Manliga kvalitetsbloggar

"Var finns alla manliga kvalitetsbloggar?"
Den frågan kastar Hugo Rehnberg ut på sista sidan i senaste numret av King (modemagasin för män). Hugo Rehnberg kallar sig journalist och medieentreprenör och har skrivit en artikel i King som berör den könsmässiga snedfördelningen av bloggarna på nätet.
Han påstår att var tredje ung tjej idag har en egen blogg. Majoiteten av dessa vill vara Blondinbella eller Elin Kling-kopior och bloggar korta ointressanta inlägg varje dag om vilka plagg man köper och vilken latte man dricker.

Frågan han ställer: "Varför bloggar inga män?". Hans korta förklaring är att det inte finns någon publik. Jag citerar:
"Jag hade själv en blogg ett tag. Rapp, rolig och självutmanande - men jag lyckades aldrig få mer än 5000 besökare i veckan. Detta smärtade mitt massiva ego oerhört, så jag lade ner bloggen. En annan anledning är att fenomenet blivit så tajt förknippat med kobenta tonårstjejer att killar betraktar bloggande bröder som fjolliga. Att uttrycka sina åsikter och tankar på nätet är ett integritetsöverskridande som bara lämpar sig för överkänsliga Marcus Birro-typer och inte riktiga män."

Jag slår upp ordet blogg.

Blogg, en förkortning eller förenkling av webblogg; av engelskans blog, kortform av weblog från de engelska orden web och log, är en webplats som innehåller periodiskt publicerade inlägg och/eller dagboksanteckningar på en websida där inläggen är ordnade så att de senaste inläggen oftast är högst upp.

Varför bloggar inga män?
Ja, det är väl inget korrekt påstående i frågeformat. Män bloggar definitivt, men håller sig kanske till andra ämnen och andra intressen än shopping, smink och smaksatta kaffesorter från olika innebarer kring Stureplan. Själv läser jag gärna bloggar som innehåller erfarenheter från utmanande idrottsprestationer, äventyr eller ren fakta från träningsupplägg eller tester av fritidsutrustning. Den skillnad man kan se är att kvinnor aktivt söker en läskrets i behov av att döva sin ensamhet (massor av hemmafruar eller "radhusmammor" bloggar) eller att få "fame & glory" (tonårstjejer) med Blondinbella och andra utseendefixerade bimbos som förebild. Substansen i dessa bloggar känns tunn och ointressant och är mer frukten av att det måste skrivas lite varje dag än att faktiskt skriva någon som man själv tycker är intressant.
Män däremot delar erfarenheter från utmanande händelser i syftet att föra dagbok över sina egna prestationer och kanske oxå bevisa för andra hur duktiga de varit. Gladiatorernas tid är förbi men hur skall jag kunna veta att grannen korsat Antarktis om jag inte kan läsa om det i efterhand eller kanske i realtid.

Dagens blogginlägg från Blondinbella:
"Åh varje gång jag går in i Julias rum vill jag bara sätta mig och leka med hennes Barbiehus. Men jag har liksom glömt bort hur man gör, hur trist är inte det? Det är lyx att få vara liten. Nåja, nu ska vi åka till Annelie Alhankos balettskola för Julia har träning i 1,5 timma, ska bli kul och se hur det går till. Ha en trevlig lördag allihopa!"

Hon har 550.000 läsare.....

Senaste inlägg från Ole Skinnarmo (äventyrare som passerat Nordostpassaren):
"Underbart härligt! Vi har lyckats att segla hela Nordostpassagen. I natt svensk tid kunde vi runda Kap Deshnev, Euroasiens östligaste punkt! Vi befinner oss nu i Beringsund. Det känns som om det var en evighet sedan vi lämnade Stockholm den 15 juni. Inte för att tiden gått långsamt utan snarare för att vi har fått uppleva så otroligt mycket på vägen. De sista dagarna har varit omtumlande. Besöken i Rirkarpi och Vankarem har gett minen för livet. Alla i dessa byar har visat en otrolig gästfrihet. Men det har även varit skrämmande att se alla de tiotusentals strandade valross som på grund av lite havsis varit tvungna att ta sig in till land."

Ole har 1500 läsare/vecka.

Varför bloggar jag själv? Hugo Rehnberg (han med BARA 5000 läsare i veckan ni vet...) verkar ju bara blogga om han kan finna en läskrets som ligger i nivå med Bimbobloggarna annars blir egot förstört.
Jag kan nämna som bakgrund till detta att varje boktitel som släpps i Sverige köps i snitt av ca: 5000 personer. Hugo borde skämmas för att han lägger ner sin blogg pga låg läskrets om den nu var så jävla bra som han gör det gällande. Ego-tomte!

Tillbaka till mig själv..... När jag var yngre blev jag alltid fascinerad över personer som kunder uttrycka sig i tal och skrift. Jag ville gärna själv skriva om intressanta händelser. Jag gjorde försök flera gånger men fastnade alltid i tråkigt språk och svårbegripligt innehåll. Min lilla svarta "dagbok" som jag skrev i bl a på resor och vid tillfällen då kul grejer hände, blev trist att läsa i efterhand. Korta meningar, dåligt språk och slarvig handstil gjorde omöjligt att återuppleva gamla händelser. Kändes som att titta på suddiga fotografier från förr...

Denna blogg skriver jag i första hand för mig själv. Jag har förbättrat mitt språkbruk och min retorik. Jag blir mer skärpt i mitt skrivande för jag vet att någon KAN läsa det jag skrivit. Gränsen mellan allvar och trams stramas åt och tydligheten skärps. Jag blir glad om någon läser mina texter och kommer med kommentarer. Men jag sitter ofta själv och läser min egen blogg för att återuppliva minnen men samtidigt lära mig mer och förbättra mig.

Till Hugo kan jag till sist säga att hade du varit i närheten av Birros kapacitet och kvalitet skulle du sluppit att hamna på sista sidan i King med ditt skräp och istället blivit prisad och belönad för god journalistik.

Heja Marcus Birro - vi är dina lärjungar!!

"De som vilse vandra, nya stigar leta, varav sedan andra hava gagn att veta." - Gustav Fröding

//Håkan