Man är för gammal....

Ingvar Oldsberg. Mannen som personifierar folklighet och sommararrangemang hade precis sjungit en liten trudelutt på scenen. Han verkar göra vad som helst för pengar.
Jag låg utsträckt i gräset på Höörs idrottsplats med kraftigt ömmande rygg, blödande knä och ett lillfinger som jag tappat känseln i. Den sista chorizon hade ätits upp från engångsgrillen och jag summerade min första MTB-tävling. 40 kilometer på 2 timmar och 5 minuter med en snitthastighet av 19,7 km/h. På resan hade jag dessutom förbrukat 2234 KCal. 986 hade redan återbördats av de fyra chorizo-korvarna med bröd från Skogaholms.

Loppet, som gick i skogarna runt Frostavallen, hade överraskat mig med mer skogskörning än förväntat av en landsvägsglidare. Efter 8,5 km kom första vurpan. En övervintrad skogsmulle med hårtofs i nacken och pannband under hjälmen gjorde en omkörning i en snäv kurva. Han ramlar handlöst framför mig och jag hinner inte väja undan. Inom cykelsporten finns en kul grej som heter sko-clips som gör att foten sitter fast i pedalen så att man kan köra lite mer aggressivt. Problemet med clips uppkommer när ovannämnda "hårtofs" utan förvarning lägger sig raklång en halv meter framför min egen cykel. Hjärnan har inte lärt sig att vrida ur foten tillräckligt snabbt utan jag sitter fast och kraschar rakt på tönten med pannband. Innan vi hunnit få ordning på alla lemmar, solbrillor och cyklar har 30 cyklister passerat i strid ström. Tack för det "Tofsen"!

Jag fortsätter nedför stigen i ca: 1 minut. Där väntar ett parti med stora stenar i månlandskapsliknande formationer. Bang! Utan förvarning. Framhjulet kilar in sig mellan två stora stenar. Tvärstopp! En 42-årig spolformad varelse med vit cykelhjälm, nummerlapp 3344 på bröstet och svarta tajts flyger som en Zeppelinare genom luften och kraschlandar på alla fyra ungefär 3 meter framför cykeln som står kvar som om den var parkerad i ett traditionellt cykelställ. Kan Ni se bilden framför Er?? Kul....

"- Hur i helvete gick det för dig??", frågar en kille som kommit upp bakom mig.
"- Eeehh, bra tror jag!", svarar jag efter att ha spottat ut en jordkoka från munnen.
"- Vicken jäääävla vurpa!! Värsta jag sett!!", säger han, skrattar och kör vidare.
Ja, vilken jävla vurpa tänker jag. Flög rakt över styret. Tur att jag inte clipsat i pedalerna för då hade väl den italiensk designade cykeln körts upp i röven på mig när jag landade på alla fyra.

Aaaajj som faen min rygg. Typiskt. Kan ju inte bryta nu. Fortfarande varm i musklerna. Ta dig imål så får du gnälla senare när du ligger i gräset och lyssnar på folkkäre Oldsberg.

31, 5 km och ytterliggare 2 vurpor senare rullar jag in över mållinjen på Höörs idrottsplats. Bra genomkörare för kroppen. Tyvärr var jag för långsam i skogen och blev jättefeg efter de två första volterna. Man är för gammal för detta! Landsväg är ett skönt underlag för en cykel. Bra träning och härlig naturupplevelse. Rötter och stenar är till för orädda ungdomar som lärt sig hantera clips men för tufft för en gammal räv som mig. Jag håller mig nog till lättare skogsrundor framöver i min sommarträning inför cykelvasan. Målet är att slå tiden för årets vinnare på skidor, 4.10,55.

Nu skall Oldsberg sjunga igen. Vi kastar engångsgrillarna, packar bilen och kör hemåt. Hoppas att jag kommer ur bilen när jag kommer hem och stelnat till......

"Om din lycka är avhängig av vad andra gör så har du verkligen problem." - Richard Bach

//Håkan von Vurpa