onsdag 11 november 2009

Vintern skapar dåligt humör


Blygråa och tunga moln täcker himlen på låg höjd. Temperaturen nöjer sig med att stanna på 4 grader. Kö till parkeringen på skolan. Faen vad folk har svårt att ställa sin bil på en markerad plats. Alla tänker i stereo att "Jag skall ju bara släppa av lille Kalle!!" och så stannar de mitt i vägen för alla andra. Eller ännu värre PARKERAR mitt i det smala fält som skall framstå som körfält. Jävla egoister!

Klockan är bara 7.58 men jag har vaknat 6.20 i kompakt mörker och med duggregn på sovrumsfönstret. Snoozade 3ggr och tyckte såååååå synd om mig själv. Vinterångest.
Till slut kommer jag upp ur sängen och kallar på barnen första gången - "mmmmmmm ja e vaken", hörs det från 2 håll. Den minsta tjejen är helt okontaktbar.
Tänder upp lite lampor i novembermörkret. Trött! Gör morgontoaletten i ett släckt badrum. Tittar ut på de stackars kaninerna som sitter i sin bur tätt, tätt för värmens skull. Stackars djur.

"- Upp med Er NU!". Andra gången. Ännu har hoten inte tagit form. På mornarna gäller bara hot. Mutor funkar bara på kvällarna. Varm dusch. Länge. Jag hör frun kallar på barnen två gånger under min duschmeditation. Kallat fyra gånger nu! Klockan visar 6.58. Fortfarande mörker!

7.18 lämnar den lilla medvetslösa loppan kudden. Hotet var att hon nu får vara kvar på ovanvåningen ensam när vi andra äter frukost. Mörkrädd. Frukost på en vardagsmorgon handlar om att optimera näringsintag per sekund. Trist. Vi tar igen det på lördag......croissanter! :-)

Till slut är alla tänder borstade, kläder påsatta och väskor packade. Pappa är svettig och irriterad. 7.53! Ut till bilen med de två yngsta. Slagsmål om vem som skall sitta fram.... Hjälp mig, någon!!! Båda barnen blir förvisade till baksätet, en gråter. Ångest! Orkar inte spänna fast bältet. Efter 2 minuter tvingas jag kapitulera av det jävla varningspipet. Snart lördag!

Blygråa och lågt hängande moln täcker himlen. Temperaturen nöjer sig med att stanna på 4 grader. Kö till parkeringen på skolan.......

Lukas mamma korsar vår väg när vi springer över den regnvåta pakeringen. 8.00!! Klockan ringer in.
"- Sen idag?", säger hon med skadeglädje.
"- Lite körigt idag." säger jag och tänker sedan, idag OCKSÅ!

De andra barnen har redan ställt upp för morgonpromenad. Starkt gjort i detta vädret. Jag lämnar barnen, kramas och fadäsen med framsätet är glömd. Puss och puss!
Rundar skolbyggnaden mot parkeringen. Drar upp kragen. Trist att vara människa idag, tänker jag. Varför bor vi här?

Hoppar in i bilen. Blöt i håret. Mobilen har ringt 3 gånger redan. Står på ljudlös.

Nu är man motiverad för ännu en dag i fabriken....!
Äh, snart är det sommar, tänker jag. Startar SUVen och gasar lite extra för att släppa ut mer koldioxid.

"Den som inte har förstånd på att åka vilse ser inte så mycket." - Jolo

//Håkan

3 kommentarer:

  1. Men du, om du tänker efter lite så är inte livet så hemskt. Man fastnar lätt i små i-landsproblem...men efter en smula eftertanke så räcker en kärleksfull familj, ett bra jobb och ett stort gäng bra vänner riktigt riktigt långt i trista regntunga Sverige.

    SvaraRadera
  2. Du har helt rätt!! Måste skriva något om kontraster och perspektiv.
    Känns bättre nu :-)!
    /H

    SvaraRadera
  3. Vad bra att det känns bättre. Keep up the good work big boss! :-)

    SvaraRadera