigt. Jag hittar en liten tom bänkyta vid ena kortsidan och faller ner i sittande ställning med en duns. Ingen kraft att hålla tillbaka. Sitta, denna enkla form av njutning känns så lyxig just nu. Kommer nog aldrig upp härifrån.

Mannen bredvid på bänken har duschat och försöker med stora ansträngningar att knyta skorna men når inte ner. Jag frågar hur han mår. Han lutar sig bakåt och ler.
"- Jag är så lycklig! Jag är klar med Klassikern idag!! Jag kan sitta här en stund till och njuta." säger han och ler med hela ansiktet samtidigt som han sluter ögonen. Vilken hjälte! Jag kan inte annat än att beundra hans insats. Klassikern! En bedrift som bara ca: 23.000 personer lyckats med sedan starten.

Kön till duschen är kort. Jag står naken med schampoflaskan i handen och skrattar lite inombord då jag ser att 59 kritvita män duschar och mitt i vimlet står en mörkbrun kille som ett russin i en lussebulle. Vilken rolig bild det kunnat bli. Vattnet är svalt och duschen blir inte den njutning som förväntat.

Sitter kvar på bänken efter duschen och torkar. "Klassikermannen" har nog äntligen fått ordning på sina skor eftersom han syns inte till längre. Ser ut över fler stelbenta grabbar samtidigt som jag packar ner mina löparkläder i väskan. Där är min nummerlapp - 70472. Den skall hängas upp nånstans.

Nyduschad möter jag resten av "vinnargänget" vid målfållan. Alla vaggar så roligt en timme efter målgång. Hela gänget i mål och på bra tider oxå. Tyvärr har Mats snubblat och slagit ut tänder och fått hål i knät. Jävla otur! Lite smolk i bägaren!
Vi lämnar Mats på akuten (tyvärr) i Danderyd och åker vidare till närmaste Max-plejs i Solna. Väl där, formligen trycker vi in burgare, frittar och cola. Inget kan smaka bättre nu - FETT och socker!

En bra dag i livet är till ända och jag sitter uppkrupen i baksätets mörka hörn och tänker redan på nästa utmaning. Det är så skönt med pina!

Tack Lotta och barnen, för att ni hejar på mig!!!

"När allt går lätt blir man fort dum." - Maxim Gorkij

//Håkan

Att vara sig själv eller inte...

Vi träffades på Kramers hörna 1994. Jag hade kommit tidigt och var på väg att gå hem. Bakis sedan kvällen innan då Ouzon och souvlakispetten hade förtärts på restaurang Aten. Hon kom sent - min blivande fru, Lotta. Lotta hade haft en tjejkväll i Bacchus tecken. Väl förfriskade trängde de sig in genom entrén samtidigt som jag försökte tränga mig ut. Blickar möttes!

"- Hon där, skall föda mina barn!" sa jag till min kompis och nickade i riktning mot denna brunögda och självsäkra skönhet som stod i dörren.

Vi har nu varit gifta i 12 år och har 3 underbara flickor. Vägen hit har kantats av många äventyr och minnen. Ett av dessa kom på tal häromdagen och skall nu delas med Er.

Tre dagar efter den magiska kvällen på Kramers hörna, som för övrigt stängde två veckor senare, satt vi, Lotta och jag, i hennes tvåa på Fabriksgatan i Malmö. Allting kändes spännande och förälskelsen var ett faktum. Vi hade dock båda långa förhållande bakom oss och åldern närmade sig 30-strecket. Dessa faktum gjorde att vi nu vände ut och in på varandra i det syftet att ta reda på om vi verkligen var rätt för varandra. Låter lite osexigt och ingenjösmässigt men det var faktiskt så det gick till. Ingen av oss var villig att lägga 5 år i kärleksrus på att komma på att vi inte passade ihop. Allt diskuterades. ALLT!
Tidigare förhållanden, humor, politik, intressen och fysiska defekter.... Och det är här jag kanske undanhöll lite av sanningen....eller...

Följande står att läsa:

Flatulens är ett utsläpp av en blandning gaser ur ändtarmen. Denna blandning består till största del av kvävgas.Metangas och vätgas finns också med i utsläppet och till skillnad från kvävgas är dessa antändningsbara (avtändningsbara...ha, ha, ha - min kommentar) - vilket gör att även flatulensen är antändningsbar. Flatulens uppstår då anus utsätts för tryck. En flatulens uppstår i tarmarna, främst under jäsning av mat. Det karakteristiska ljudet betingas av att ringmuskeln och i vissa fall skinkorna vibrerar. På grund av att flatulensen ofta innehåller små mängder svavelhaltiga gaser, till exempel svavelväte, upplevs lukten ofta som en odör.

Det uppfattas i många kulturer som pinsamt att flatulera (släppa sig), och det är ofta tabu. Fenomenet används också flitigt av komiker, vilket av vissa människor upplevs som dålig eller omogen humor.

Detta skall dock INTE inte förväxlas med:
Vaginalflatulens innebär att luft släpps ut genom slidan, till exempel under samlag, ackompanjerat av ett ljud liknande det som uppstår vid vanlig (anal) flatulens.

Ja, eftersom jag inte är komiker och uppväxt i ett Lutheranskt hem (nåja), så kändes det som att en grabbig inledning på vårt kommande förhållande inte var rätt. Därför, beslut! Inga högljudda gasutsläpp i hennes närvaro. Till en början i alla fall.

Som vuxen människa har man en produktion av gaser som uppgår till ca:11 liter per dygn. Ja, du läste rätt! Enligt Illustrerad Vetenskap är vi konstruerade att producera 9-11 liter gas per dygn. Ungefär 2-4 liter av dessa kommer ut som pruttar medan resten vädras ut genom huden och via lungorna. Nu vet jag varför vissa har dålig andedräkt.....

Beslutet var taget men metoden för totalt pruttstopp var inte helt enkelt med tanke på den produktion som faktiskt finns. Att ändra kosten hade ju ingen inverkan, det visste jag sedan innan.
Under kortare samvaro kan ju metoden "att hålla sig" fungera. När man efter en kväll i myssoffan med Lotta sätter sig i bilen och åker hemåt i sin ensamhet har magen svällt ut till en väderballong och ganska snart fyllt bilen av odörer. Känner ni igen det??? Dock inte hållbart i längden.

Hälsokost. Mina steg gick till en hälsokostbutik på Caroli. Botmedlet mot uppsvälld mage heter Multipretten. En om dagen neutraliserar jäsningen i tarmen. Botad (om man nu ser det som en sjukdom). Mina första 8-10 månader i kärleksrus hölls i schack med Multipretten. Gasfritt!! Det är kärlek, det!!

Succesivt återgick jag sedan till normalläge. Vi är fortfarande gifta även om Lotta ibland önskar att jag återinför Multipretten igen! Vi är olika men jag kallar det för jämkning!
Efter 12 års äktenskap VET jag nu att vi är lika och att gas i magen inte bara är en manlig egenskap. Skillnaden är bara att för en kvinna är det en restprodukt av matsmältningen och för en man är det en outsinlig källa till glädje!!

Såhär gör en man:
1. Går naken genom huset till duschen. Möter frun på vägen dit, visar stolt upp sin penis och skriker som en elefant.

2. Ställer sig framför spegeln och drar in magen. Granskar storleken på sin penis, drar i den lite, kliar sig på pungen och luktar sen på fingrarna.

3. Ställer sig i duschen. Använder ALDRIG tvättlapp.

4. Pruttar rejält och bryter ihop av skratt eftersom det ekade så häftigt i badrummet.

5. Lugnar ner sig lite men bryter ihop av skratt igen när pruttlukten når näsan. Stolthet!

6. Tvättar rumpan med tvålen och lämnar avsiktligt lite hår kvar på tvålen.

7. Tvättar håret med schampo men ALDRIG balsam.

8. Pissar i duschens avlopp!

9. Duschar klart och går ur. Torkar sig snabbt och hårt.

10. Tittar sig i spegeln igen, spänner sina muskler och granska återigen storleken på sin penis.

11. Går mot garderoben, möter frun, sliter av sig handduken och visar sin penis och skriker som en elefant.

12. Slänger den våta handduken på sängen och glömmer den där.

Som sagt - vi är olika!

"Lycka är en illusion; endast lidande är verkligt." - Voltaire

//Håkan

Rättssäkerheten är hotad!!!!

Tisdag eftermiddag. Sitter i bilen vid ett trafikljus i Malmö. Solen ligger på i nacken och det är rött. Jag står som andra bil i vänstra körfältet och David Guetta strömmar ut ur högtalarna.
Gult. Grönt. Klungan av bilar rör sig framåt ner mot Pildammarna. Jag glider framåt bakom en svart Audi. Plötsligt hoppar en polis fram i väster körfält och pekar på mig. Han gör tecken att jag skall köra in till sidan, vilket jag gör efter att ha kryssat över i höger körfält.

En annan yngre polis kommer fram och jag vevar ner rutan.
"- Kan jag få se körkortet?" frågar han. Jag plockar upp det ur plånboken.
Han går runt bilen och kommer därefter tillbaka med en alkometer. Jag får blåsa i oändliga 4 sekunder. Tappar nästan luften.
"- Det ser bra ut." säger han.
"- Kan jag köra nu?" frågar jag lite oskuldsfullt.
"- Nej! Vi skall bara kolla din hastighet med min kollega därborta." säger han och pekar bort mot en äldre polisman som står med en laserpistol bakom ett träd.
Han går bort och konsulterar sin äldre kollega. Efter lite diskussioner kommer han tillbaks och meddelar:
"- Du har kört för fort. 62 km på en 50-sträcka. Vill du erkänna här och nu eller nekar du?"

Jaha. Nu tänker jag lite snabbt för att inte säga för mycket.
"- Har ni någon form av bevis för min fortkörning?" frågar jag för att få mer information om överträdelsen.
"- Du får prata med min kollega om det!" får jag till svar.

Den äldre polismannen stegar fram till bilen och förklarar att han med sin laserpistol uppmätt 62 km på min bil. Jag frågar igen efter ett bevis och han visar upp ett handskrivet papper där det står 62 km/timmen på samma rad som registreringsnumret på min bil.
"- Men vad är det för bevis?" frågar jag.
"- Det är det som finns." får jag till svar. Det som finns? Men...
Jag vill veta om det inte finns någon bild eller något annat som bevisar att jag har kört i 62 km/tim. Det finns inget!!!
Polismannen förklarar att han är kvalitetssäkrad av Polisen för att hantera en laserpistol och bedöma fortkörare. Han förklarar oxå snabbt att "hans ord gäller i alla juridiska instanser"........ I nästa andetag berättar han också att han varit polis i 37 år och att han använt laserpistol i över 15 år.

Okeeeeej! Betyder detta att han inte kan göra fel och att jag fallit offer för en mänsklig bedömning som inte innehåller något bevis?!
Jag ifrågasätter deras metod igen och ger dem exemplet att han kanske mätt på bilen framför min.
"- Ånej du. En sån bil som din är ingen dussinbil och den missar man inte!". Betyder det att han inte brydde sig bilen framför min (som borde kört lika fort)? Eller tänkte han "Den jävelen med Range Rovern kan min själ betala!!"
Jag fortsätter att vara obstinat och kräva ett bevis. Det sista argumentet kommer nu:
"- Jag gör en korrekt bedömning av hastigheten och har min polisheder som backar upp denna bedömning."

Va??? Han beskriver alltså att han gör en bedömning av min hastighet, utan bevis, och tar sin polisheder som pant. Vad faen är det värt???

"- Med all respekt för dina 37 år inom polisen, din heder och laserpistolens korrekthet. Du är trots allt människa och alla människor kan göra fel och t o m somna till en stund på jobbet!" drog jag ur mig.
Båda poliserna började skratta.
"- Ta det till tingsrätten om du vill!! Ha, ha!"
Nu har mitt förstånd tömts av förvåning. Jag tar boten på 2.400 kr, skriver på och förklarar att jag inte tänker slösa med skattemedel för att ta det till någon tingsrätt. Jag är helt matt!!!

Här har polisen ett system där en teknisk apparat (som jag inte vet om den är rätt inställd) i händerna på en människa i pensionsåldern gör en personlig bedömning av rätt/fel utan att kunna presentera ett enda bevis.................

Jag skall ringa Janne Josefsson på Uppdrag Granskning imorgon. Helt sjukt!

"Även en tusenmilafärd börjar med ett steg." - Kinesiskt ordspråk

/Håkan

Hål i tanden

Jag har klarat mig i sex år. Inga hål eller andra besvär. Största fasan med det årliga besöket hos tandläkaren är istället ultraljudsborttagning av tandsten. Ljudet och smärtan är förfärlig. Man är helt stel i kroppen och har huvudvärk efter behandlingen.

Nu står jag i dörren hos Mats. Han heter så, min tandläkare sedan 1986. Mats har en egen praktik i Lund och han frågar fortfarande hur det går för mig i ishockey. Visserligen är man ju väldigt vältränad fortfarande ( :-) ) men för 17 året i rad får jag snällt förklara att jag slutat "sen något år tillbaka" för att inte göra honom påmind om hans dåliga minne. Han vet att jag spelat hockey eftersom han gjorde ett större ingrepp på mig 1991 då jag fått en hel ishockeyklubba in i munnen och tänderna flugit ut som granatsplitter. Den gamla goda tiden!

Man får en grön pappershaklapp och därefter tar man plats i en liggande plaststol som garanterar svett på ryggen. Nu har tekniken gått framåt och en digital röntgenapparat trycks in mot kinderna. Bilder kommer fram på en skärm som Mats viker fram.

"- Jaha, en plomb som spruckit." säger han och väntar på en reaktion från mig.
Dyrt, tänker jag direkt.
"- Scchkalll du ljaga gen igag??" svarar jag med en salivsug i munnen. Råkar man stänga munnen lite för länge sugs läpparna nästan ner i halsen och ett fjärt-liknande ljud hörs från mungipan. Känner ni igen det????? :-)

Givetvis hade han tid att laga hålet direkt. Fan! Han förklarade att han helst ville dra ut tanden eftersom det var en visdomstand men jag protesterade vilt och det fick bli lagning med kompositplast istället.
"- Jag klöks lätt!" Mats fick TYDLIGA order om att vara försiktig eftersom det var värsta tänkbara ställe, längst in och i underkäken. Jag klöks LÄTT!

Yoga-andning i 7 minuter under borrning. Precis på gränsen flera gånger. Kallsvett! Vita knogar!
"- Nu är det värsta över" sa Mats med lättnad.
Att det gjort ont under borrningen var inget problem. Min hjärna var bara inställd på att inte klökas. Lugn andning. Falsk trygghet.....
Nu spänner han fast en tunn metallfolie runt tanden (det lilla som är kvar av den) och spänner med en liten skruvtving ihop så att fyllningen inte skall rinna utanför. Han fyller hålet med vit plast och så får jag ligga med munnen öppen, skruvtving i höger mungipa och den jävla salivsugen i vänster mungipa. Vet Ni hur långt fem minuter är......
Efter ett tag har jag lärt mig att "mun-fjärta" låten Bron över floden Kwai med hjälp av salivsugen. Ha, ha rätt kul faktiskt. Tänker lite på Mr Bean...

Nu kommer Mats in och förklarar lugnt att det hela är över. Plasten har härdat och nu skall BARA skruvtvingen tas bort. Han vrider bort skruven och PLOING så fjädrar den tunna metallfolien ut och sprätter ner sin ena ände rakt ner i svalget på mig. På 0,5 sekunder har jag med höger hand slagit bort det vridbara bordet med instrument (allt hamnade på golvet) som är inskjutet ovanför min bröstkort, satt mig upp i fällknivsställning och inlett en MULTIPEL-klökning. Minst 4 klökningar inklusive attackhosta innan jag fick in pekfingret i munnen och kunde hålla bort den lilla metall-jävla-saken. Blodet rinner ur munnen, ögonen rinner, ryggen är plaskblöt och jag hyperventilerar.

"- Oj, oj!" sa Mats. Han plockar upp en smal tång från golvet och erbjuder sig att ta ut metall-jävla saken.
"- Håll dig still!" skriker jag med fingret i munnen efter att ha hämtat andan. Jag tar tag i metall-jävla saken mellan tumme och pekfinger och lyckas sakta avlägsna den. Blodet rinner ymnigt från ett 3 cm långt skärsår som uppkommit i kindens insida av folien. Jag vänder mig om och ser tre systrar i dörrhålet som tittar på en blodig patient med plaskblöt skjorta och röda ögon. Hela golvet är dessutom fullt med tandläkarinstrument.

"- Ibland är det värre..." säger Mats.
Jag tittar på honom men väljer att inte ställa en följdfråga på den!

Jag sköljer munnen och betalar 2.150 kr. Jag avböjer att redan nu boka in ny tid till nästa år.

"Att förstå allt gör en väldigt överseende." - Madame de Stael

/Håkan

Disciplin i duschen - Historisk återblick #3

Duschmössa. Denna förlegade hygienprodukt dök upp framför mig på en bild i förra veckan. Jag framkallade genast en minnesbild från Parkskolan anno 1975.

På led står 14 spensliga och i det närmaste kritvita och nakna pojkar i 9-årsåldern. Rummet har vitt kakel på väggarna och grått på golvet, lysrör med bländande ljus i taket och en fot-tvätts-anläggning monterad mitt på golvet.
Fot-tvätten bestod av kallvattenkranar på rad ovanför ett rostfritt fotstöd och golvbrunnar som avlopp. Tanken var att man skulle skölja av sina fötter i kallt vatten, trä på genomskinliga fotskydd av plast för att sedan forsätta på led in mot duschrummet. Fotskydden var ju givetvis till för att inte sprida fotsvamp eller vårtor. Vad annars....

Allt övervakades noggrannt av lärarinnan. Hon var i 55-årsåldern och hade urtvättade gymnastik-kortbyxor, för liten T-shirt med skolans emblem, röda sockiplast, knästrumpor av brun nylon samt en siverfärgad visselpipa runt halsen. Hennes efternamn var "Disciplin".

Visselpipan förkunnade att steg ett i tvagningen var slut och steg två var på gång. Lång signal betydde - "Avsluta det ni håller på med och ställ upp på led!". För att inte skapa tävling eller förvirring bland oss grabbar, var givetvis ordningen i ledet förutbestämd sedan terminen började. Här gällde inte bokstavsordning utan längden (från häl till hjässa och inget annat....) fick bestämma. Jag var 153 cm och stod som tvåa i ledet bakom Torbjörn Frisk. Han var 4 cm längre. Längden mättes första veckan varje termin av skolsystern och blev riktinje.

Tre sekunder efter visselsignalen, stod alla på led igen. I takt marscherade vi från fot-tvätten, iförda våra fotskydd i plast, in till duschrummet. Inne i duschrummet hängde 20 astronautliknande huvudbonader på små krokar på väggen (se bilden ovan). Torbjörn gick förbi hela raden av mössor och gjorde inte halt förrän han var i jämnhöjd med den sista. Som jag minns så stannade hela ledet på samma hundradel.

"Duschmössa på!", beordrade lärarinnan. Fick man en gammal mössa var tittgluggen sliten och mjölkvit och sikten därmed begränsad. Gamla mössor hade dessutom en frän lukt av skitigt hår och mögel. Min var ny och luktade vinyl. Sikten var dessutom perfekt. Detta var dock ingen fördel eftersom motivet var Torbjörns ännu vitare skinkor.

Nu skulle tvagning ske. Givetvis utan tvål eftersom tvål var dyrt för skolan och ansågs av skolsystern torka ut huden. År 1975 fick man skriftliga rekommendationer angående personlig hygien från skolans sjuksyster. Håret skulle tvättas en gång i veckan och tvål skulle användas sparsamt vid bad och dusch (uttorkande, men det vet ni ju redan). Däremot skulle tänderna borstas två gånger per dag. I det sista fallet kom denna rekommendation inte från systern utan från Fluortanten!!

Vid rummets bortre vägg satt 4 duschstrilar monterade bakom en grå duschvägg av Perstorpsplatta. Lärarinnan ropade upp oss var och en i jämn takt.

"- Torbjööörn". Han gick med lagom snabba steg in genom de fyra duscharna samtidigt som han försökte gnugga/tvätta bort de få svettdropparna som han lyckats klämma fram under gympan. När han nådde dusch nr:4 ropade lärarinnan -

"- Håååkan". Min tur. Jämn fart, inte kissa i duschen. Kissa i duschen var ett vanligt tilltag. Det uppstod eftersom man inte kissat sedan imorse och nu efter lunch och gympa hörde duscharnas strilande. Ohhhh vad kissig man blev. Väl inne i det varma vattnet (ja det var faktiskt varmvatten, jag är inte född på medeltiden....) kunde flera av de små vita snopparna inte hålla sig. Rakt ut och olika långt kom små gula strålar. Var man bakom duschväggen syntes det knappt men att dra iväg en kissbomb under dusch 4 betydde trubbel. En gång kissade jag på benet på Anders Sjöberg. Krismöte med föräldrarna....inget man ville ha igen.

Ut ur duschen, hänga tillbaka duschmössan på samma krok. På led tillbaka till fot-tvätten. Av med fotskydden och ner i en soptunna. Ta din upphängda handduk. Torka dig.

Nu räknades gympan som över. Normalt hade man 10 minuter till torkning och påklädning. Givetvis hade man bestämda platser omklädningsrummet. Inget var slumpmässigt 1975.

När jag efter att ha skrivit av mig detta lilla minne, läser det i sin helhet känns det som Tyskland under 1930-talet. Detta var Osby 1975.

Om nu någon undrar varför man hade duschmössa så var det för att skolsköterskan hävdade att man blev förkyld av blött hår.

"Redan de gamla Grekerna trodde sig leva i nutiden" - Red Top

//Håkan

Idag är det dags att anmäla dig

Igår var första dagen för anmälan till nästa års Vätternrunda. Om 9 1/2 månad är det dags att spänna på sig pannlampan i Motala och rulla ut mot 30 långa mil runt Sveriges näst största sjö. Det här är en utmaning på många sätt. Fysisk prövning av hjärta och lår samt utslitning av "sittdynorna".
Gå lite utanför komfortzonen, köp en tub vaselin och anmäl dig till Sveriges största cykellopp!!

Vi ses på startlinjen i Arn-land!

"Evigheten varar länge, särskilt mot slutet." - Woody Allen

/Håkan

Facebook - ett digitalt kafferep

Facebook, denna mötesplats på internet där man kan bygga upp personligheter och skapa nätverk med andra. Här kan man kan dela sitt liv med andra utan att träffas. Man kan chatta, dela bilder och hålla kontakten med andra människor via internet. Bra eller dåligt?

Enligt Facebooks startsida är syftet:
"Facebook's mission is to give people the power to share and make the world more open and connected."

Detta verkar vara nya tidens sätt att kommunicera och socialisera. Funktionerna på Facebook byggs ut hela tiden efterhand som behovet av nya egenskaper skapas av användarna. Man kan dessutom länka in Facebook-funktioner i flera andra aktiviteter bl a denna bloggsajten. Detta globala fenomen startade 4 februari 2004. Ett ganska nytt tilltag men sajten har redan kopplat ihop 200 miljoner människor. 200 miljoner människor sitter mer eller mindre dagligen och kommunicerar med varann via funktioner i Facebook. Fantastiskt eller skrämmande. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv kan man göra en liten räkneövning:
Tänk att varje person som är upplagd, lägger 10 minuter varje vardag på att vara aktiv. Vi räknar 200 vardagar per år. 200*10 minuter = 2000 minuter per person och år.
200.000.000*2000 = 278.000.000 arbetsdagar vilket är lika med 1.400.000 människor som jobbar heltid. Inte konstigt att vi har en finansiell kris.....

Vem är då en typisk Facebookare? Ja eftersom jag inte själv (ja, det är sant!!!!) är en användare så vet jag inte, men de senaste månaderna har det krupit fram att flera personer i vår bekantskapskrets är ganska aktiva. Den gemensamma nämnaren är att dessa är kvinnor i åldern 35-45... Hmmm. Ställer man frågan om varför, så får man svaret:

"- Det är så kul att komma i kontakt med sina gamla klasskamrater....". Spännande svar med tanke på att så fort man får en inbjudan till ett 20 års jubileum från nian så får man både rysningar och panikkänslor.
I övrigt får man inga direkta svar utan det verkar som att det är ett "digitalt kafferep" för möten i smyg. Det skapar dessutom ett kommunikationsbehov som är beroendeframkallande.

Jag tror att det blir en flyktväg till nya kontakter för människor som har en dålig eller ingen relation hemma. Jag har dessutom exempel på relationer som spruckit pga FÖR flitigt användande och FÖR många kontakter av motsatt kön. Skulle du vilja att din fru chattar med 50 för dig okända män varje kväll?? Digitalt "swingersparty" kan man ju definiera det!! Fick en kommentar av en kollega idag som hävdade att om man ändrar sin status från gift till singel så fullkomligt sprängs mailboxen av nya intressenter...... Just denna aspekten medges inte av de inblandade själva. I grunden måste man ju jobba hårt för att behålla en bra relation. Nu har det bara blivit lättare att hitta ur en dålig relation.

Jag känner mig nu som en gammal bakåtsträvande gubbe som vägrar ta till mig framtidens nya sociala kontaktvägar. 200 miljoner människor kan ju inte ha fel.....

"Vilka sorger du än vill dränka, så är biblioteket den bästa baren." - J. Cocteau

//Håkan

Skitgott eller unikt

Människans förmåga att hitta nya exklusiva produkter har tagit många svängar. Sedan en tid har kaffegourmeter över hela världen fått en ny delikatess att ta ställning till. Kopi Luwak, gott eller unikt? Bestäm själv!

Kopi Luwak är ett kaffe som har passerat genom tarmsystemet på ett djur. Ja, du läste rätt - genom tarmsystemet på ett djur.
Kopi betyder kaffe på indonesiska och luwak är namnet på en mungo, som är stort som en stor katt. Luwaken, som på svenska heter indisk palmmård, klättar i träd och äter frukt och bär - inte minst från kaffebusken. Den väljer noga ut de bästa bären, men djuret utnyttjar endast lite av det fruktaktiga skalet, och själva bönan kommer därför ut igen med avföringen. Kaffebönorna kittas ihop i magen och tarmen under transporten genom djuret, och det är dessa sammankittade "kaffelortar" som blir till det mycket dyrbara Kopi Luwak-kaffet.

På de indonesiska öarna har man av någon anledning börjat samla ihop lämningarna från marken i djungeln och tagit tillvara bönan som ligger inpackad i bajset. Runt om i världen har intresset för denna ovanliga bönan väckts och bönorna säljs för upp till 6000 kronor per kilo vilket gör det exotiska kaffet till världens dyraste. Räknar man om detta till en kopp drickbart kaffe blir det 75 kr/kopp jämfört med 0,85 kr/kopp för vanligt kaffe.

Det produceras endast omkring 250 kilo Kopi Luwak-kaffe om året, och bönorna är mycket eftertraktade bland passionerade kaffedrickare. Kaffet uppges smaka riktigt gott. Under passagen genom mungons tarm angriper enzymer från mjölksyrabakterier fruktköttet och kaffebönan, och det ger kaffebönorna en lägre halt av de proteiner som vanligtvis gör kaffet bittert. Kanske är det förklaringen till att kaffet är så uppskattat. Måhända beror den välsmakande slutprodukten också på att palmmården selektivt väljer de rödaste och mognaste bären i sin jakt på föda. Sannolikt är det dock mest mystiken bakom kaffebönans tarmpassage som ger produktens dess speciella status.

Undertecknad har provat kaffet med en viss skepsis. Smaken var okej men upplevelsen var speciell. Om någon känner sig hugad, kan kaffet köpas på Cool Stuff i Malmö.

"Med vetandet växer tvivlet." - Johann Wolfgang von Goethe

//Håkan

Killar i gummi

Regnet piskar på bilrutan. Bilen doftar av gummi och kaffet blandar sig med centerrullen i munnen. Vi är mitt ute i ingenstans och lyssnar till den trallvänliga vitryska norrmannen på radion. Tyvärr finns det bara en enda kanal vi kan ratta in 3 mil söder om Vansbro. Javisst - Vansbro i Dalarna. Stället är så obetydligt på kartan men blir invaderat i juli varje år då 6000 dårar skall kasta sig i 15 gradigt vatten och simma 3000 meter längs Vanån/Västerdalälven.
Jag och Micke har åkt upp själva eftersom våra familjer och vänner varit förnuftiga nog att stanna hemma i Skåne där solen faktiskt lyser. Efter 77 mil uppenbarar sig skylten som förkunnar att vi passerar bygränsen till Vansbro.

Vi kryssar in med bilen på en lerig p-plats som till vardags använts som utomhuslager till ett sågverk. Vi blir genast bannade av en funktionär för att vi inte parkerar exakt på den ruta som han pekar på. Tänk vad vissa människor blir konstiga då de får en bindel på armen som det står "Vakt" på. Genast skall de leka polis och tillrättavisa andra medmänniskor på ett överdrivet sätt. Så också denna gång men vi vände ryggen till och gick med raska steg genom leran och ösregnet bort mot anmälningshallen - Expon.

Vi lyckas kryssa oss fram genom ett urval av sim-atleter för att få tag i våra nummerlappar. Flera tävlande hade redan tidigt slirat ner i sin nyinköpta och lite för trånga våtdräkter. Gissar att många av de medelålders tävlande är här pga ett förlorat vad under en sen timme på nyårsnatten när groggarna åkt fram och silverhannarna visat sig på styva linan. Nu är de inte lika kaxiga..... :-)

Om man nu förväntar sig ett omklädningsrum på platsen så tar man fel. Istället letar vi upp bilen igen. Nu skall två vuxna män klä av sig fuktiga kläder, dra på de nyinköpta badbyxorna och krypa in i den hellånga gummidräkten - sittandes i bilen!! Rutorna immar igen, bilen gungar fram och tillbaka och frustrerande stön hörs inifrån bilen genom en tre centimers nedvevad sidoruta. Hur kinky som helst??

Som pricken över i:et skall man spänna på en färgglad badmössa över skulten. Jag fick en grön och Micke en rosa - chic!! REDO! Nästan... Väl inne på startområdet börjar magen göra sig påmind. 30 bajamajor på rad. Kö utanför alla. Jag väljer den längst till höger. Går in efter en stor kille som garanterat ätit kinamat dan innan. Fy faen vad det luktar i dessa plastlådor. Det är dessutom nästan fullt i hålet och jag skall INTE sticka ner handen och "platta till" den gigantiska bajspyramiden som reser sig upp mot hålet. Nu är det om möjligt ännu svårare att ta av och på gummidräkten eftersom man svettats rejält. Efter välförrättat verk är denna Maja definitivt full!!

Står framåtlutad med pannan mot dörrens insida och torkar mig för att undvika att dra knogarna i gegget. Spritgel på händerna (som för övrigt levererats av "Essensspecialisten i Malung", ha, ha) och ut ur skitlukten. Nästa man, som är en kvinna......, till rakning!!!!! Nu sitter dräkten helt på sned och det är omöjligt att få den att kännas bekväm igen. Fan!

Efter 5 minuters uppvärmning där 150 personer i våtdräkt eller helt insmorda i fett står och hoppar i takt till Madonna, skall vi ner i vattnet. Skillnaden är exakt 22 grader mellan mina fötter och vattnet. HUH! Vi ligger och plaskar under startbron och efter nedräkning lyfts startsnöret.
De första 2150 meterna flyter (ha, ha) bra på ca: 35 minuter därefter vänder man upp i motströmmen i Västerdalälven. Alla vill simma nära kanten för att få mindre ström och vi får 850 meters brottning med hundratals andra simmare.

Efter 1.07,08 korsas mållinjen! Medalj! Vi duschar tillsammans med 200 andra grabbar bakom en pressenning, äter storköks-pytt-i-panna med en chokladboll som bonus.

Med diplomet i handen, medaljen runt halsen och stolthet i ryggen rattar vi nu 77 mil hemåt. Om en månad skall vi tillbaka till dalarna och cykla Cykelvasan. Nio mil i Vasaspåret.

Vi tar fram datorn i bilen och bokar in oss på Lidingöloppet i september. Yes, bajamajor och grabbdusch - I like!

"Det spelar ingen roll hur långsamt du går, så länge du inte stannar." - Konfucius

//Håkan

Åter i etern

Godmorgon kära läsare!
Nu har en sommar med intryck, lågtryck och fotavtryck passerat. Jag har medvetet inte skrivit något på bloggen under sommaren utan samlat händelser som underlag till höstens texter.

Jag hoppas att kunna underhålla Er med erfarenheter och roligheter fram till jultomten knackar på dörren.

"Livet är märkvärdigt: om man vägrar att godta annat än det bästa, så händer det att man får det." - W. Somerset Maugham

//Håkan

Skolan fostrar - Historisk återblick #2

Jag idrottade mycket under grundskolan. Det gjorde alla i Osby, många med skräckblandad glädje. Det gick till så att man smygtränade hela dagarna så att ingen annan visste, man gjorde sken av att man inte brydde sig. Nästa tävling, nu jävlar - pang! Trea.... igen. Vad i..? Smygtränar de andra fuskisarna? Också!?

Idrotten är hård! Idrotten dömer! Mycket hårdare än skolan. Man kan bli bra i båda men det är svårt och kräver disciplin och mycket arbete. Jag var ganska bra i båda.
I skolarbetets betygsättning räknas man som individ fast man inte är bäst på proven. Man har en väldefinierad position. En position som så mycket annat är styrt av läroplanen. En siffra. Ett betyg.
Varje elev befinner sig någonstans i normalfördelningskurvan och får ut sina medelmåttiga betyg utan att det sker på någon annans bekostnad. I lagidrott är man snarare en belastning för sina medtävlande om man är en medelmåtta. Laget förlorar om uppställningen är normalfördelad (50% får en 3:a, 20% får vardera 2:a eller 4:a och 5% får vardera 1:a eller 5:a). Normalfördelade idrottslag ligger på undre halvan i tabellen medan normalfördelade skolklasser ej fick deltaga i ”Vi i femman”. Hårt!

Jag grät när vi inte gick vidare till TV-finalerna i "Vi i femman". Jag låg på kvällen och såg framför mig att jag ensam spikade de sista frågorna i finalen: ”På A svarar vi Bosporen och Dardanellerna, på B svarar vi Napoleon den förste och på C svarar vi Svensk låglandsboskap.
Hjälten! Nu i efterhand har jag insett att jag kanske inte ens hade fått vara en av de tre lyckligt utvalda som representerade klass 5C från Parkskolan i Osby. Jag hade dock min laguppställning klar på pappret. Jag själv (såklart), Tomas Johanson och Petra Svensson. Dreamteam! Vad jag vet var de flesta av mina klasskamrater glada att de slapp vara med i ”Vi i femman” så att de kunde åka till husvagnen och fiska krabbor varje helg istället för att råplugga Sydsvenskan eller sitta med näsan i ett mögeldoftande band av Nordisk Familjebok. För Er yngre läsare - INTERNET FANNS INTE!!!

5C var en bra klass, klart över normalfördelningen. Detta faktum gav läraren, som hette Eskil och var en man i övre medelåldern med buskiga ögonbryn (har vi sett det förut?), mycket huvudbry när det kom till betygsättning efter sjätte klass. Läroplanen var tydlig. Maximalt två femmor fick delas ut i varje ämne per klass. Det hade beslutats av skolverket.... Vi var tre i klassen som hade kvalificerat oss för denna belöning i matematik! Tre elever som hade alla rätt på alla de 12 matteproven som gavs i mellanstadiet. Förutom mig själv var det två tjejer, Petra och Petra. Petra Svenssons pappa var meteorolog, respekt. Akademiker!! Han var nog den enda akademikern i Osby under 70-talet. Alla andra jobbade på BRIO, Sjölanders, ATO, IKEA, Skol-Sundström och Ekodörrar. I Osby kan man kan fortfarande, anno 2009, sy dynor till trädgårdsmöbler, måla träleksaker och skruva ihop stolar till skolinredning i konkurrens med kineserna, otroligt.

Jag fick den ena femman och Petra Svensson den andra. När betygskuvertet sprättades upp hemma på Snapphanevägen 11, en dag i juni 1979, kunde jag bara konstatera att lågstadielärarinnan hade rätt den där dagen för sex år sedan. Jag hade fått min medalj och var bäst i matte, igen. Efter saft och de obligatoriska kanelbullarna som Inga-Lill alltid bakade på skolavslutningen gick jag hem och lade fram en plan för min framtid. Tolv år gammal kunde jag nu för första gången lägga något bakom mig och jag kunde också se konturerna av den framtid som jag själv ville forma. Märkligt vad en tolvåring kan tänka rationellt även om det i dagens ljus ger många leenden när man tänker på den framsynthet som jag hade i slutet av Staffan Westerbergs förlorade decennium.

Petra Olofsson blev den stora förloraren och fick en fyra. Läste aldrig vidare. Sitter förmodligen fortfarande på fester i Osby, hamnar i onödiga diskussioner om livets betänkligheter och delar ut snytingar till höger och vänster om att andra har fått silverskedar i munnen. Ibland undrar jag om hennes liv fått en annan inriktning om den där ena gyllene medaljen i matematik, placerats runt hennes hals och inte runt min.

Han hette Bengt-Erik. Han var sträng. Han var fruktad. Han var erfaren. Han personifierade Pythagoras ande. Han var den nya matteläraren, i sjuan. Högstadiet. Det var ju bara en tidsfråga innan han skulle få äran att ta del av min genialitet i specialämnet. I början av högstadiet rådde dock en viss oreda. Hormonerna hade satt igång rörelser hos många av mina kamrater, på gott och ont. När det gäller tjejerna var det mest på gott, ur mitt perspektiv. Från den homogena, barnsliga och jämställda gruppen som lämnade mellanstadiet före sommarlovet, växte nu 24 helt olika individer fram. Intressen och omvärldens påverkan hade satt sina klor i varenda en av oss. Man var tvungen att positionera sig inom alla områden. Jäklar vad det tar på krafterna att både vara en plugghäst, idrottsman och samtidigt hinna med att borsta upp tuppkammen för alla de tilltänkta honor som skall se till att mina gener förlänger stamträdet till nya utläggare.

Stadiet kallas tonåren. Livet kändes trots allt lätt. Jag vet inte om det var för att tjejerna hade fått bröst över sommaren eller för att jag blivit uttagen till Skånes lag som skulle representeras i TV-pucken. Tävlingen TV-pucken, denna gigantiska händelse för en ung kille kom att prägla mitt liv under resten av livet. Ja, i ärlighetens namn fick flickornas nya bröst också den effekten.

Åtta rätt av tolv! Första matteprovet i sjuan! Bomben briserade. Hela klassen gapade. Var det bara en formsvacka? Hade hjärnan smält bort på stranden under sommarlovet? Hade den intellektuella delen av hjärnan fått en hormondopning och förväxlat sinuskurvan med Lise-Lottes skönt utsvänga bakdel. Var sagan över? Efter 24 matteprov och 288 raka rätta svar hade nu allt rasat. De flesta i klassen fokuserade mer på mitt usla resultat än sitt eget resultat som i de flesta fall var betydligt sämre. En trea! Helt oförberedd, inga ursäkter fanns på lager, förnedrad. Nu spelade det ingen roll att Lise-lotte redan växt i sin för tidigt köpta B-kupa eller att vi skulle till Tyringe i fyra dagar med TV-puck laget och träna hockey till helgen. Sviten var bruten och jag var helt oförberedd. Faen, med framgång kommer lättja. Utan att man tror det så insmyger det sin en säkerhet i alla segertåg som tillslut inte reagerar när en motattack kommer. Varför invadera Ryssland när det är vinter? Det måste ha varit chocken. Jag kommer inte ihåg någonting från de efterföljande två veckorna. Tomt.

Mitt dilemma var att jag inte förstod hur man skulle plugga matte. Jag hade ju aldrig behövt, och hade följakligen ingen studieteknik. Jag trodde dessutom att plus, minus och gånger hade ramat in all matematisk kunskap i en liten ask. Ingen hade ju berättat för mig att ämnet matematik var oändligt mycket större. Nu kom revanschlustan fram. Inte direkt, men efter ett tag. Först skulle ångesten ha sitt genomslag och vrida ner självförtroendet till frostläge. Det finns en historia som lyder ”Det är skönt att slå sig i huvudet med en hammare, när man slutar”. Nu kunde hjärnan och kroppen börja att samarbeta igen. Inga utsvävningar framöver. Inga mer skall tas för givet – tillbaka till grunderna. Kunde just inget om Maslow i högstadiet men här var det en typisk tillämpning av ett fritt fall på fyra nivåer i hans klassiska hierarkiska pyramid. Från att ligga på nivån självförverkligande till nivån fysiologiska behov. Känns ganska bra att komma ner till en nivå där lite arbete inte bara ger träningsvärk.

"Oövervunnene, du är ej oövervinnelig!" - Pierre Corneille

//Håkan

Vinnaren tar nästan allt

Hur många gånger har man gått förbi en tobaksaffär där en högvinst legat överst i Trisslottshögen? Inget vet säkert men det händer oftare än vad vi tror.

Nåväl, tur eller inte. Jag är en vinnare. Kaxig framtoning kanske det låter som, men helt sann. Att vara en vinnare betyder ju inte att man vinner i allt man gör utan att man hela tiden har en näst intill besatt strävan av att komma först, göra mest först eller helt enkelt - vinna. Ordspråket att ”Det viktigaste är inte att vinna – utan att deltaga” är ju en efterkonstruktion av förloraren och rent skitsnack! Varför ställer man då upp, om man nu inte vill komma först? Motion kan ju utövas utan tävlingsmomentet.

Hur resonerade de gamla romerska gladiatorerna – "Jag vann inte men jag är nöjd att jag bara fick båda armarna avhuggna"!!?? Kanske ett dåligt exempel eftersom de i flesta fall tvingades att brottas mot hungrande lejon eller gå i duell på liv och död mot någon annan i samma situation. Nej, här har nog jantelagen satt ännu en prägel på vårt lagom-samhälle. Jag ger mig inte in i denna diskussion nu eftersom min fru därmed slutar sin recension här.

Förluster kommer alltid förr eller senare och känns, oavsett förberedelse, som smärta i själen. Efter en lång eller kort period av ångest och känsla av att man är värdelös kommer vinnaren tillbaka. Vinnaren sorterar ut bra och dåligt ur din tidigare prestation och placerar de dåliga delarna på träningsläger medan de delar man gjort bra läggs på hög i hjärnans kassaskåp. Förloraren däremot letar ursäkter, accepterar dessa och sjunker än längre bak i fältet.

Hur blir man då en vinnare. Bra fråga! Jag tror att alla har förmågan men olika förutsättningar att ta fram den. Ett är säkert, inget gör sig själv.

Under en trevlig fest för några år sedan med några vänner till min fru, hamnade vi i en djup och onödig diskussion om livets betänkligheter. Jag fick efter en kort tids diskussion en kommentar att jag minsann var född med silversked i munnen. Jag hade FÅTT min utbilning i grundskolan, fått mina snittbetyg på 4,7 i gymnasiet, fått min examen från LTH och FÅTT mitt välbetalda jobb som konsult! Yrsel! Hur kan två människor som sitter i en sådan diskussion ha så olika uppfattning om saker och ting. Trodde hon på det hon sade eller var det bara för att provocera mig. Jag lär väl aldrig få veta. Min fru har förbjudit mig att delta i ”onödiga och djupa diskussioner om livets betänk..”.

Men tänk om hon hade rätt. Var det den där gången våren 1975, en månad innan det första sportlovet som allt började? Läraren som talade i enrum med mig och berömde mina mattekunskaper över det vanliga. Ja, svaret finns inte men kopplingen har onekligen slagit mig. Kunde dessa 8 sekunder i den trista lektionssalen vara grunden till den fådda silverskeden i munnen? Berömmet från läraren som skapade svallvågor av självförtroendet under så många år - skapandet av vinnarskallen.

Tänker man på detta innan man somnar så kryper hjärtat fram och ger känslan – fan vilken tur jag haft. Men i nästa andetag tar logiken vid – jag har minsann pluggat hårt i 17 år med goda resultat, inte missbrukat onödigt mycket mer än andra, skött min ekonomi – nej det är inte tur. Det är frukten av hårt arbete. Du är en vinnare! Värmen sprider sig precis innan sömnen kramar åt. Turen gynnar den förberedde!

"Näst värst ett förlorat slag är ett vunnet." - Hertigen av Wellington

//Håkan