Vinnaren tar nästan allt

Hur många gånger har man gått förbi en tobaksaffär där en högvinst legat överst i Trisslottshögen? Inget vet säkert men det händer oftare än vad vi tror.

Nåväl, tur eller inte. Jag är en vinnare. Kaxig framtoning kanske det låter som, men helt sann. Att vara en vinnare betyder ju inte att man vinner i allt man gör utan att man hela tiden har en näst intill besatt strävan av att komma först, göra mest först eller helt enkelt - vinna. Ordspråket att ”Det viktigaste är inte att vinna – utan att deltaga” är ju en efterkonstruktion av förloraren och rent skitsnack! Varför ställer man då upp, om man nu inte vill komma först? Motion kan ju utövas utan tävlingsmomentet.

Hur resonerade de gamla romerska gladiatorerna – "Jag vann inte men jag är nöjd att jag bara fick båda armarna avhuggna"!!?? Kanske ett dåligt exempel eftersom de i flesta fall tvingades att brottas mot hungrande lejon eller gå i duell på liv och död mot någon annan i samma situation. Nej, här har nog jantelagen satt ännu en prägel på vårt lagom-samhälle. Jag ger mig inte in i denna diskussion nu eftersom min fru därmed slutar sin recension här.

Förluster kommer alltid förr eller senare och känns, oavsett förberedelse, som smärta i själen. Efter en lång eller kort period av ångest och känsla av att man är värdelös kommer vinnaren tillbaka. Vinnaren sorterar ut bra och dåligt ur din tidigare prestation och placerar de dåliga delarna på träningsläger medan de delar man gjort bra läggs på hög i hjärnans kassaskåp. Förloraren däremot letar ursäkter, accepterar dessa och sjunker än längre bak i fältet.

Hur blir man då en vinnare. Bra fråga! Jag tror att alla har förmågan men olika förutsättningar att ta fram den. Ett är säkert, inget gör sig själv.

Under en trevlig fest för några år sedan med några vänner till min fru, hamnade vi i en djup och onödig diskussion om livets betänkligheter. Jag fick efter en kort tids diskussion en kommentar att jag minsann var född med silversked i munnen. Jag hade FÅTT min utbilning i grundskolan, fått mina snittbetyg på 4,7 i gymnasiet, fått min examen från LTH och FÅTT mitt välbetalda jobb som konsult! Yrsel! Hur kan två människor som sitter i en sådan diskussion ha så olika uppfattning om saker och ting. Trodde hon på det hon sade eller var det bara för att provocera mig. Jag lär väl aldrig få veta. Min fru har förbjudit mig att delta i ”onödiga och djupa diskussioner om livets betänk..”.

Men tänk om hon hade rätt. Var det den där gången våren 1975, en månad innan det första sportlovet som allt började? Läraren som talade i enrum med mig och berömde mina mattekunskaper över det vanliga. Ja, svaret finns inte men kopplingen har onekligen slagit mig. Kunde dessa 8 sekunder i den trista lektionssalen vara grunden till den fådda silverskeden i munnen? Berömmet från läraren som skapade svallvågor av självförtroendet under så många år - skapandet av vinnarskallen.

Tänker man på detta innan man somnar så kryper hjärtat fram och ger känslan – fan vilken tur jag haft. Men i nästa andetag tar logiken vid – jag har minsann pluggat hårt i 17 år med goda resultat, inte missbrukat onödigt mycket mer än andra, skött min ekonomi – nej det är inte tur. Det är frukten av hårt arbete. Du är en vinnare! Värmen sprider sig precis innan sömnen kramar åt. Turen gynnar den förberedde!

"Näst värst ett förlorat slag är ett vunnet." - Hertigen av Wellington

//Håkan