Halv järnman

Kramp i båda låren. Magen klarade inte att ta emot de sega energikakorna under cyklingen. De växte i munnen. Svårt att äta när man cyklar i 40 km/tim. Shit, glömde att träna på den detaljen. Brukar bara dricka.
Båda plåstren som täckte mina bröstvårtor har ramlat av sedan länge. Svider kraftigt. Bit ihop! Skall i mål! Finns ingen tanke på att bryta! 1,5 km kvar.

Startade bland de sista 400 av 3000 personer i denna IronMan 70.3 som genomfördes i 17 grader med regnskurar 10 mil väster om Wien i Österrike. Perfekt väder. Fem lagom nervösa grabbar har streckkört med en trött husbil från Sverige två dagar innan tävligen. Mycket är nytt.

Jag har tränat i snitt 4 ggr/vecka under de sista 6 månaderna. Började på en låg nivå men har arbetat mig upp, på en för mig god nivå. Springer milen under 60 minuter. Cyklar långdistans på över 30 km/tim i snitt (solo) och simmar 1000 meter på ca: 21-22 minuter. Nu skall allt göras på en gång!

Ett IronMan 70.3 innebär att man simmar 1.900 meter, cyklar 90 km och avslutar med ett halvt marathon (i denna tävling 21,5 km). Man har en maxtid för simningen på 1 timme, simning plus cykling på 5 timmar och totalt på 8,5 timmar. Ser man sig omkring i Expo-området märker man att de som kommit hit, är här för att tävla! Alla har mycket hög fysisk status. Känslan av "oh vad kul att vara här för lite motion" finns absolut inte. Crisp!
Ett genomförande av en IronMan innebär inte bara fysisk uthållighet utan oxå en otroligt stor portion logistik. Klädpåsar, märkning av utrustning, mat/dryck, hålltider för incheckning av alla grejor... Förberedelse!

Våtdräkten av märket Blue Seventy sitter perfekt. De nya imfria simglasögonen sitter i pannan. Sportklockan är inställd på Triathlon-läge. 30 sekunder kvar till start. Det vibrerar i startgruppen som står till knäna i det 17-gradiga vattnet. Glasögon ner. Starta klockan, iväg! Det kalla insjövattnet sipprar in i dräkten. Tar position i vattnet, så att man inte får sparkar i huvudet. Klockan är 08.15. Solen tittar fram. Det blir en lång dag.

Det leriga gräset är halt under fötterna när jag kränger av våtdräkten. Försöker dra på torra strumpor på blöta fötter. Trögt. Packar ner mina blöta kläder i säcken. Joggar till cykeln. Iväg!
Ligger och pressar i "bock-läge" med solokörning på den avstängda motorvägen i 45 km/tim. Underbart. 90 km framför mig av ganska lätt cykling. Passar på att njuta. Vingårdar flyger förbi. Bybor hejar och skakar sina kobjällror.

Klickar ur cykelskorna efter exakt 3 timmar i sadeln. Lite stel i ryggen. Lämnar min cykel i ett ställ på en fotbollsplan och hämtar nästa säck som jag hängt upp dagen innan på ett långt ställ bakom arenan. Bara 21,5 km löpning kvar. Vaselin i skrevet och plåster på vårtorna. Svettig. Plåstren fastnar inte riktigt. Skitplåster. Till sist drar jag på de vita svettbanden med en svart Puma på höger hand. Fick dem av min dotter som en lycka-till-present.

Jag ser målområdet närma sig. Redan klara tävlande står i rader längs ingången mot upploppet i guldfärgade aluminium-filtar och hejar på med sin medalj runt halsen. Det ger ny energi. Inte stanna! Mata meter!
Kommer in i arenan för sjätte och sista gången. Nu byter jag spår till blå matta - målgång!! Passerat in och ut från arenan på den röda mattan 5 gånger redan under varvningen. Varje gång sneglandes på det blåa upploppet och målsnöret. Springer in under en uppblåsbar reklambåge. Svänger 90 grader höger. Händerna i skyn. Jag klarade det!! Jag klarade det!! Klockan visar på 6.29.45. Underbart. Jag höjer det breda bandet som symboliserar målsnöret, i luften. Tar emot medaljen. Får en guldfilt och lutar mig mot staketet. Tårarna rinner - Jag klarade det. Jag är en IronMan. I alla fall en halv!

- "Congratulations"! hör jag och Wolfgang från Österrike, som jag hade följe med de sista 8 km, kramar om mig bakifrån.
- "We did it"!! säger han och tårarna rinner ner för kinderna. Jag vänder mig om. Vi kramas.
- "You are an IronMan now!" säger jag med ett leende. Vi deltog i samma klass, M40.
- "You too!" svarar han. Vi garvar.

Glassen vi fick i målfållan kastade jag. Kan inte äta nu. Drar i mig 4 dl Coca Cola och lika mycket sportdryck. Kollar klockan, 6.29. Bra tid! 5845 kcal har förbrukats under loppet. Inte ätit mer än frukost idag. Måste träna på att äta till nästa gång. Tänk vilka detaljer man kan förbättra.
Tack Lotta för att du står ut med mig!

Nummer 2310 checkar ut, medaljen är bärgad! Kom igen Uffe Stål, denna var till dig! :-)

"Det värsta av allt: påtvingade nöjen. Det bästa av allt: självvalt arbete." - Olle Holmberg

//Håkan