Första juni - 1/6. Årets bästa dag.
Alla har vi väl våra favoritdagar. De flesta skulle nog säga julafton, nyår, midsommar eller födelsedagen. Men för mig är den första dagen på sommaren speciell.
Vi som bor uppe i det karga nordeuropeiska klimatet har lärt oss att uppskatta sommar, sol och bad på ett annat sätt än de som bor längre söderut i europa och i andra varma delar av världen oxå för den delen. Vi liksom lever upp på våren när täckjackan hängs in på vinden och flip-flop skorna kan träs på de kritvita och instängda fötterna som inte sett dagens ljus sedan förra sommaren. Man längtar efter de ljumma sommarkvällarna då rosévinet bildar imma på glasen och vitlöksdoftande scampi ligger på grillen. Man längtar efter de dagar då temperaturen krupit över 25° i havet och man kan ligga i och bada med barnen i flera timmar under en gassande sol. Man längtar efter dagen då barnen börjar sitt sommarlov.
Idag är det den första juni. Början på förväntningarna. Allting ligger framför oss.
Med tanke på tidigare års dåliga väder tror jag som vanligt att vi får varmt och soligt. Våren har varit bra men det är ingen garanti, snarare tvärtom.
Jag minns åren när jag studerade i Lund då tentaperioderna brukade ligga sista veckan i maj. När första juni inföll packade man ihop sina grejor och åkte hem till föräldrarna i Båstad. Förväntningar. Ledighet. Sommarjobb. Fest!
Jag har kvar samma känsla fortfarande. Barnen skall snart sluta skolan. Vi "stänger" huset i Höllviken och parkerar i sommarstugan under 6-8 veckor. Inga måsten. Enkelhet. Fest och glamour under tennisen. Bad och sol med båten på Väderön. Skaldjur och skumpa på stranden i Kattvik. Jordgubbar.
Välkommen sommar! Vi är redo för dig i år igen!!
"Det enda jag har emot den svenska sommaren är att den infaller så sällan!", Okänd.
//H
söndag 31 maj 2009
Man är för gammal....
Ingvar Oldsberg. Mannen som personifierar folklighet och sommararrangemang hade precis sjungit en liten trudelutt på scenen. Han verkar göra vad som helst för pengar.
Jag låg utsträckt i gräset på Höörs idrottsplats med kraftigt ömmande rygg, blödande knä och ett lillfinger som jag tappat känseln i. Den sista chorizon hade ätits upp från engångsgrillen och jag summerade min första MTB-tävling. 40 kilometer på 2 timmar och 5 minuter med en snitthastighet av 19,7 km/h. På resan hade jag dessutom förbrukat 2234 KCal. 986 hade redan återbördats av de fyra chorizo-korvarna med bröd från Skogaholms.
Loppet, som gick i skogarna runt Frostavallen, hade överraskat mig med mer skogskörning än förväntat av en landsvägsglidare. Efter 8,5 km kom första vurpan. En övervintrad skogsmulle med hårtofs i nacken och pannband under hjälmen gjorde en omkörning i en snäv kurva. Han ramlar handlöst framför mig och jag hinner inte väja undan. Inom cykelsporten finns en kul grej som heter sko-clips som gör att foten sitter fast i pedalen så att man kan köra lite mer aggressivt. Problemet med clips uppkommer när ovannämnda "hårtofs" utan förvarning lägger sig raklång en halv meter framför min egen cykel. Hjärnan har inte lärt sig att vrida ur foten tillräckligt snabbt utan jag sitter fast och kraschar rakt på tönten med pannband. Innan vi hunnit få ordning på alla lemmar, solbrillor och cyklar har 30 cyklister passerat i strid ström. Tack för det "Tofsen"!
Jag fortsätter nedför stigen i ca: 1 minut. Där väntar ett parti med stora stenar i månlandskapsliknande formationer. Bang! Utan förvarning. Framhjulet kilar in sig mellan två stora stenar. Tvärstopp! En 42-årig spolformad varelse med vit cykelhjälm, nummerlapp 3344 på bröstet och svarta tajts flyger som en Zeppelinare genom luften och kraschlandar på alla fyra ungefär 3 meter framför cykeln som står kvar som om den var parkerad i ett traditionellt cykelställ. Kan Ni se bilden framför Er?? Kul....
"- Hur i helvete gick det för dig??", frågar en kille som kommit upp bakom mig.
"- Eeehh, bra tror jag!", svarar jag efter att ha spottat ut en jordkoka från munnen.
"- Vicken jäääävla vurpa!! Värsta jag sett!!", säger han, skrattar och kör vidare.
Ja, vilken jävla vurpa tänker jag. Flög rakt över styret. Tur att jag inte clipsat i pedalerna för då hade väl den italiensk designade cykeln körts upp i röven på mig när jag landade på alla fyra.
Aaaajj som faen min rygg. Typiskt. Kan ju inte bryta nu. Fortfarande varm i musklerna. Ta dig imål så får du gnälla senare när du ligger i gräset och lyssnar på folkkäre Oldsberg.
31, 5 km och ytterliggare 2 vurpor senare rullar jag in över mållinjen på Höörs idrottsplats. Bra genomkörare för kroppen. Tyvärr var jag för långsam i skogen och blev jättefeg efter de två första volterna. Man är för gammal för detta! Landsväg är ett skönt underlag för en cykel. Bra träning och härlig naturupplevelse. Rötter och stenar är till för orädda ungdomar som lärt sig hantera clips men för tufft för en gammal räv som mig. Jag håller mig nog till lättare skogsrundor framöver i min sommarträning inför cykelvasan. Målet är att slå tiden för årets vinnare på skidor, 4.10,55.
Nu skall Oldsberg sjunga igen. Vi kastar engångsgrillarna, packar bilen och kör hemåt. Hoppas att jag kommer ur bilen när jag kommer hem och stelnat till......
"Om din lycka är avhängig av vad andra gör så har du verkligen problem." - Richard Bach
//Håkan von Vurpa
onsdag 20 maj 2009
Man blir aldrig för gammal....
Solen skiner. Jag rullar in i parkeringsgaraget vid 8.30. På vägen ut ur garaget möter jag min kollega Micke som kommer körande in mot garaget och med siktet inställt på att parkera på garagets andra våning.
Jag stannar och tar två steg åt sidan och ställer mig i lä för den kyliga morgonvinden och beslutar mig för att invänta Micke så att vi kan gå tillsammans till dagens första möte. Jag lapar lite vårsol och lutar mig mot väggen. På utsidan av garagets långsida löper en ståltrappa ner till marken och jag hör hur Micke med lätta steg trippar nerför. Ett djävulens infall! Jag skall skrämma skiten ur honom. Passar bra nu på morgonen när han är lite trött och disträ. Stegen närmar sig. Jag står och trycker bakom hörnet. Jag bedömer hans ankomst genom att lyssna på stegen som närmar sig. Max en meter kvar till hörnet. NU! Jag hoppar fram bakom hörnet och sträcker upp händerna samtidigt som jag utstöter ett djävulskt vrål - OOOUUUUUAAAAAAARRRRRRRRRRRRRRR!!
Fel kille....eller rättare sagt fel dam! Jag står nu mitt framför en kvinna i 50-års åldern som tappat sina solglasögon, skriker hysteriskt och viftar med armarna. Jag är mållös. Nu vill man bara ta fram en "ninjapuff" och försvinna ut i tomma intet.
"- Vad i helvete gör du karl???", skriker hon.
"- Eeehhh, jag skulle bara skrämma en kompis...", stammar jag fram. "-Förlåt!!"
Hon tittar på mig med en konstig blick och jag ser i hennes blick att hon tänker - Han är ju i 40-års åldern och står runt hörn och skrämmer livet av människor. Vilken jävla idiot!!!
Hon rättar till sitt hår, säger inget, tar upp de tappade glasögonen och går raskt iväg. Efter varannan meter tittar hon sig nervöst över axeln. Hon ser skräckslagen ut och oroar sig för att jag skall följa efter henne.
Jävlar vad pinsamt! Nu dyker Micke upp. För sent för att bli skrämd och för sent för att kunnat åse skådespelet som precis utspelat sig.
Jag har undrat hela helgen på hur hon berättat denna händelse för sina vänner och om det kom en matsked tunt i hennes trosor. Hoppas bara inte man träffar på henne som ny inköpare hos någon av våra kunder framöver.
"Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv." - Søren Kierkegaard
//Buu
fredag 15 maj 2009
Kassa ICA-kassar
Igår hade jag lastat min kundvagn full med varor inför veckoslutet. Jag hade valt ut goda ostar, pålägg, oxfilé och fräscha grönsaker - lite extra.
Lång kö till kassan. Det finns 8 kassor på ICA Toppen i Höllviken men det är bara under julhandeln som dessa är fullbemannade. Detta innebär köer på alla tidpunkter då normala människor kan handla.
Väl framme i kassan börjar jag lasta upp mitt varuberg. Kassörskan är en trotjänare i butiken. Jag är en sån som aldrig snackar väder och barnuppfostran med "hon i kassan på ICA" men vi nickar igenkännande mot varann. Jag tror att hon oxå är nöjd med att slippa snacka väder och barnuppfostran med alla. Faen vad tröttsamt det måste vara.
Kön bakom mig växer. Rullbandet till vänster fylls snabbt med varor. Som vanligt kommer de ömtåliga varorna först och sedan skickar kassörskan på alla mjölk- och jospaket som fullständigt krossar varorna längst ner när bandet bara matar och matar.... Alltid samma!
Jag flyger ner mot rullbandet och packar mina varor i hög hastighet med en hand samtidigt som jag drar ICA-kortet med den andra. 1.456 kr! Dyrt men jag har ju fått mycket.
Efter att ha fyllt 5 kassar till bredden ligger det fotfarande varor kvar samtidigt som mitt stora inköp stoppar upp efterföljande kunder. Jag känner suckarna från kön - "å vad han handlat mycket!!"; "kunde han inte valt en annan kassa??"; "..och nu tog kassarna slut för honom oxå....".
Jag byter en snabb blick med kassörskan (som oxå blivit stressad nu) och konstaterar att min volymberäkning var fel. Jag behövde 6 kassar och inte 5. Med svettpärlor i pannan säger jag - "..jag räknade lite fel. Behöver en kasse till.". Leende!
Kassörskan slår på kassaapparaten, lådan åker ut och hon sträcker fram handen och säger - "det blir en och femtio!!". Hon måste skämta!! 11 personer i kö, jag har handlat för 1.500 spänn, vi handlar för 140.000 om året på ICA och jag känner (nåja) kassörskan. Vad har jag gjort för fel...?? Hur faen kan hon ta betalt för den???
Inga mynt i fickan. Jag får rota fram plånboken. Bara en 500-lapp, typiskt. Nu lämnas denna sedel över och växlas. 498,50 tillbaka. Nu har svettpärlorna ökat till 96 när jag bara river ner alla pengarna i fickan och tar emot den extra kassen från personen som är först i kön.
När jag landar i framsätet och stängt bildörren känner jag en djävulsk frustration. Hur faen kunde hon ta betalt för den 6:e kassen när jag handlat för 1.500 kr??? Jävla kommunist!!
Efter 24 djupa yoga-andetag gör jag ett snabbt överslag ger att ICA Toppen säljer 4 kassar i snitt per minut. Toppen har öppet i snitt 10 timmar per dag i 360 dagar per år. En kasse kostar 1.50 kr. Ja just det, här har man en dold kassako. 1.300.000 per år!!! På sista raden!!
Nu fattar jag varför. Men! Hon kunde ju gjort ett undantag för mig som en service - eller?!
"Det är alltid det omöjliga som inträffar." - Franskt ordspråk
/Håkan
Lång kö till kassan. Det finns 8 kassor på ICA Toppen i Höllviken men det är bara under julhandeln som dessa är fullbemannade. Detta innebär köer på alla tidpunkter då normala människor kan handla.
Väl framme i kassan börjar jag lasta upp mitt varuberg. Kassörskan är en trotjänare i butiken. Jag är en sån som aldrig snackar väder och barnuppfostran med "hon i kassan på ICA" men vi nickar igenkännande mot varann. Jag tror att hon oxå är nöjd med att slippa snacka väder och barnuppfostran med alla. Faen vad tröttsamt det måste vara.
Kön bakom mig växer. Rullbandet till vänster fylls snabbt med varor. Som vanligt kommer de ömtåliga varorna först och sedan skickar kassörskan på alla mjölk- och jospaket som fullständigt krossar varorna längst ner när bandet bara matar och matar.... Alltid samma!
Jag flyger ner mot rullbandet och packar mina varor i hög hastighet med en hand samtidigt som jag drar ICA-kortet med den andra. 1.456 kr! Dyrt men jag har ju fått mycket.
Efter att ha fyllt 5 kassar till bredden ligger det fotfarande varor kvar samtidigt som mitt stora inköp stoppar upp efterföljande kunder. Jag känner suckarna från kön - "å vad han handlat mycket!!"; "kunde han inte valt en annan kassa??"; "..och nu tog kassarna slut för honom oxå....".
Jag byter en snabb blick med kassörskan (som oxå blivit stressad nu) och konstaterar att min volymberäkning var fel. Jag behövde 6 kassar och inte 5. Med svettpärlor i pannan säger jag - "..jag räknade lite fel. Behöver en kasse till.". Leende!
Kassörskan slår på kassaapparaten, lådan åker ut och hon sträcker fram handen och säger - "det blir en och femtio!!". Hon måste skämta!! 11 personer i kö, jag har handlat för 1.500 spänn, vi handlar för 140.000 om året på ICA och jag känner (nåja) kassörskan. Vad har jag gjort för fel...?? Hur faen kan hon ta betalt för den???
Inga mynt i fickan. Jag får rota fram plånboken. Bara en 500-lapp, typiskt. Nu lämnas denna sedel över och växlas. 498,50 tillbaka. Nu har svettpärlorna ökat till 96 när jag bara river ner alla pengarna i fickan och tar emot den extra kassen från personen som är först i kön.
När jag landar i framsätet och stängt bildörren känner jag en djävulsk frustration. Hur faen kunde hon ta betalt för den 6:e kassen när jag handlat för 1.500 kr??? Jävla kommunist!!
Efter 24 djupa yoga-andetag gör jag ett snabbt överslag ger att ICA Toppen säljer 4 kassar i snitt per minut. Toppen har öppet i snitt 10 timmar per dag i 360 dagar per år. En kasse kostar 1.50 kr. Ja just det, här har man en dold kassako. 1.300.000 per år!!! På sista raden!!
Nu fattar jag varför. Men! Hon kunde ju gjort ett undantag för mig som en service - eller?!
"Det är alltid det omöjliga som inträffar." - Franskt ordspråk
/Håkan
fredag 8 maj 2009
Kräftan tar livet av livet
För tre veckor sedan fick min svärfar Erik en hjärtinfarkt. Idag har han lämnat oss i stor sorg.
Efter intensiva provtagningar under första veckan visade det sig att bakom infarkten dolde sig en kräfta eller cancer som det kallas numera. Denna kräfta som suger livet ur kroppen sakta och säkert var aggressiv och hade ätit sig in i lymfsystemet, blodomloppet och benmärgen. Det finns en lättnad att Erik slapp lida men samtidigt lämnar han ett tomrum efter sig som aldrig kan fyllas upp.
Jag skriver detta som en hyllning till en man som stod för det goda. Om jag skall hitta ett enda ord att beskriva honom är det - rekorderlig! Erik tillhörde den lilla skara människor som har en naturlig pondus, ödmjukhet, goda värderingar och en rättvis och vänlig syn på omvärlden. Många var de stunder då vi trots 40 års åldersskillnad förde intressanta och konstruktiva diskussioner om skilda områden. Erik besatt en otrolig kunskap och var allmänbildad som få. Vi spelade kort på kvällarna i Tjärby med god whisky i glasen. Vi frossade i dina sommarvarma hallon och vi gladdes tillsammans åt dina barnbarns utveckling. Din önskan var att en av dessa telningar en dag skall bli statsminister.
Erik du inspirerade och uppmuntrade mig alltid i mina försök att starta nya entreprenöriella projekt. Du gladdes med mina framgångar och ifrågasatte aldrig misstagen. Vi fann en trygghet i varandras närhet som samtidigt blandades med ömsesidig respekt.
När jag besökte dig i måndags tog du mig i handen, tittade mig i ögonen, hämtade andan och sade "du är så duktig". Detta var de sista orden från dig! Jag skall aldrig glömma detta ögonblick.
Jag kommer för alltid att försöka leva efter dina deviser. Jag kommer alltid att minnas. Erik du lämnar ett stort tomrum efter dig som far, morfar, bror, äkta man, svärfar och vän.
"Agera därför att det är rätt och inte därför att du tycker om det." - Pra Thepkavi
/Din svärson och vän
Efter intensiva provtagningar under första veckan visade det sig att bakom infarkten dolde sig en kräfta eller cancer som det kallas numera. Denna kräfta som suger livet ur kroppen sakta och säkert var aggressiv och hade ätit sig in i lymfsystemet, blodomloppet och benmärgen. Det finns en lättnad att Erik slapp lida men samtidigt lämnar han ett tomrum efter sig som aldrig kan fyllas upp.
Jag skriver detta som en hyllning till en man som stod för det goda. Om jag skall hitta ett enda ord att beskriva honom är det - rekorderlig! Erik tillhörde den lilla skara människor som har en naturlig pondus, ödmjukhet, goda värderingar och en rättvis och vänlig syn på omvärlden. Många var de stunder då vi trots 40 års åldersskillnad förde intressanta och konstruktiva diskussioner om skilda områden. Erik besatt en otrolig kunskap och var allmänbildad som få. Vi spelade kort på kvällarna i Tjärby med god whisky i glasen. Vi frossade i dina sommarvarma hallon och vi gladdes tillsammans åt dina barnbarns utveckling. Din önskan var att en av dessa telningar en dag skall bli statsminister.
Erik du inspirerade och uppmuntrade mig alltid i mina försök att starta nya entreprenöriella projekt. Du gladdes med mina framgångar och ifrågasatte aldrig misstagen. Vi fann en trygghet i varandras närhet som samtidigt blandades med ömsesidig respekt.
När jag besökte dig i måndags tog du mig i handen, tittade mig i ögonen, hämtade andan och sade "du är så duktig". Detta var de sista orden från dig! Jag skall aldrig glömma detta ögonblick.
Jag kommer för alltid att försöka leva efter dina deviser. Jag kommer alltid att minnas. Erik du lämnar ett stort tomrum efter dig som far, morfar, bror, äkta man, svärfar och vän.
"Agera därför att det är rätt och inte därför att du tycker om det." - Pra Thepkavi
/Din svärson och vän
onsdag 6 maj 2009
Alvesta by night
Satte mig på tåget från Borås till Lund för hemresa efter en kurs i tillväxtföretagens hemligheter. Man kliver in ett tåg som känns 70-tal och trots 1:a klassbiljett tvingas man trycka ner gumpen i ett slitet säte som saknade nackkudde. Som om det inte räckte, fick jag dessutom ett säte med ryggen mot färdriktningen. Jag räknade medresenärerna i min vagn till 7 men förmådde mig trots detta inte att byta plats. Har jag en biljett med plats 21 så skall jag sitta på plats 21. Tänk om jag skulle bytt plats och någon hoppar på i Hestra med en biljett till den platsen - nej det går inte. En svensk resenär skulle aldrig acceptera att byta plats för att någon annan sitter på den plats man egentligen har bokat. Vid nästa hållplats kan ju någon komma och vilja ha denna nya plats som hon precis bytte till..... Rundgång! Ingen väljer ju att frivilligt sitta på min ursprungsplats nummer 21, pga avsaknaden av nackkudde.
En slapp konduktör dyker upp och tittar på min biljett, tar fram sin berömda håltång och klipper ett litet hål i biljettens nederkant. Jag frågar om man kan få kaffe men får till svar att det finns inget kaffe förrän om en timme.... Hmm första klass. Inte konstigt att SJ går så jävla dåligt. Han luktar dessutom armsvett.
Nu glider tåget igenom de småländska skogarna och inget liv syns till utanför fönstret. Då och då svischar ett ödsligt litet torp förbi. Hur kan man bo här? Tänk att ha sovrummet 20 meter från rälsen. Snacka om att bli störd i sömnen. Min mobiltelefon ringer och jag kan konstatera att vi fortfarande under 2009 inte kan tala i mobilen på tåget. Hur kan detta vara möjligt?
Gissa vad? Jag blir kissnödig. Skall jag släpa med mig datorn in på tågmuggen? Jag har den i en skinnväska som jag inte gärna vill ställa på golvet på en tågtoa. Alla som stått upp och kissat på en sådan toa vet var kisset hamnar. Nej, jag gör bedömningen är att den rödhåriga damen på sätet intill inte utgör något hot. Hon kan dessutom vaka över mina grejor under tiden som jag balanserar på toa och förtvivlat försöker pricka med den gula strålen i tågkrukan. Just nu kränger dessutom tåget kraftigt och med mer tur än skicklighet lyckas jag med konststycket att inte "spilla". Den rödhåriga kvinnan har somnat men mina väskor står kvar. Nu ser jag att hon färgat det. Uselt gjort. Ful färg.
Efter att ha passerat ett antal mindre nedlagda tågstationer närmar vi oss Alvesta. Tågknuten i Småland. Tåget stannar och jag kliver av i ett samhälle som vid 20.45 redan somnat in. Har nu 1,5 timme att döda och söker febrilt efter ett ställe att äta på. Heldött! HELDÖTT! Till och med bankomaten är stängd. Ja, varför skall den vara öppen - det finns ju inget ställe att handla på!!
Trött på Alvesta redan, beslutar jag mig för att vända tillbaka till Pressbyrån på stationen för en maskinförpackad ostfralla och Ramlösa för 99 kr......
Plötsligt dyker det upp en smal kille, med Adidasjacka, kockförkläde och en cigg i handen, från en dörr i ett fallfärdigt hus i närheten av stationen. Jag frågar om han vet om det finns ett matställe som har öppet i närheten. Han pekar med tummen bakom sig och förklarar att han har öppet och fotbollsmatchen mellan Chelsea och Barca precis börjat. Jag tar mina väskor, släpar upp dem för trappan och går in i ett rum som hyser en sunkig grillbar anno 1971 och som förmodligen renoverades till fotolls-VM 1994. Innanför dörren står två pokermaskiner som belamras av fyra medelålders fyllon. Fem personer sitter och äter burgare och dricker öl och en sjätte tomte står och hoppar framför storbilds-TVn med händerna på huvudet och gastar - "Helvete, helvete, helvete!!". Chelsea hade gjort 1-0! Kanske skall ta den där ostfrallan istället?!
Beställde en hamburgertallrik och en öl. Helt ok faktiskt. Sitter kvar och studerar fotbollsfantasten framför TVn som hela tiden gapar och skriker. Vid det här laget har alla på stället fått information om att han varit Barca-fan sedan 1994, att Barca spelar i sitt "reservställ" (reservtröjor i gult istället för de klassiska blå/röd randiga) vilket han finner helt obegripligt och upprepar varannan minut....
Nu rinner tiden iväg och jag känner att är dags att dra mot stationen. Måste först på toa (inga fler besök på tågets toaletter och på stationen kostar det ju 5 kr/besök....) och litar inte på någon på detta stället och drar därför in mina två väskor in till en stor men ofräsch toalett. Ovanför stolen hänger en handskriven skylt: "Sitt helst ner när du kissar så att det inte skvätter på golvet!". Till vem är den skylten skriven?
X2000 glider sakta iväg. Alvetstas pampiga stationshus försvinner i det sista ljuset från solen denna dag. Jag har precis upplevt en verklighet. Lutar mig tillbaka, ställer in iPoden och undrar för en kort sekund hur mycket pengar grabbarna vid pokermaskinerna vann...
"Nog finns det mål och mening i vår färd men det är vägen, som är mödan värd." - Karin Boye
/H
En slapp konduktör dyker upp och tittar på min biljett, tar fram sin berömda håltång och klipper ett litet hål i biljettens nederkant. Jag frågar om man kan få kaffe men får till svar att det finns inget kaffe förrän om en timme.... Hmm första klass. Inte konstigt att SJ går så jävla dåligt. Han luktar dessutom armsvett.
Nu glider tåget igenom de småländska skogarna och inget liv syns till utanför fönstret. Då och då svischar ett ödsligt litet torp förbi. Hur kan man bo här? Tänk att ha sovrummet 20 meter från rälsen. Snacka om att bli störd i sömnen. Min mobiltelefon ringer och jag kan konstatera att vi fortfarande under 2009 inte kan tala i mobilen på tåget. Hur kan detta vara möjligt?
Gissa vad? Jag blir kissnödig. Skall jag släpa med mig datorn in på tågmuggen? Jag har den i en skinnväska som jag inte gärna vill ställa på golvet på en tågtoa. Alla som stått upp och kissat på en sådan toa vet var kisset hamnar. Nej, jag gör bedömningen är att den rödhåriga damen på sätet intill inte utgör något hot. Hon kan dessutom vaka över mina grejor under tiden som jag balanserar på toa och förtvivlat försöker pricka med den gula strålen i tågkrukan. Just nu kränger dessutom tåget kraftigt och med mer tur än skicklighet lyckas jag med konststycket att inte "spilla". Den rödhåriga kvinnan har somnat men mina väskor står kvar. Nu ser jag att hon färgat det. Uselt gjort. Ful färg.
Efter att ha passerat ett antal mindre nedlagda tågstationer närmar vi oss Alvesta. Tågknuten i Småland. Tåget stannar och jag kliver av i ett samhälle som vid 20.45 redan somnat in. Har nu 1,5 timme att döda och söker febrilt efter ett ställe att äta på. Heldött! HELDÖTT! Till och med bankomaten är stängd. Ja, varför skall den vara öppen - det finns ju inget ställe att handla på!!
Trött på Alvesta redan, beslutar jag mig för att vända tillbaka till Pressbyrån på stationen för en maskinförpackad ostfralla och Ramlösa för 99 kr......
Plötsligt dyker det upp en smal kille, med Adidasjacka, kockförkläde och en cigg i handen, från en dörr i ett fallfärdigt hus i närheten av stationen. Jag frågar om han vet om det finns ett matställe som har öppet i närheten. Han pekar med tummen bakom sig och förklarar att han har öppet och fotbollsmatchen mellan Chelsea och Barca precis börjat. Jag tar mina väskor, släpar upp dem för trappan och går in i ett rum som hyser en sunkig grillbar anno 1971 och som förmodligen renoverades till fotolls-VM 1994. Innanför dörren står två pokermaskiner som belamras av fyra medelålders fyllon. Fem personer sitter och äter burgare och dricker öl och en sjätte tomte står och hoppar framför storbilds-TVn med händerna på huvudet och gastar - "Helvete, helvete, helvete!!". Chelsea hade gjort 1-0! Kanske skall ta den där ostfrallan istället?!
Beställde en hamburgertallrik och en öl. Helt ok faktiskt. Sitter kvar och studerar fotbollsfantasten framför TVn som hela tiden gapar och skriker. Vid det här laget har alla på stället fått information om att han varit Barca-fan sedan 1994, att Barca spelar i sitt "reservställ" (reservtröjor i gult istället för de klassiska blå/röd randiga) vilket han finner helt obegripligt och upprepar varannan minut....
Nu rinner tiden iväg och jag känner att är dags att dra mot stationen. Måste först på toa (inga fler besök på tågets toaletter och på stationen kostar det ju 5 kr/besök....) och litar inte på någon på detta stället och drar därför in mina två väskor in till en stor men ofräsch toalett. Ovanför stolen hänger en handskriven skylt: "Sitt helst ner när du kissar så att det inte skvätter på golvet!". Till vem är den skylten skriven?
X2000 glider sakta iväg. Alvetstas pampiga stationshus försvinner i det sista ljuset från solen denna dag. Jag har precis upplevt en verklighet. Lutar mig tillbaka, ställer in iPoden och undrar för en kort sekund hur mycket pengar grabbarna vid pokermaskinerna vann...
"Nog finns det mål och mening i vår färd men det är vägen, som är mödan värd." - Karin Boye
/H
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
