Ovanligt och exklusivt - självförverkligande

En vinterdag 2008 gick jag in i en välsorterad "Cook shop" på Manhattan i New York för att köpa grapefruktskedar till morsan i julklapp. Massor av prylar - kastruller, knivar, bestick, oljor, kryddor, ja allt möjligt som gör matlagning till en fest. Självklart hade de grapefruktskedar. I två olika modeller dessutom. Uppdraget avlutat.

När övriga medresenärer fortsatte att strosa mellan hyllorna gjorde jag en upptäckt. Mitt på hyllan som var specialiserad för salt. Där stod den. En liten glasburk innehållande sockerbitsstora saltkristaller från Himalaya. Salt från Himalaya!! Fattar ni vilken grej!! Till denna saltburk medföljde dessutom en liten saltrasp som man försiktigt skulle stryka de rosaskimrande kritallerna emot för att smaksätta några exklusiva maträtter i hemmets lugna vrå. Priset var oväsentligt. Måste bara ha! Kan ni se framför er när man serverat en maträtt på plats på bordet, halar fram den lille raspen (liknade en fotfil...) och drar två drag med Himalayasalt över maten! Uhhhhh vilken grej! Jag köpte två burkar för säker hets skull.
Väl hemma på hotellet ställde Lotta frågan; Hur vet du att saltet kommer från Himalaya? Där satt den! Mitt i plytet. Tänk så enkelt man förstör en illusion av något. Efter ett par trevande försök att försvara mitt saltköp, som motsvarade 5 kg oxfilé, inser jag plötsligt att jag faktiskt kan vara (läs förmodligen) lurad på mitt Himalayasalt.

Varför är det så? Något som man tror är unikt, exklusivt och dyrt blir väldigt eftertraktat OAVSETT om det är snyggt eller gott. Jag hade ju aldrig provat saltet. Kan ju dessutom vara en avlagring av Jak-piss och smaka därefter. Vem vet?! Sakfrågan bortspolad.

Var finns rimligheten att köpa ett rödvin för 250.000 kr? Var går gränsen för när ett vin inte kan smaka godare? Inget klart svar, men jag kan säga att den går långt under 250.000!
Den enda rimliga förklaringen är att hjärnan tolkar olika impulser. Vinets doft, vinets smak och färg. Givetvis vilken mat som serveras till och i vilken omgivning det avnjuts sen kommer nivå 5 i Maslows behovstrappa - självförverkligande.

Självförverkligande är när en persons drömmar eller mål i livet uppfylls. Det gäller främst långsiktiga mål.

Det betyder att om man skall dra till med ett vin för 250.000 kr, så skall detta vara i sällskap med människor som man vill ge ett budskap till. Man sitter inte i sin ensamhet och korkar upp en sådan pava. Eller varför inte vispa ihop en sås, till en pytt i panna, på detta röda guld.

Jag skall servera mitt salt till goda vänner och låta dem avgöra kvalitén innan jag avslöjar härkomsten. Tänkte då mest på Jak-pisset!

"En sak, som aldrig sätts på spel, förlorar sitt värde." - Sigfrid Siwertz

/Håkan