Man blir aldrig för gammal....

Solen skiner. Jag rullar in i parkeringsgaraget vid 8.30. På vägen ut ur garaget möter jag min kollega Micke som kommer körande in mot garaget och med siktet inställt på att parkera på garagets andra våning.
Jag stannar och tar två steg åt sidan och ställer mig i lä för den kyliga morgonvinden och beslutar mig för att invänta Micke så att vi kan gå tillsammans till dagens första möte. Jag lapar lite vårsol och lutar mig mot väggen. På utsidan av garagets långsida löper en ståltrappa ner till marken och jag hör hur Micke med lätta steg trippar nerför. Ett djävulens infall! Jag skall skrämma skiten ur honom. Passar bra nu på morgonen när han är lite trött och disträ. Stegen närmar sig. Jag står och trycker bakom hörnet. Jag bedömer hans ankomst genom att lyssna på stegen som närmar sig. Max en meter kvar till hörnet. NU! Jag hoppar fram bakom hörnet och sträcker upp händerna samtidigt som jag utstöter ett djävulskt vrål - OOOUUUUUAAAAAAARRRRRRRRRRRRRRR!!

Fel kille....eller rättare sagt fel dam! Jag står nu mitt framför en kvinna i 50-års åldern som tappat sina solglasögon, skriker hysteriskt och viftar med armarna. Jag är mållös. Nu vill man bara ta fram en "ninjapuff" och försvinna ut i tomma intet.
"- Vad i helvete gör du karl???", skriker hon.
"- Eeehhh, jag skulle bara skrämma en kompis...", stammar jag fram. "-Förlåt!!"

Hon tittar på mig med en konstig blick och jag ser i hennes blick att hon tänker - Han är ju i 40-års åldern och står runt hörn och skrämmer livet av människor. Vilken jävla idiot!!!
Hon rättar till sitt hår, säger inget, tar upp de tappade glasögonen och går raskt iväg. Efter varannan meter tittar hon sig nervöst över axeln. Hon ser skräckslagen ut och oroar sig för att jag skall följa efter henne.

Jävlar vad pinsamt! Nu dyker Micke upp. För sent för att bli skrämd och för sent för att kunnat åse skådespelet som precis utspelat sig.

Jag har undrat hela helgen på hur hon berättat denna händelse för sina vänner och om det kom en matsked tunt i hennes trosor. Hoppas bara inte man träffar på henne som ny inköpare hos någon av våra kunder framöver.

"Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv." - Søren Kierkegaard


//Buu