Vägen mot målet har inletts

Järnmannen eller IronMan som det heter på tävlingsspråk är den ultimata prövningen för en människa på tävlingsarenan. Idioti eller utmaning? Det beror på vem man frågar och när man frågar.

Jag har många års hård träning i bagaget från min tid som ishockeyspelare. I många fall var inte träningen strukturerad och anpassad för ändamålet utan bara ett sätt att spjälka kroppen för att orka öka grundkonditionen. Idag tränar eliten på ett helt annat sätt och uppföljningen av prestationen och kroppens funktioner är minutiös. Det är kanske därför som vanliga motionärer kan prestera mer idag genom att lära av experterna.

Efter drygt 10 år av försoffning tog jag tag i mitt liv när vågen visade 107 kg, midjan gick över 40 tum och hjärtat slog volter i villatrappans uppförsbacke. Cykeln blev mitt sätt att skapa ordning i kroppens obalans och successivt fick jag bättre kondition och nådde ett sundare liv. Målet var inte att göra ett kort träningsprojekt av denna satsning utan jag ville ha en total förändring av min livsstil. Kändes utmärkt att cykla 2-3 ggr per vecka under årets 8 varmaste månader och köra crosstrainer under resten. Fullt nöjd.

Vikten föll sakta från toppnoteringen på 107 kg ner till nuvarande 91 kg. Midjemåttet letade sig ner till 32 tum och garderoben fick successivt bytas ut. :-) Dyrt, men värt varenda krona.
Endorfinerna i kroppen skapar längtan till träning och olust till soffsittning med ohämmat ätande som bieffekt. Man längtar helt enkelt efter att vara mer aktiv när formen stiger. Det är en skön känsla att komma över ångesten som normalt sett kommer när man skall snöra på sig löparskorna under november månad. Nu längtar jag ut i löpspåret oavsett väder och vind.

Grabbarna på kontoret är ystra som kalvar på grönbete, och samtidigt mer aktiva än mig själv, körde på med Lidingölopp och marathon. Jag höll mig utanför dessa vansinnesprojekt med ursäkten att jag var för gammal, ända tills Vasaloppet kom på tal.... Nu skulle soffpotatisarna sättas på prov. Ett gemensamt projekt inleddes i syfte att stärka "lagmoralen" på kontoret och ge friskvårdskontot en smäll. Hela kitet handlades in; rullskidor, stavar, pjäxor, skidor, pulsmätare, GPS ......osv. Träningen inleddes i grupp men blev efterhand individuellt betingad och slutligen var vi 5 tappra som genomgick en idrottslig frälsning. Målgången efter flera timmar i spåret, när snön har vräkt ner och vallningen spruckit efter 7 mil, kändes som en enorm förlösning. Sanslös glädje.

Vasaloppet avklarades med bravur och följdes av Ringsjön Runt (MTB), Vansbrosimmet, Cykelvasan, AIM Challange Multisport och Lidingöloppet. Vilken prestation!! Trodde aldrig någonsin att jag skulle springa ett Lidingölopp (se sparat text). Efter ett lyckat tävlingsår har vi fortsatt att peppa upp varandra för att hitta nya och roliga utmaningar. Inför 2010 har vi redan planerat in Broloppet och Vättern runt.

Nu är man i klistret. Hur skall man kunna fortsätta att hitta nya utmaningar? Risken är att ribban höjs och höjs....tills?? Man blir ju inte yngre precis men jag tror ändå att man klarar mer än vad man själv tror. Det är bara en fråga om vilken plan man har och vilken uppladdning man kan prioritera. Efter en lunch för två månader sedan framkom att det fanns en hemlig dröm/utmaning under ytan hos flera av oss. IronMan. Detta ouppnåeliga. Detta magiska. Detta skrämmande. Detta ultimata testet. Utmaningen!!

Kan vi verkligen ge oss på en IronMan? Vi tog hjälp av en rutinerad "Järnman" som delade med sig av sina erfarenheter och idéer. Framförhållning, god planering och envishet skall ta oss dit.
Sagt och gjort! Iron Man 2012 med en mellanlandning i St Pölten (Österrike) för en Iron Man 70,3 (halv distans) den 30 maj 2010.

Tröjan med IronMan-tryck kom i postlådan igår. Svinpeppad!!

Jag ser redan framför mig när jag korsar mållinjen. Glädje! Tårar! Eufori! Lättnad! Ont....

Träningsplanen är fastlagd. Jag skall bli en Järnman!

Livet är inte de dagar som gått utan de dagar man minns." - Pavlenko

//Håkan