Alvesta by night

Satte mig på tåget från Borås till Lund för hemresa efter en kurs i tillväxtföretagens hemligheter. Man kliver in ett tåg som känns 70-tal och trots 1:a klassbiljett tvingas man trycka ner gumpen i ett slitet säte som saknade nackkudde. Som om det inte räckte, fick jag dessutom ett säte med ryggen mot färdriktningen. Jag räknade medresenärerna i min vagn till 7 men förmådde mig trots detta inte att byta plats. Har jag en biljett med plats 21 så skall jag sitta på plats 21. Tänk om jag skulle bytt plats och någon hoppar på i Hestra med en biljett till den platsen - nej det går inte. En svensk resenär skulle aldrig acceptera att byta plats för att någon annan sitter på den plats man egentligen har bokat. Vid nästa hållplats kan ju någon komma och vilja ha denna nya plats som hon precis bytte till..... Rundgång! Ingen väljer ju att frivilligt sitta på min ursprungsplats nummer 21, pga avsaknaden av nackkudde.

En slapp konduktör dyker upp och tittar på min biljett, tar fram sin berömda håltång och klipper ett litet hål i biljettens nederkant. Jag frågar om man kan få kaffe men får till svar att det finns inget kaffe förrän om en timme.... Hmm första klass. Inte konstigt att SJ går så jävla dåligt. Han luktar dessutom armsvett.

Nu glider tåget igenom de småländska skogarna och inget liv syns till utanför fönstret. Då och då svischar ett ödsligt litet torp förbi. Hur kan man bo här? Tänk att ha sovrummet 20 meter från rälsen. Snacka om att bli störd i sömnen. Min mobiltelefon ringer och jag kan konstatera att vi fortfarande under 2009 inte kan tala i mobilen på tåget. Hur kan detta vara möjligt?

Gissa vad? Jag blir kissnödig. Skall jag släpa med mig datorn in på tågmuggen? Jag har den i en skinnväska som jag inte gärna vill ställa på golvet på en tågtoa. Alla som stått upp och kissat på en sådan toa vet var kisset hamnar. Nej, jag gör bedömningen är att den rödhåriga damen på sätet intill inte utgör något hot. Hon kan dessutom vaka över mina grejor under tiden som jag balanserar på toa och förtvivlat försöker pricka med den gula strålen i tågkrukan. Just nu kränger dessutom tåget kraftigt och med mer tur än skicklighet lyckas jag med konststycket att inte "spilla". Den rödhåriga kvinnan har somnat men mina väskor står kvar. Nu ser jag att hon färgat det. Uselt gjort. Ful färg.

Efter att ha passerat ett antal mindre nedlagda tågstationer närmar vi oss Alvesta. Tågknuten i Småland. Tåget stannar och jag kliver av i ett samhälle som vid 20.45 redan somnat in. Har nu 1,5 timme att döda och söker febrilt efter ett ställe att äta på. Heldött! HELDÖTT! Till och med bankomaten är stängd. Ja, varför skall den vara öppen - det finns ju inget ställe att handla på!!
Trött på Alvesta redan, beslutar jag mig för att vända tillbaka till Pressbyrån på stationen för en maskinförpackad ostfralla och Ramlösa för 99 kr......

Plötsligt dyker det upp en smal kille, med Adidasjacka, kockförkläde och en cigg i handen, från en dörr i ett fallfärdigt hus i närheten av stationen. Jag frågar om han vet om det finns ett matställe som har öppet i närheten. Han pekar med tummen bakom sig och förklarar att han har öppet och fotbollsmatchen mellan Chelsea och Barca precis börjat. Jag tar mina väskor, släpar upp dem för trappan och går in i ett rum som hyser en sunkig grillbar anno 1971 och som förmodligen renoverades till fotolls-VM 1994. Innanför dörren står två pokermaskiner som belamras av fyra medelålders fyllon. Fem personer sitter och äter burgare och dricker öl och en sjätte tomte står och hoppar framför storbilds-TVn med händerna på huvudet och gastar - "Helvete, helvete, helvete!!". Chelsea hade gjort 1-0! Kanske skall ta den där ostfrallan istället?!

Beställde en hamburgertallrik och en öl. Helt ok faktiskt. Sitter kvar och studerar fotbollsfantasten framför TVn som hela tiden gapar och skriker. Vid det här laget har alla på stället fått information om att han varit Barca-fan sedan 1994, att Barca spelar i sitt "reservställ" (reservtröjor i gult istället för de klassiska blå/röd randiga) vilket han finner helt obegripligt och upprepar varannan minut....

Nu rinner tiden iväg och jag känner att är dags att dra mot stationen. Måste först på toa (inga fler besök på tågets toaletter och på stationen kostar det ju 5 kr/besök....) och litar inte på någon på detta stället och drar därför in mina två väskor in till en stor men ofräsch toalett. Ovanför stolen hänger en handskriven skylt: "Sitt helst ner när du kissar så att det inte skvätter på golvet!". Till vem är den skylten skriven?

X2000 glider sakta iväg. Alvetstas pampiga stationshus försvinner i det sista ljuset från solen denna dag. Jag har precis upplevt en verklighet. Lutar mig tillbaka, ställer in iPoden och undrar för en kort sekund hur mycket pengar grabbarna vid pokermaskinerna vann...

"Nog finns det mål och mening i vår färd men det är vägen, som är mödan värd." - Karin Boye

/H