Granen är död, länge leve granen!

Där står den i ett ett hörn. Torr, uttjänt och död med en frän doft. Grenarna slokar och kulornas glans har försvunnit. Julgranen. Den handklippta kungsgranen med röda kulor och guldglitter är död.

Idag skall den ut, efter att ha stått som den främsta symbolen för vårt kristna julfirande i 3 veckor. Granen har inte så lång historia som julsymbol men är väl ändå nu den främsta. Vi står där i vinterkylan i mitten december och väljer bland rödgranar (traditionell), kungsgranar (blågran) och silvergranar utanför Konsum eller i bästa fall på en odling på landet där man får fälla dem själv. Nätad och klar drar man in den i vardagsrummet och pyntar den med kulor och glitter i flera färger. Barnen gör egna hjärtan och smällkarameller av papper i skolan som oxå skall hängas upp. I toppen sitter det en stjärna eller spira. Pappas jobb. Pricket över i:et.

Som vanligt var jag ivrig att vattna granen de första 5 dagarna men sedan tappat initiativet och låtit den självdö. Därmed doftar nu granen surt och dött istället för den fräscha doft som den kom in i huset med den där kvällen för 3 veckor sedan. Nu skall den alltså ut.
Kulorna åker av i en rasande fart. Glittret tappar det mesta av sina glittrande fransar på vägen ner i den stora bruna flyttlådan med texten: "JULSAKOR" som Vera skrev dit för tre år sedan. Ljusslingan rivs ner i sin gamla kartong. I år slocknade ingen lampa. Barnen "plundrar" granens sista pynt i form av polkagrisar som nu hänger kvar på de halvt avbarrade grenarna. Jag springer runt med dammsugaren och fyller den med de torra barren som nu ligger utspridda på hela golvet. Ett torrt barr har egenskapen att stickas som det färska barret saknar. Mina strumpor ser ut som igelkottar och jag har flera otäcka stick under fötterna.

Släpar ut resterna av julträdet till vägen. Ställer den lite snyggt i en snödriva som ett stilleben över den gångna julen. Så död men ändå så levande. Grannens gran ligger slängd bredvid sedan 2 dagar. Jag ställer upp den oxå i drivan som en julparad. Vår gran var snyggare, konstaterar jag innan jag lunkar in i värmen igen. Nu är julen ute. Granen står vid vägen klar att hämtas av sopgubben. Tomtarna är nerpackade. Julklapspappret ligger nertryckt i en svart sopsäck i grovköket i väntan på att lämnas hos Sysavs pappersåtervinning. Chokladen är uppäten och den sista skalken på julskinkan har möglat och hamnade i slasken. Bara minnena av julen finns kvar. Huset ser ut som vanligt. Kanske är våren på väg? Njaaa...

Granen är död, länge leve granen! Det blir snart jul igen.

"Var inte så säker att dina ögon ser vad mina gör." - August Strindberg

//Håkan