Granen är död, länge leve granen!

Där står den i ett ett hörn. Torr, uttjänt och död med en frän doft. Grenarna slokar och kulornas glans har försvunnit. Julgranen. Den handklippta kungsgranen med röda kulor och guldglitter är död.

Idag skall den ut, efter att ha stått som den främsta symbolen för vårt kristna julfirande i 3 veckor. Granen har inte så lång historia som julsymbol men är väl ändå nu den främsta. Vi står där i vinterkylan i mitten december och väljer bland rödgranar (traditionell), kungsgranar (blågran) och silvergranar utanför Konsum eller i bästa fall på en odling på landet där man får fälla dem själv. Nätad och klar drar man in den i vardagsrummet och pyntar den med kulor och glitter i flera färger. Barnen gör egna hjärtan och smällkarameller av papper i skolan som oxå skall hängas upp. I toppen sitter det en stjärna eller spira. Pappas jobb. Pricket över i:et.

Som vanligt var jag ivrig att vattna granen de första 5 dagarna men sedan tappat initiativet och låtit den självdö. Därmed doftar nu granen surt och dött istället för den fräscha doft som den kom in i huset med den där kvällen för 3 veckor sedan. Nu skall den alltså ut.
Kulorna åker av i en rasande fart. Glittret tappar det mesta av sina glittrande fransar på vägen ner i den stora bruna flyttlådan med texten: "JULSAKOR" som Vera skrev dit för tre år sedan. Ljusslingan rivs ner i sin gamla kartong. I år slocknade ingen lampa. Barnen "plundrar" granens sista pynt i form av polkagrisar som nu hänger kvar på de halvt avbarrade grenarna. Jag springer runt med dammsugaren och fyller den med de torra barren som nu ligger utspridda på hela golvet. Ett torrt barr har egenskapen att stickas som det färska barret saknar. Mina strumpor ser ut som igelkottar och jag har flera otäcka stick under fötterna.

Släpar ut resterna av julträdet till vägen. Ställer den lite snyggt i en snödriva som ett stilleben över den gångna julen. Så död men ändå så levande. Grannens gran ligger slängd bredvid sedan 2 dagar. Jag ställer upp den oxå i drivan som en julparad. Vår gran var snyggare, konstaterar jag innan jag lunkar in i värmen igen. Nu är julen ute. Granen står vid vägen klar att hämtas av sopgubben. Tomtarna är nerpackade. Julklapspappret ligger nertryckt i en svart sopsäck i grovköket i väntan på att lämnas hos Sysavs pappersåtervinning. Chokladen är uppäten och den sista skalken på julskinkan har möglat och hamnade i slasken. Bara minnena av julen finns kvar. Huset ser ut som vanligt. Kanske är våren på väg? Njaaa...

Granen är död, länge leve granen! Det blir snart jul igen.

"Var inte så säker att dina ögon ser vad mina gör." - August Strindberg

//Håkan

En egen dag

Väckarklockan ringer ilsket. Fredag. Sista semesterdagen på jul- och nyårshelgen. 8.05 blinkar de röda siffrorna. Himlen utanför är molnfri men ljuset har näppeligen kommit fram. Det är den 8 januari idag, Veras födelsedag. Jag snoozar klockan i 5 minuter. Lotta har inte rört sig och sover fortfarande tungt.
Tvingar mig ur sängen och förvånas återigen över att man blir bara tröttare och tröttare på morgonen när man är ledig trots att man sovit 8-9 timmar. Stänger dörren till Veras rum för att inte hon skall vakna av våra förberedelser. Väcker Lotta och de andra två tjejerna.
Vi plockar fram presenter, bricka med ljus, ett glas jos och en kamera. På med julklappspyjamasen och morgonrockar. Tänd ljuset på brickan och rensa halsen från natt-slem.

En fyrstämmig variant av "Vi gratulerar" sköljer in i Veras rum och hon sätter sig raklång upp i sängen. "Min föllsedag", säger hon med ett stort leende på läpparna under en tok-rufsig lugg.
Vi har en tradition att paketutdelning och obligatorisk fotografering sker i våra sängar. Papper, presentsnören och barn blandas i en härlig blandning. Idag är det Veras dag, hennes alldeles egna dag.

Efter en storfrukost inleds dagen med köp av den "fådda" mobiltelefonen. Tre butiker avverkas innan rätt modell och färg hittas. En SonyEricsson modell W595 mönstrad med röda blommor. Till detta kommer en likafärgad mobilhållare med halsrem. Lyckan lyser i ögonen. Vera kan knappt vänta tills hon får ringa sin bästis som fick en mobil i julklapp.
Vi drar vidare till Entré och en nyöppnad bowlinghall. Nu vill födelsedagsgrisen äta hamburgare och spela bowling med hela familjen. Jättetrevligt. Mysig pub med god mat och en timmes bowling.

Lite shopping med storasyster och en avslutande fika på Barista sätter punkt för dagen. Vi återvänder hem och klämmer i oss salt- och vinägerchips framför nya avsnitt av "Let´s dance".

I trappan på väg till tandborstningen säger Vera:
"- Pappa, det här var den bästa dagen, bara min dag. Först kommer min nya mobil och sen att få vara med alla i familjen på bowling."

Jag blir glad. Jag tyckte att vi hade en kanondag. Mysigt. Vera bestämde. Barnen somnar och vi med.

"Tankar är värdelösa om de endast är tankar." - Pra Thepkavi

//Håkan

Den nya gamla idolen

Björn Ranelid. Jag såg honom på TV ikväll i programmet "Stjärnor på slottet". Vilken gigant! Vilken imponerande människa.
Han har alla de kvaliteter som en bildad person bör ha. Vilket språk och vilken stil. Han målade dessutom upp en bild av sitt liv som mobbad och förlöjligad av personer som står långt under honom själv på bildningens stege. Grymt imponerad av hans framträdande. Humor, klang och intellekt genom hela programmet. För mig var Björn Ranelid bara känd till namnet och inte att han skrivit 29 böcker och fått Augustpriset.

Står nu och söker bland hans verk bland alla virtuella bokhandlare jag kan komma på. Måste inhandla lite material som jag kan insupa för att bekräfta min bild av denna gigant, gigant!!

Nu har jag två idoler; Björn Ranelid är den ena. Hoppas att han hittar till min blogg...

"Om du har två bröd, sälj det ena och köp rosor." - Rabindranath Tagore

//Håkan

Minnen och förväntningar

Raketernas färgade eldkulor sprids över ett iskallt himlavalv och förkunnar att ett nytt år är på ingång. 2009 har avslutats med en sprakande middag med bl a älgfilé och vit chokladmousse på menyn. 2010 inleddes med skumpa och raketer!!

2009 var baksmällans år. Världsekonomin inledde sin återhämtning efter århundradets krasch, fotbollslandslaget missade att kvalificera sig till VM och Anna Anka kröp fram ur ett hål i marken och förkunnade att alla kvinnor borde ge sin man en avsugning på morgonen för att behaga och tillfredsställa. Konstigt då att hennes man, som just nu slängt ut henne, enligt egen utsaga aldrig själv fått denna behandling.
2009 var oxå året då Vasaloppet avklarades och vår yngsta (och sista) dotter lämnade dagis. Milstolpar!

I dagens SDS kunde man rösta fram århundradets startelva i MFF. Mitt val föll på följande spelare:
Janne Möller (mv), Roy Andersson (b), Patrik Andersson (b), Krister Kristensson (b), Ingemar Erlandsson (b), Bosse Larsson (mf), Jonas Thern (mf), Stefan Schwartz (mf), Staffan Tapper (mf), Tore Cervin (f) och Calle Palmér (f).

Nu fylls alla medier med listor där årets, årtiondets eller århundradets personligheter skall röstas fram. Jag nöjer mig med MFF. Stackars T Woods som lyckas radera 10 år av obruten framgång inom golf och privatliv på årets sista veckor.

Jag tittar framåt. Julen skall städas ut, Redhawks skall kvala till elitserien och jag fyller 43. Kylan har fått ett rejält grepp om oss och alla klimatdiskussioner har kylts ner tillfälligt. SAAB går i graven om en vecka och Volvo blir kinesiskt. Förändringar och förväntningar fyller oss nu när ett nytt år ligger ovikt. Känns som att det blir en pånyttfödelse varje år i januari.

Mitt mål blir att göra minst ett inlägg i veckan på bloggen (47 st i fjor).
Välkommen till det nya året!

"Genom att acceptera verkligheten vinner du kraft." - Kinesiskt ordspråk

//Håkan