Snön faller ymnigt. Imman börjar att bilda droppar på insidan av fönstren som snart börjar att rinna. Den lilla restaurangen på mellanstationen på berget Col Raiser i hjärtat av Dolomiterna är fylld av svettiga och snöblöta skidåkare.
Vi är tre familjer som fyller ut 80% av lokalen. Mat har beställts och ölen har redan börjat inmundigas i stora livgivande klunkar. Jag har fått in nummer två redan. Smakar så gott.
Utanför dörren står en uppstoppad räv och inomhus i takets ena hörn sitter en orre som gått samma öde till mötes. Stämningen är hög och jag slänger ur mig en fråga till de minsta barnen om de vet vilket djur som står där ute.
- "Kaaaaaaatt", skriker den yngsta i samlingen och syftar då på den övergödda huskatten som av vårt sällskap blivit bordsmatad 4 dagar tidigare.
- "Rääääääv", kommer det i kör från de andra barnen som redan förstått det underförstådda i frågan att det gällde det UPPSTOPPADE djuret.
- "Vad är det för fågel som sitter i hörnet där uppe?" var min nästa fråga.
Nu inleds en intensiv diskussion för att reda ut om det är en orre eller en tjäder.
En kvinna med en överdrivet stor pälsmössa kommer in i lokalen och ställer sig vid baren precis bakom mig. Samtidigt enas sällskapet om att fågeln nog är en orre! Slut på leken...nästan.
Jag vänder mig snett bakåt och säger med hög röst på svenska (vilket ingen annan i lokalen borde kunna förstå) - "Vilket djur är det som kvinnan vid baren har på huvudet?"
Skratt utbryter och jag tycker att det var en rolig kommentar som slutkläm på leken.
- "Tvättbjörn!" hör jag en hög och myndig röst bakom mig säga.. Damen vid baren vänder sig mot oss och repeterar "Det är tvättbjörn!", tar sina drinkar och skrider ut genom dörren.....
Helt tyst i 0,8 sekunder och därefter utbryter ett hysteriskt skratt. Kvinnan var svensk!
Tack för den!
"Vannsinne går i arv, man får det av sina barn" - B Cosby
//Håkan
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar