Pina är skönt

Målgången skymtar mellan träden. Benen värker. Huvudet manar till kroppen att stanna. Ändå får man en enorm adrenalinkick när man tar de första löpstegen ut på det gräsbeklädda upploppet. Den stora klockan vid sidan om mållinjen visar 17.25,28. Solens sista strålar lyser upp mig när jag ökar steglängden och insuper publikens värmande jubel och applåder. 21 sekunder senare lyfter jag armarna mot skyn och stannar upp det löpsteg som nu hållit mig springande i exakt 3 timmar, 55 minuter och 49 sekunder. Jag får en klump av stolthet, glädjerus och eufori i magen. Det sprider sig i kroppen och precis som på Vasaloppet för 6 månader sedan så har jag inte långt till tårarna. Fy faen vad jag är lycklig!!! Jag kan inte med ord beskriva känslan. Så skööönt!
Hakan drar i hop sig och jag fäller en tår. Jag klarade det!! Tre mils löpning, inte klokt.

Efter att ha stått still i 30 sekunder stelnar musklerna till i hela kroppen och jag tar mig stapplande fram till en målkontroll där man klipper av min sensor från skon och jag får en stor medalj runt halsen som bevis på att jag klarat Lidingöloppet på 30.260 meter i terräng. Efter medaljreget väntar torra vetebullar, ljummen blåbärssoppa, bananer och sportdryck. Jag häller i mig flera muggar av den blå drycken och försöker trycka ner en halv banan men utan att lyckas.

Nu börjar jakten på ombytesväskan och en dusch. Benen vill inte. Minsta lilla höjdskillnad i marken känns som en pina. När 15.715 löpare samtidigt skall tävla blir det massor av väskor och mycket logistik. Jag blir förvånad varje gång hur arrangörerna lyckas så väl i sin planering och sitt utförande av uppdraget. Jag hittar mina grejor, med nummer 70472, under skylten "70000-70500" där man placerat alla väskor på rad i rätt nummerordning. Imponerande struktur. Tur för dem att jag inte sprang snabbare för då hade de nog inte hunnit få dit väskan i tid, ha, ha!

Jag letar mig in i det enorma tältet där duscharna finns. Man har byggt ett duschgolv av lastpallar och på detta ställt ut 6 stolpar av trä med vardera 5 armar. På varje arm har man spänt fast två duschmunstycke i vit plast. Vattnet sprutar hela tiden. 10 nakna män vid varje duschstolpe samtidigt. Jag hittar en liten tom bänkyta vid ena kortsidan och faller ner i sittande ställning med en duns. Ingen kraft att hålla tillbaka. Sitta, denna enkla form av njutning känns så lyxig just nu. Kommer nog aldrig upp härifrån.

Mannen bredvid på bänken har duschat och försöker med stora ansträngningar att knyta skorna men når inte ner. Jag frågar hur han mår. Han lutar sig bakåt och ler.
"- Jag är så lycklig! Jag är klar med Klassikern idag!! Jag kan sitta här en stund till och njuta." säger han och ler med hela ansiktet samtidigt som han sluter ögonen. Vilken hjälte! Jag kan inte annat än att beundra hans insats. Klassikern! En bedrift som bara ca: 23.000 personer lyckats med sedan starten.

Kön till duschen är kort. Jag står naken med schampoflaskan i handen och skrattar lite inombord då jag ser att 59 kritvita män duschar och mitt i vimlet står en mörkbrun kille som ett russin i en lussebulle. Vilken rolig bild det kunnat bli. Vattnet är svalt och duschen blir inte den njutning som förväntat.

Sitter kvar på bänken efter duschen och torkar. "Klassikermannen" har nog äntligen fått ordning på sina skor eftersom han syns inte till längre. Ser ut över fler stelbenta grabbar samtidigt som jag packar ner mina löparkläder i väskan. Där är min nummerlapp - 70472. Den skall hängas upp nånstans.

Nyduschad möter jag resten av "vinnargänget" vid målfållan. Alla vaggar så roligt en timme efter målgång. Hela gänget i mål och på bra tider oxå. Tyvärr har Mats snubblat och slagit ut tänder och fått hål i knät. Jävla otur! Lite smolk i bägaren!
Vi lämnar Mats på akuten (tyvärr) i Danderyd och åker vidare till närmaste Max-plejs i Solna. Väl där, formligen trycker vi in burgare, frittar och cola. Inget kan smaka bättre nu - FETT och socker!

En bra dag i livet är till ända och jag sitter uppkrupen i baksätets mörka hörn och tänker redan på nästa utmaning. Det är så skönt med pina!

Tack Lotta och barnen, för att ni hejar på mig!!!

"När allt går lätt blir man fort dum." - Maxim Gorkij

//Håkan

Att vara sig själv eller inte...

Vi träffades på Kramers hörna 1994. Jag hade kommit tidigt och var på väg att gå hem. Bakis sedan kvällen innan då Ouzon och souvlakispetten hade förtärts på restaurang Aten. Hon kom sent - min blivande fru, Lotta. Lotta hade haft en tjejkväll i Bacchus tecken. Väl förfriskade trängde de sig in genom entrén samtidigt som jag försökte tränga mig ut. Blickar möttes!

"- Hon där, skall föda mina barn!" sa jag till min kompis och nickade i riktning mot denna brunögda och självsäkra skönhet som stod i dörren.

Vi har nu varit gifta i 12 år och har 3 underbara flickor. Vägen hit har kantats av många äventyr och minnen. Ett av dessa kom på tal häromdagen och skall nu delas med Er.

Tre dagar efter den magiska kvällen på Kramers hörna, som för övrigt stängde två veckor senare, satt vi, Lotta och jag, i hennes tvåa på Fabriksgatan i Malmö. Allting kändes spännande och förälskelsen var ett faktum. Vi hade dock båda långa förhållande bakom oss och åldern närmade sig 30-strecket. Dessa faktum gjorde att vi nu vände ut och in på varandra i det syftet att ta reda på om vi verkligen var rätt för varandra. Låter lite osexigt och ingenjösmässigt men det var faktiskt så det gick till. Ingen av oss var villig att lägga 5 år i kärleksrus på att komma på att vi inte passade ihop. Allt diskuterades. ALLT!
Tidigare förhållanden, humor, politik, intressen och fysiska defekter.... Och det är här jag kanske undanhöll lite av sanningen....eller...

Följande står att läsa:

Flatulens är ett utsläpp av en blandning gaser ur ändtarmen. Denna blandning består till största del av kvävgas.Metangas och vätgas finns också med i utsläppet och till skillnad från kvävgas är dessa antändningsbara (avtändningsbara...ha, ha, ha - min kommentar) - vilket gör att även flatulensen är antändningsbar. Flatulens uppstår då anus utsätts för tryck. En flatulens uppstår i tarmarna, främst under jäsning av mat. Det karakteristiska ljudet betingas av att ringmuskeln och i vissa fall skinkorna vibrerar. På grund av att flatulensen ofta innehåller små mängder svavelhaltiga gaser, till exempel svavelväte, upplevs lukten ofta som en odör.

Det uppfattas i många kulturer som pinsamt att flatulera (släppa sig), och det är ofta tabu. Fenomenet används också flitigt av komiker, vilket av vissa människor upplevs som dålig eller omogen humor.

Detta skall dock INTE inte förväxlas med:
Vaginalflatulens innebär att luft släpps ut genom slidan, till exempel under samlag, ackompanjerat av ett ljud liknande det som uppstår vid vanlig (anal) flatulens.

Ja, eftersom jag inte är komiker och uppväxt i ett Lutheranskt hem (nåja), så kändes det som att en grabbig inledning på vårt kommande förhållande inte var rätt. Därför, beslut! Inga högljudda gasutsläpp i hennes närvaro. Till en början i alla fall.

Som vuxen människa har man en produktion av gaser som uppgår till ca:11 liter per dygn. Ja, du läste rätt! Enligt Illustrerad Vetenskap är vi konstruerade att producera 9-11 liter gas per dygn. Ungefär 2-4 liter av dessa kommer ut som pruttar medan resten vädras ut genom huden och via lungorna. Nu vet jag varför vissa har dålig andedräkt.....

Beslutet var taget men metoden för totalt pruttstopp var inte helt enkelt med tanke på den produktion som faktiskt finns. Att ändra kosten hade ju ingen inverkan, det visste jag sedan innan.
Under kortare samvaro kan ju metoden "att hålla sig" fungera. När man efter en kväll i myssoffan med Lotta sätter sig i bilen och åker hemåt i sin ensamhet har magen svällt ut till en väderballong och ganska snart fyllt bilen av odörer. Känner ni igen det??? Dock inte hållbart i längden.

Hälsokost. Mina steg gick till en hälsokostbutik på Caroli. Botmedlet mot uppsvälld mage heter Multipretten. En om dagen neutraliserar jäsningen i tarmen. Botad (om man nu ser det som en sjukdom). Mina första 8-10 månader i kärleksrus hölls i schack med Multipretten. Gasfritt!! Det är kärlek, det!!

Succesivt återgick jag sedan till normalläge. Vi är fortfarande gifta även om Lotta ibland önskar att jag återinför Multipretten igen! Vi är olika men jag kallar det för jämkning!
Efter 12 års äktenskap VET jag nu att vi är lika och att gas i magen inte bara är en manlig egenskap. Skillnaden är bara att för en kvinna är det en restprodukt av matsmältningen och för en man är det en outsinlig källa till glädje!!

Såhär gör en man:
1. Går naken genom huset till duschen. Möter frun på vägen dit, visar stolt upp sin penis och skriker som en elefant.

2. Ställer sig framför spegeln och drar in magen. Granskar storleken på sin penis, drar i den lite, kliar sig på pungen och luktar sen på fingrarna.

3. Ställer sig i duschen. Använder ALDRIG tvättlapp.

4. Pruttar rejält och bryter ihop av skratt eftersom det ekade så häftigt i badrummet.

5. Lugnar ner sig lite men bryter ihop av skratt igen när pruttlukten når näsan. Stolthet!

6. Tvättar rumpan med tvålen och lämnar avsiktligt lite hår kvar på tvålen.

7. Tvättar håret med schampo men ALDRIG balsam.

8. Pissar i duschens avlopp!

9. Duschar klart och går ur. Torkar sig snabbt och hårt.

10. Tittar sig i spegeln igen, spänner sina muskler och granska återigen storleken på sin penis.

11. Går mot garderoben, möter frun, sliter av sig handduken och visar sin penis och skriker som en elefant.

12. Slänger den våta handduken på sängen och glömmer den där.

Som sagt - vi är olika!

"Lycka är en illusion; endast lidande är verkligt." - Voltaire

//Håkan

Rättssäkerheten är hotad!!!!

Tisdag eftermiddag. Sitter i bilen vid ett trafikljus i Malmö. Solen ligger på i nacken och det är rött. Jag står som andra bil i vänstra körfältet och David Guetta strömmar ut ur högtalarna.
Gult. Grönt. Klungan av bilar rör sig framåt ner mot Pildammarna. Jag glider framåt bakom en svart Audi. Plötsligt hoppar en polis fram i väster körfält och pekar på mig. Han gör tecken att jag skall köra in till sidan, vilket jag gör efter att ha kryssat över i höger körfält.

En annan yngre polis kommer fram och jag vevar ner rutan.
"- Kan jag få se körkortet?" frågar han. Jag plockar upp det ur plånboken.
Han går runt bilen och kommer därefter tillbaka med en alkometer. Jag får blåsa i oändliga 4 sekunder. Tappar nästan luften.
"- Det ser bra ut." säger han.
"- Kan jag köra nu?" frågar jag lite oskuldsfullt.
"- Nej! Vi skall bara kolla din hastighet med min kollega därborta." säger han och pekar bort mot en äldre polisman som står med en laserpistol bakom ett träd.
Han går bort och konsulterar sin äldre kollega. Efter lite diskussioner kommer han tillbaks och meddelar:
"- Du har kört för fort. 62 km på en 50-sträcka. Vill du erkänna här och nu eller nekar du?"

Jaha. Nu tänker jag lite snabbt för att inte säga för mycket.
"- Har ni någon form av bevis för min fortkörning?" frågar jag för att få mer information om överträdelsen.
"- Du får prata med min kollega om det!" får jag till svar.

Den äldre polismannen stegar fram till bilen och förklarar att han med sin laserpistol uppmätt 62 km på min bil. Jag frågar igen efter ett bevis och han visar upp ett handskrivet papper där det står 62 km/timmen på samma rad som registreringsnumret på min bil.
"- Men vad är det för bevis?" frågar jag.
"- Det är det som finns." får jag till svar. Det som finns? Men...
Jag vill veta om det inte finns någon bild eller något annat som bevisar att jag har kört i 62 km/tim. Det finns inget!!!
Polismannen förklarar att han är kvalitetssäkrad av Polisen för att hantera en laserpistol och bedöma fortkörare. Han förklarar oxå snabbt att "hans ord gäller i alla juridiska instanser"........ I nästa andetag berättar han också att han varit polis i 37 år och att han använt laserpistol i över 15 år.

Okeeeeej! Betyder detta att han inte kan göra fel och att jag fallit offer för en mänsklig bedömning som inte innehåller något bevis?!
Jag ifrågasätter deras metod igen och ger dem exemplet att han kanske mätt på bilen framför min.
"- Ånej du. En sån bil som din är ingen dussinbil och den missar man inte!". Betyder det att han inte brydde sig bilen framför min (som borde kört lika fort)? Eller tänkte han "Den jävelen med Range Rovern kan min själ betala!!"
Jag fortsätter att vara obstinat och kräva ett bevis. Det sista argumentet kommer nu:
"- Jag gör en korrekt bedömning av hastigheten och har min polisheder som backar upp denna bedömning."

Va??? Han beskriver alltså att han gör en bedömning av min hastighet, utan bevis, och tar sin polisheder som pant. Vad faen är det värt???

"- Med all respekt för dina 37 år inom polisen, din heder och laserpistolens korrekthet. Du är trots allt människa och alla människor kan göra fel och t o m somna till en stund på jobbet!" drog jag ur mig.
Båda poliserna började skratta.
"- Ta det till tingsrätten om du vill!! Ha, ha!"
Nu har mitt förstånd tömts av förvåning. Jag tar boten på 2.400 kr, skriver på och förklarar att jag inte tänker slösa med skattemedel för att ta det till någon tingsrätt. Jag är helt matt!!!

Här har polisen ett system där en teknisk apparat (som jag inte vet om den är rätt inställd) i händerna på en människa i pensionsåldern gör en personlig bedömning av rätt/fel utan att kunna presentera ett enda bevis.................

Jag skall ringa Janne Josefsson på Uppdrag Granskning imorgon. Helt sjukt!

"Även en tusenmilafärd börjar med ett steg." - Kinesiskt ordspråk

/Håkan

Hål i tanden

Jag har klarat mig i sex år. Inga hål eller andra besvär. Största fasan med det årliga besöket hos tandläkaren är istället ultraljudsborttagning av tandsten. Ljudet och smärtan är förfärlig. Man är helt stel i kroppen och har huvudvärk efter behandlingen.

Nu står jag i dörren hos Mats. Han heter så, min tandläkare sedan 1986. Mats har en egen praktik i Lund och han frågar fortfarande hur det går för mig i ishockey. Visserligen är man ju väldigt vältränad fortfarande ( :-) ) men för 17 året i rad får jag snällt förklara att jag slutat "sen något år tillbaka" för att inte göra honom påmind om hans dåliga minne. Han vet att jag spelat hockey eftersom han gjorde ett större ingrepp på mig 1991 då jag fått en hel ishockeyklubba in i munnen och tänderna flugit ut som granatsplitter. Den gamla goda tiden!

Man får en grön pappershaklapp och därefter tar man plats i en liggande plaststol som garanterar svett på ryggen. Nu har tekniken gått framåt och en digital röntgenapparat trycks in mot kinderna. Bilder kommer fram på en skärm som Mats viker fram.

"- Jaha, en plomb som spruckit." säger han och väntar på en reaktion från mig.
Dyrt, tänker jag direkt.
"- Scchkalll du ljaga gen igag??" svarar jag med en salivsug i munnen. Råkar man stänga munnen lite för länge sugs läpparna nästan ner i halsen och ett fjärt-liknande ljud hörs från mungipan. Känner ni igen det????? :-)

Givetvis hade han tid att laga hålet direkt. Fan! Han förklarade att han helst ville dra ut tanden eftersom det var en visdomstand men jag protesterade vilt och det fick bli lagning med kompositplast istället.
"- Jag klöks lätt!" Mats fick TYDLIGA order om att vara försiktig eftersom det var värsta tänkbara ställe, längst in och i underkäken. Jag klöks LÄTT!

Yoga-andning i 7 minuter under borrning. Precis på gränsen flera gånger. Kallsvett! Vita knogar!
"- Nu är det värsta över" sa Mats med lättnad.
Att det gjort ont under borrningen var inget problem. Min hjärna var bara inställd på att inte klökas. Lugn andning. Falsk trygghet.....
Nu spänner han fast en tunn metallfolie runt tanden (det lilla som är kvar av den) och spänner med en liten skruvtving ihop så att fyllningen inte skall rinna utanför. Han fyller hålet med vit plast och så får jag ligga med munnen öppen, skruvtving i höger mungipa och den jävla salivsugen i vänster mungipa. Vet Ni hur långt fem minuter är......
Efter ett tag har jag lärt mig att "mun-fjärta" låten Bron över floden Kwai med hjälp av salivsugen. Ha, ha rätt kul faktiskt. Tänker lite på Mr Bean...

Nu kommer Mats in och förklarar lugnt att det hela är över. Plasten har härdat och nu skall BARA skruvtvingen tas bort. Han vrider bort skruven och PLOING så fjädrar den tunna metallfolien ut och sprätter ner sin ena ände rakt ner i svalget på mig. På 0,5 sekunder har jag med höger hand slagit bort det vridbara bordet med instrument (allt hamnade på golvet) som är inskjutet ovanför min bröstkort, satt mig upp i fällknivsställning och inlett en MULTIPEL-klökning. Minst 4 klökningar inklusive attackhosta innan jag fick in pekfingret i munnen och kunde hålla bort den lilla metall-jävla-saken. Blodet rinner ur munnen, ögonen rinner, ryggen är plaskblöt och jag hyperventilerar.

"- Oj, oj!" sa Mats. Han plockar upp en smal tång från golvet och erbjuder sig att ta ut metall-jävla saken.
"- Håll dig still!" skriker jag med fingret i munnen efter att ha hämtat andan. Jag tar tag i metall-jävla saken mellan tumme och pekfinger och lyckas sakta avlägsna den. Blodet rinner ymnigt från ett 3 cm långt skärsår som uppkommit i kindens insida av folien. Jag vänder mig om och ser tre systrar i dörrhålet som tittar på en blodig patient med plaskblöt skjorta och röda ögon. Hela golvet är dessutom fullt med tandläkarinstrument.

"- Ibland är det värre..." säger Mats.
Jag tittar på honom men väljer att inte ställa en följdfråga på den!

Jag sköljer munnen och betalar 2.150 kr. Jag avböjer att redan nu boka in ny tid till nästa år.

"Att förstå allt gör en väldigt överseende." - Madame de Stael

/Håkan

Disciplin i duschen - Historisk återblick #3

Duschmössa. Denna förlegade hygienprodukt dök upp framför mig på en bild i förra veckan. Jag framkallade genast en minnesbild från Parkskolan anno 1975.

På led står 14 spensliga och i det närmaste kritvita och nakna pojkar i 9-årsåldern. Rummet har vitt kakel på väggarna och grått på golvet, lysrör med bländande ljus i taket och en fot-tvätts-anläggning monterad mitt på golvet.
Fot-tvätten bestod av kallvattenkranar på rad ovanför ett rostfritt fotstöd och golvbrunnar som avlopp. Tanken var att man skulle skölja av sina fötter i kallt vatten, trä på genomskinliga fotskydd av plast för att sedan forsätta på led in mot duschrummet. Fotskydden var ju givetvis till för att inte sprida fotsvamp eller vårtor. Vad annars....

Allt övervakades noggrannt av lärarinnan. Hon var i 55-årsåldern och hade urtvättade gymnastik-kortbyxor, för liten T-shirt med skolans emblem, röda sockiplast, knästrumpor av brun nylon samt en siverfärgad visselpipa runt halsen. Hennes efternamn var "Disciplin".

Visselpipan förkunnade att steg ett i tvagningen var slut och steg två var på gång. Lång signal betydde - "Avsluta det ni håller på med och ställ upp på led!". För att inte skapa tävling eller förvirring bland oss grabbar, var givetvis ordningen i ledet förutbestämd sedan terminen började. Här gällde inte bokstavsordning utan längden (från häl till hjässa och inget annat....) fick bestämma. Jag var 153 cm och stod som tvåa i ledet bakom Torbjörn Frisk. Han var 4 cm längre. Längden mättes första veckan varje termin av skolsystern och blev riktinje.

Tre sekunder efter visselsignalen, stod alla på led igen. I takt marscherade vi från fot-tvätten, iförda våra fotskydd i plast, in till duschrummet. Inne i duschrummet hängde 20 astronautliknande huvudbonader på små krokar på väggen (se bilden ovan). Torbjörn gick förbi hela raden av mössor och gjorde inte halt förrän han var i jämnhöjd med den sista. Som jag minns så stannade hela ledet på samma hundradel.

"Duschmössa på!", beordrade lärarinnan. Fick man en gammal mössa var tittgluggen sliten och mjölkvit och sikten därmed begränsad. Gamla mössor hade dessutom en frän lukt av skitigt hår och mögel. Min var ny och luktade vinyl. Sikten var dessutom perfekt. Detta var dock ingen fördel eftersom motivet var Torbjörns ännu vitare skinkor.

Nu skulle tvagning ske. Givetvis utan tvål eftersom tvål var dyrt för skolan och ansågs av skolsystern torka ut huden. År 1975 fick man skriftliga rekommendationer angående personlig hygien från skolans sjuksyster. Håret skulle tvättas en gång i veckan och tvål skulle användas sparsamt vid bad och dusch (uttorkande, men det vet ni ju redan). Däremot skulle tänderna borstas två gånger per dag. I det sista fallet kom denna rekommendation inte från systern utan från Fluortanten!!

Vid rummets bortre vägg satt 4 duschstrilar monterade bakom en grå duschvägg av Perstorpsplatta. Lärarinnan ropade upp oss var och en i jämn takt.

"- Torbjööörn". Han gick med lagom snabba steg in genom de fyra duscharna samtidigt som han försökte gnugga/tvätta bort de få svettdropparna som han lyckats klämma fram under gympan. När han nådde dusch nr:4 ropade lärarinnan -

"- Håååkan". Min tur. Jämn fart, inte kissa i duschen. Kissa i duschen var ett vanligt tilltag. Det uppstod eftersom man inte kissat sedan imorse och nu efter lunch och gympa hörde duscharnas strilande. Ohhhh vad kissig man blev. Väl inne i det varma vattnet (ja det var faktiskt varmvatten, jag är inte född på medeltiden....) kunde flera av de små vita snopparna inte hålla sig. Rakt ut och olika långt kom små gula strålar. Var man bakom duschväggen syntes det knappt men att dra iväg en kissbomb under dusch 4 betydde trubbel. En gång kissade jag på benet på Anders Sjöberg. Krismöte med föräldrarna....inget man ville ha igen.

Ut ur duschen, hänga tillbaka duschmössan på samma krok. På led tillbaka till fot-tvätten. Av med fotskydden och ner i en soptunna. Ta din upphängda handduk. Torka dig.

Nu räknades gympan som över. Normalt hade man 10 minuter till torkning och påklädning. Givetvis hade man bestämda platser omklädningsrummet. Inget var slumpmässigt 1975.

När jag efter att ha skrivit av mig detta lilla minne, läser det i sin helhet känns det som Tyskland under 1930-talet. Detta var Osby 1975.

Om nu någon undrar varför man hade duschmössa så var det för att skolsköterskan hävdade att man blev förkyld av blött hår.

"Redan de gamla Grekerna trodde sig leva i nutiden" - Red Top

//Håkan

Idag är det dags att anmäla dig

Igår var första dagen för anmälan till nästa års Vätternrunda. Om 9 1/2 månad är det dags att spänna på sig pannlampan i Motala och rulla ut mot 30 långa mil runt Sveriges näst största sjö. Det här är en utmaning på många sätt. Fysisk prövning av hjärta och lår samt utslitning av "sittdynorna".
Gå lite utanför komfortzonen, köp en tub vaselin och anmäl dig till Sveriges största cykellopp!!

Vi ses på startlinjen i Arn-land!

"Evigheten varar länge, särskilt mot slutet." - Woody Allen

/Håkan