Hål i tanden

Jag har klarat mig i sex år. Inga hål eller andra besvär. Största fasan med det årliga besöket hos tandläkaren är istället ultraljudsborttagning av tandsten. Ljudet och smärtan är förfärlig. Man är helt stel i kroppen och har huvudvärk efter behandlingen.

Nu står jag i dörren hos Mats. Han heter så, min tandläkare sedan 1986. Mats har en egen praktik i Lund och han frågar fortfarande hur det går för mig i ishockey. Visserligen är man ju väldigt vältränad fortfarande ( :-) ) men för 17 året i rad får jag snällt förklara att jag slutat "sen något år tillbaka" för att inte göra honom påmind om hans dåliga minne. Han vet att jag spelat hockey eftersom han gjorde ett större ingrepp på mig 1991 då jag fått en hel ishockeyklubba in i munnen och tänderna flugit ut som granatsplitter. Den gamla goda tiden!

Man får en grön pappershaklapp och därefter tar man plats i en liggande plaststol som garanterar svett på ryggen. Nu har tekniken gått framåt och en digital röntgenapparat trycks in mot kinderna. Bilder kommer fram på en skärm som Mats viker fram.

"- Jaha, en plomb som spruckit." säger han och väntar på en reaktion från mig.
Dyrt, tänker jag direkt.
"- Scchkalll du ljaga gen igag??" svarar jag med en salivsug i munnen. Råkar man stänga munnen lite för länge sugs läpparna nästan ner i halsen och ett fjärt-liknande ljud hörs från mungipan. Känner ni igen det????? :-)

Givetvis hade han tid att laga hålet direkt. Fan! Han förklarade att han helst ville dra ut tanden eftersom det var en visdomstand men jag protesterade vilt och det fick bli lagning med kompositplast istället.
"- Jag klöks lätt!" Mats fick TYDLIGA order om att vara försiktig eftersom det var värsta tänkbara ställe, längst in och i underkäken. Jag klöks LÄTT!

Yoga-andning i 7 minuter under borrning. Precis på gränsen flera gånger. Kallsvett! Vita knogar!
"- Nu är det värsta över" sa Mats med lättnad.
Att det gjort ont under borrningen var inget problem. Min hjärna var bara inställd på att inte klökas. Lugn andning. Falsk trygghet.....
Nu spänner han fast en tunn metallfolie runt tanden (det lilla som är kvar av den) och spänner med en liten skruvtving ihop så att fyllningen inte skall rinna utanför. Han fyller hålet med vit plast och så får jag ligga med munnen öppen, skruvtving i höger mungipa och den jävla salivsugen i vänster mungipa. Vet Ni hur långt fem minuter är......
Efter ett tag har jag lärt mig att "mun-fjärta" låten Bron över floden Kwai med hjälp av salivsugen. Ha, ha rätt kul faktiskt. Tänker lite på Mr Bean...

Nu kommer Mats in och förklarar lugnt att det hela är över. Plasten har härdat och nu skall BARA skruvtvingen tas bort. Han vrider bort skruven och PLOING så fjädrar den tunna metallfolien ut och sprätter ner sin ena ände rakt ner i svalget på mig. På 0,5 sekunder har jag med höger hand slagit bort det vridbara bordet med instrument (allt hamnade på golvet) som är inskjutet ovanför min bröstkort, satt mig upp i fällknivsställning och inlett en MULTIPEL-klökning. Minst 4 klökningar inklusive attackhosta innan jag fick in pekfingret i munnen och kunde hålla bort den lilla metall-jävla-saken. Blodet rinner ur munnen, ögonen rinner, ryggen är plaskblöt och jag hyperventilerar.

"- Oj, oj!" sa Mats. Han plockar upp en smal tång från golvet och erbjuder sig att ta ut metall-jävla saken.
"- Håll dig still!" skriker jag med fingret i munnen efter att ha hämtat andan. Jag tar tag i metall-jävla saken mellan tumme och pekfinger och lyckas sakta avlägsna den. Blodet rinner ymnigt från ett 3 cm långt skärsår som uppkommit i kindens insida av folien. Jag vänder mig om och ser tre systrar i dörrhålet som tittar på en blodig patient med plaskblöt skjorta och röda ögon. Hela golvet är dessutom fullt med tandläkarinstrument.

"- Ibland är det värre..." säger Mats.
Jag tittar på honom men väljer att inte ställa en följdfråga på den!

Jag sköljer munnen och betalar 2.150 kr. Jag avböjer att redan nu boka in ny tid till nästa år.

"Att förstå allt gör en väldigt överseende." - Madame de Stael

/Håkan