Facebook - ett digitalt kafferep

Facebook, denna mötesplats på internet där man kan bygga upp personligheter och skapa nätverk med andra. Här kan man kan dela sitt liv med andra utan att träffas. Man kan chatta, dela bilder och hålla kontakten med andra människor via internet. Bra eller dåligt?

Enligt Facebooks startsida är syftet:
"Facebook's mission is to give people the power to share and make the world more open and connected."

Detta verkar vara nya tidens sätt att kommunicera och socialisera. Funktionerna på Facebook byggs ut hela tiden efterhand som behovet av nya egenskaper skapas av användarna. Man kan dessutom länka in Facebook-funktioner i flera andra aktiviteter bl a denna bloggsajten. Detta globala fenomen startade 4 februari 2004. Ett ganska nytt tilltag men sajten har redan kopplat ihop 200 miljoner människor. 200 miljoner människor sitter mer eller mindre dagligen och kommunicerar med varann via funktioner i Facebook. Fantastiskt eller skrämmande. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv kan man göra en liten räkneövning:
Tänk att varje person som är upplagd, lägger 10 minuter varje vardag på att vara aktiv. Vi räknar 200 vardagar per år. 200*10 minuter = 2000 minuter per person och år.
200.000.000*2000 = 278.000.000 arbetsdagar vilket är lika med 1.400.000 människor som jobbar heltid. Inte konstigt att vi har en finansiell kris.....

Vem är då en typisk Facebookare? Ja eftersom jag inte själv (ja, det är sant!!!!) är en användare så vet jag inte, men de senaste månaderna har det krupit fram att flera personer i vår bekantskapskrets är ganska aktiva. Den gemensamma nämnaren är att dessa är kvinnor i åldern 35-45... Hmmm. Ställer man frågan om varför, så får man svaret:

"- Det är så kul att komma i kontakt med sina gamla klasskamrater....". Spännande svar med tanke på att så fort man får en inbjudan till ett 20 års jubileum från nian så får man både rysningar och panikkänslor.
I övrigt får man inga direkta svar utan det verkar som att det är ett "digitalt kafferep" för möten i smyg. Det skapar dessutom ett kommunikationsbehov som är beroendeframkallande.

Jag tror att det blir en flyktväg till nya kontakter för människor som har en dålig eller ingen relation hemma. Jag har dessutom exempel på relationer som spruckit pga FÖR flitigt användande och FÖR många kontakter av motsatt kön. Skulle du vilja att din fru chattar med 50 för dig okända män varje kväll?? Digitalt "swingersparty" kan man ju definiera det!! Fick en kommentar av en kollega idag som hävdade att om man ändrar sin status från gift till singel så fullkomligt sprängs mailboxen av nya intressenter...... Just denna aspekten medges inte av de inblandade själva. I grunden måste man ju jobba hårt för att behålla en bra relation. Nu har det bara blivit lättare att hitta ur en dålig relation.

Jag känner mig nu som en gammal bakåtsträvande gubbe som vägrar ta till mig framtidens nya sociala kontaktvägar. 200 miljoner människor kan ju inte ha fel.....

"Vilka sorger du än vill dränka, så är biblioteket den bästa baren." - J. Cocteau

//Håkan

Skitgott eller unikt

Människans förmåga att hitta nya exklusiva produkter har tagit många svängar. Sedan en tid har kaffegourmeter över hela världen fått en ny delikatess att ta ställning till. Kopi Luwak, gott eller unikt? Bestäm själv!

Kopi Luwak är ett kaffe som har passerat genom tarmsystemet på ett djur. Ja, du läste rätt - genom tarmsystemet på ett djur.
Kopi betyder kaffe på indonesiska och luwak är namnet på en mungo, som är stort som en stor katt. Luwaken, som på svenska heter indisk palmmård, klättar i träd och äter frukt och bär - inte minst från kaffebusken. Den väljer noga ut de bästa bären, men djuret utnyttjar endast lite av det fruktaktiga skalet, och själva bönan kommer därför ut igen med avföringen. Kaffebönorna kittas ihop i magen och tarmen under transporten genom djuret, och det är dessa sammankittade "kaffelortar" som blir till det mycket dyrbara Kopi Luwak-kaffet.

På de indonesiska öarna har man av någon anledning börjat samla ihop lämningarna från marken i djungeln och tagit tillvara bönan som ligger inpackad i bajset. Runt om i världen har intresset för denna ovanliga bönan väckts och bönorna säljs för upp till 6000 kronor per kilo vilket gör det exotiska kaffet till världens dyraste. Räknar man om detta till en kopp drickbart kaffe blir det 75 kr/kopp jämfört med 0,85 kr/kopp för vanligt kaffe.

Det produceras endast omkring 250 kilo Kopi Luwak-kaffe om året, och bönorna är mycket eftertraktade bland passionerade kaffedrickare. Kaffet uppges smaka riktigt gott. Under passagen genom mungons tarm angriper enzymer från mjölksyrabakterier fruktköttet och kaffebönan, och det ger kaffebönorna en lägre halt av de proteiner som vanligtvis gör kaffet bittert. Kanske är det förklaringen till att kaffet är så uppskattat. Måhända beror den välsmakande slutprodukten också på att palmmården selektivt väljer de rödaste och mognaste bären i sin jakt på föda. Sannolikt är det dock mest mystiken bakom kaffebönans tarmpassage som ger produktens dess speciella status.

Undertecknad har provat kaffet med en viss skepsis. Smaken var okej men upplevelsen var speciell. Om någon känner sig hugad, kan kaffet köpas på Cool Stuff i Malmö.

"Med vetandet växer tvivlet." - Johann Wolfgang von Goethe

//Håkan

Killar i gummi

Regnet piskar på bilrutan. Bilen doftar av gummi och kaffet blandar sig med centerrullen i munnen. Vi är mitt ute i ingenstans och lyssnar till den trallvänliga vitryska norrmannen på radion. Tyvärr finns det bara en enda kanal vi kan ratta in 3 mil söder om Vansbro. Javisst - Vansbro i Dalarna. Stället är så obetydligt på kartan men blir invaderat i juli varje år då 6000 dårar skall kasta sig i 15 gradigt vatten och simma 3000 meter längs Vanån/Västerdalälven.
Jag och Micke har åkt upp själva eftersom våra familjer och vänner varit förnuftiga nog att stanna hemma i Skåne där solen faktiskt lyser. Efter 77 mil uppenbarar sig skylten som förkunnar att vi passerar bygränsen till Vansbro.

Vi kryssar in med bilen på en lerig p-plats som till vardags använts som utomhuslager till ett sågverk. Vi blir genast bannade av en funktionär för att vi inte parkerar exakt på den ruta som han pekar på. Tänk vad vissa människor blir konstiga då de får en bindel på armen som det står "Vakt" på. Genast skall de leka polis och tillrättavisa andra medmänniskor på ett överdrivet sätt. Så också denna gång men vi vände ryggen till och gick med raska steg genom leran och ösregnet bort mot anmälningshallen - Expon.

Vi lyckas kryssa oss fram genom ett urval av sim-atleter för att få tag i våra nummerlappar. Flera tävlande hade redan tidigt slirat ner i sin nyinköpta och lite för trånga våtdräkter. Gissar att många av de medelålders tävlande är här pga ett förlorat vad under en sen timme på nyårsnatten när groggarna åkt fram och silverhannarna visat sig på styva linan. Nu är de inte lika kaxiga..... :-)

Om man nu förväntar sig ett omklädningsrum på platsen så tar man fel. Istället letar vi upp bilen igen. Nu skall två vuxna män klä av sig fuktiga kläder, dra på de nyinköpta badbyxorna och krypa in i den hellånga gummidräkten - sittandes i bilen!! Rutorna immar igen, bilen gungar fram och tillbaka och frustrerande stön hörs inifrån bilen genom en tre centimers nedvevad sidoruta. Hur kinky som helst??

Som pricken över i:et skall man spänna på en färgglad badmössa över skulten. Jag fick en grön och Micke en rosa - chic!! REDO! Nästan... Väl inne på startområdet börjar magen göra sig påmind. 30 bajamajor på rad. Kö utanför alla. Jag väljer den längst till höger. Går in efter en stor kille som garanterat ätit kinamat dan innan. Fy faen vad det luktar i dessa plastlådor. Det är dessutom nästan fullt i hålet och jag skall INTE sticka ner handen och "platta till" den gigantiska bajspyramiden som reser sig upp mot hålet. Nu är det om möjligt ännu svårare att ta av och på gummidräkten eftersom man svettats rejält. Efter välförrättat verk är denna Maja definitivt full!!

Står framåtlutad med pannan mot dörrens insida och torkar mig för att undvika att dra knogarna i gegget. Spritgel på händerna (som för övrigt levererats av "Essensspecialisten i Malung", ha, ha) och ut ur skitlukten. Nästa man, som är en kvinna......, till rakning!!!!! Nu sitter dräkten helt på sned och det är omöjligt att få den att kännas bekväm igen. Fan!

Efter 5 minuters uppvärmning där 150 personer i våtdräkt eller helt insmorda i fett står och hoppar i takt till Madonna, skall vi ner i vattnet. Skillnaden är exakt 22 grader mellan mina fötter och vattnet. HUH! Vi ligger och plaskar under startbron och efter nedräkning lyfts startsnöret.
De första 2150 meterna flyter (ha, ha) bra på ca: 35 minuter därefter vänder man upp i motströmmen i Västerdalälven. Alla vill simma nära kanten för att få mindre ström och vi får 850 meters brottning med hundratals andra simmare.

Efter 1.07,08 korsas mållinjen! Medalj! Vi duschar tillsammans med 200 andra grabbar bakom en pressenning, äter storköks-pytt-i-panna med en chokladboll som bonus.

Med diplomet i handen, medaljen runt halsen och stolthet i ryggen rattar vi nu 77 mil hemåt. Om en månad skall vi tillbaka till dalarna och cykla Cykelvasan. Nio mil i Vasaspåret.

Vi tar fram datorn i bilen och bokar in oss på Lidingöloppet i september. Yes, bajamajor och grabbdusch - I like!

"Det spelar ingen roll hur långsamt du går, så länge du inte stannar." - Konfucius

//Håkan

Åter i etern

Godmorgon kära läsare!
Nu har en sommar med intryck, lågtryck och fotavtryck passerat. Jag har medvetet inte skrivit något på bloggen under sommaren utan samlat händelser som underlag till höstens texter.

Jag hoppas att kunna underhålla Er med erfarenheter och roligheter fram till jultomten knackar på dörren.

"Livet är märkvärdigt: om man vägrar att godta annat än det bästa, så händer det att man får det." - W. Somerset Maugham

//Håkan